Och engeln hade lyckligtvis
en nyckel med till Paradis;
han hemtar derifrån ett tu tre
den bästa ranku, man vill se,
och Noak lär om drufvans must,
som gifver sinnet mod och lust.
Snart plantan patriarken satt.
Han odlar rankor dag och natt
och källrar snart i ordning har
med tunnor, åmar, fat och kar,
ty arken sjelf med köl och mast
till stäfver hugges upp i hast.
Men Noak blef just icke rik
på verldens första vinfabrik,
ty sönerna och allt hans hus
de gingo i ett ständigt rus,
att de förstörde aldraminst,
hvad eljest blifvit gubbens vinst.
Och Noak som en helig man
drack heller aldrig vatten han,
nej till Guds pris, med liflig min
han ständigt klunkade sitt vin
ännu i fyra hundra år,
förrän han lades ner på bår.
Man derför vet på säker grunvd,
att drufvans saft är god och sund,
samt att en helig man ej bör
med vatten späda sin likör,
ty vattnet profaneradt blef,
sen packet låg deri och dref.
L—a,
PER t RRENO