sva pPOvALL JGA MULAL VVIL UTV: Några ord om manier och fotografier. Aristokralien — och uristokrater äro vi alla? emellanåt efter Jo. Jos förmenande — har alltid haft någur att i rdrifva tiden med. På Henvrik den tredjes tid spelade man bilbouquet, under grefvinnan Dubarrys styrelse rispade mar upp guldbrokad, i Ludvig Filips dagar kppte man kineser af papper och klistrade dem på glasvaser och nu i Napoleon den tredjes och krinolinernas period -— nu bläddrar man i fotografialbums. Det var en snillrik uppfinning, de der albums! Då forntidens aldra största magnater för att erhålla en porträttsamling af sina närmaste anhöriga måste använd: inkomsterna af ett helt fideikommiss att betala måluren med och en hel slottslygel att hänga upp tatlorna i, finns nu knappast en borgarfamilj, som icke her en fullständig samling porträtter af sina slägtingar, vänner och bekanta, efter omständigheterua inbunder i saffian, cigarrlådsträd med bronsbeslag, eller ilkeseammet med silfvergrannlåter på. Fionas i en familj elfva döttrar, så hur helt visst hvar och en sitt album ; och i en sådan familj kostar det följaktligen ett helt dussin visitkort att bli prezenterad. Straxt när manien började var det någonting riktigt stort att ha ett porträtt af en eller annan känd personlighet i sitt album; ett sådant fotografikort af en skådespelare på modet, en utländsk virtuos eller någon annan dylik storhet, spred en viss glans öfver familjens umgängeskrets, och naturligtvis gjordes derföre otroliga ansträngningar för att hos fotograferna komma öfver ett eller annat extra exemplar af sadana kort. I Paris, der albumsvurmen först utbröt, var det t. ex. en riktig hederssak för en ung man af goda tonen att bland sina intima ha porträtter af ett par dansöser vid operan, en aktris vid Varietös eller en sångerska vid Bouffes Parisiens. Men det var kantänka icke utan stora uppoffringar man lyckades så vinna den skönas gunst, att hon täcktes sjelf skänka en sitt konterfej; man föredrog derföre att skaffa sig dem för billigare pris hos fotograferna. Snart blef detta så allmänt, att fotografikort blefvo en handelsvara. Det gick med detta, som det går med nästan alla parisermoder: de der damerna voro de första, så kom hofvet, så det öfriga Paris och så — Europa baketter. Äfven i Stockholm har man sett, hvilka orimliga summor kastas bort på fotografier. Ensamt kung Carls porträtt har varit föremål för en omsättning af nära hundratusen riksdaler, och hvad skall jag säga om artistporträtter? — Till och med de bada dansöserna i Berns salong återfinnas ju i hvartannat gathörn och hvart tredje butikfönster och kunna skådas — i alla möjliga attityder. Nu vilja vi betrakta maniens andra stadjium, dess kris. Man sätter sina vänner och bekanta i ett litet album för sig, men hutvudsaken blef att samla mer eller mindre kända storheter. I en någorlunda väl försedd salong hade man snart ett album för kungafimiljen och hofpersonalen, ett för framstående politiska personer, ett tör poeter, målare och kompositörer, ett för uttindska konstnärer och ett för skådespelare. Alla våra sceniska förmågor, stora och små, lefvande och döda kommo ögoublickligen ut i handeln. Så snart eu de butant blott ev enda gång trampat tiljorn: på en af vära teatrar, fann man honom nästa morgon hängd i någon Fpåpasslig totogrult skap. Den som icke hade råd till eller besinning nog att genast förse sig med originalporträtter, köpte kopior för rampris. För sma flickor under 10 år eller deras zockor besörjdes om en särskild upplaga af landets stora män och qvinnor i frimärksformat till 25 öre st. Ett bättre hjelpmedel, då samtalsäimven tryta, än ett ulbum med ryktbara samtida uti har den menskliga uppfinningsförmågan aldrig h44 Aldo a la 4 mkllaes FE Än