sva pPOvALL JGA MULAL VVIL UTV:
Några ord om manier och fotografier.
Aristokralien — och uristokrater äro vi
alla? emellanåt efter Jo. Jos förmenande —
har alltid haft någur att i rdrifva tiden med.
På Henvrik den tredjes tid spelade man
bilbouquet, under grefvinnan Dubarrys styrelse
rispade mar upp guldbrokad, i Ludvig Filips
dagar kppte man kineser af papper och klis-
trade dem på glasvaser och nu i Napoleon den
tredjes och krinolinernas period -— nu bläddrar
man i fotografialbums.
Det var en snillrik uppfinning, de der
albums! Då forntidens aldra största magnater
för att erhålla en porträttsamling af sina när-
maste anhöriga måste använd: inkomsterna af
ett helt fideikommiss att betala måluren med
och en hel slottslygel att hänga upp tatlorna
i, finns nu knappast en borgarfamilj, som icke
her en fullständig samling porträtter af sina
slägtingar, vänner och bekanta, efter omstän-
digheterua inbunder i saffian, cigarrlådsträd
med bronsbeslag, eller ilkeseammet med silf-
vergrannlåter på. Fionas i en familj elfva
döttrar, så hur helt visst hvar och en sitt
album ; och i en sådan familj kostar det följ-
aktligen ett helt dussin visitkort att bli pre-
zenterad.
Straxt när manien började var det någon-
ting riktigt stort att ha ett porträtt af en
eller annan känd personlighet i sitt album;
ett sådant fotografikort af en skådespelare på
modet, en utländsk virtuos eller någon annan
dylik storhet, spred en viss glans öfver famil-
jens umgängeskrets, och naturligtvis gjordes
derföre otroliga ansträngningar för att hos
fotograferna komma öfver ett eller annat extra
exemplar af sadana kort. I Paris, der albums-
vurmen först utbröt, var det t. ex. en riktig
hederssak för en ung man af goda tonen att
bland sina intima ha porträtter af ett par
dansöser vid operan, en aktris vid Varietös
eller en sångerska vid Bouffes Parisiens. Men
det var kantänka icke utan stora uppoffringar
man lyckades så vinna den skönas gunst, att
hon täcktes sjelf skänka en sitt konterfej;
man föredrog derföre att skaffa sig dem för
billigare pris hos fotograferna. Snart blef
detta så allmänt, att fotografikort blefvo en
handelsvara. Det gick med detta, som det går
med nästan alla parisermoder: de der damerna
voro de första, så kom hofvet, så det öfriga
Paris och så — Europa baketter.
Äfven i Stockholm har man sett, hvilka
orimliga summor kastas bort på fotografier.
Ensamt kung Carls porträtt har varit föremål
för en omsättning af nära hundratusen riks-
daler, och hvad skall jag säga om artistpor-
trätter? — Till och med de bada dansöserna
i Berns salong återfinnas ju i hvartannat gat-
hörn och hvart tredje butikfönster och kunna
skådas — i alla möjliga attityder.
Nu vilja vi betrakta maniens andra sta-
djium, dess kris. Man sätter sina vänner och
bekanta i ett litet album för sig, men hutvud-
saken blef att samla mer eller mindre kända
storheter. I en någorlunda väl försedd sa-
long hade man snart ett album för kungafi-
miljen och hofpersonalen, ett för framstående
politiska personer, ett tör poeter, målare och
kompositörer, ett för uttindska konstnärer och
ett för skådespelare. Alla våra sceniska för-
mågor, stora och små, lefvande och döda kommo
ögoublickligen ut i handeln. Så snart eu de
butant blott ev enda gång trampat tiljorn:
på en af vära teatrar, fann man honom nästa
morgon hängd i någon Fpåpasslig totogrult
skap. Den som icke hade råd till eller be-
sinning nog att genast förse sig med original-
porträtter, köpte kopior för rampris. För sma
flickor under 10 år eller deras zockor besörjdes
om en särskild upplaga af landets stora män
och qvinnor i frimärksformat till 25 öre st.
Ett bättre hjelpmedel, då samtalsäimven
tryta, än ett ulbum med ryktbara samtida uti
har den menskliga uppfinningsförmågan aldrig
h44 Aldo a la 4 mkllaes FE Än