En dag hade han till och med sagt till
honom:
— I framtiden, min son, då du blifvit
en man, skall du sjelt lära dig iurve att denna
bibel är den dyrbaraste skattioch att genom den
dina söner kanske en dag åter kunna bli hvad
deras förfäder varit.
Tvifvelsutan ämnade Gontran de Vaubaron
i framtiden närmare förklara meningen med
dessa hemlighetsfulla ord, hvilka svart föllo
ur barnets minne. i
Döden öfverraskade honom äfven så ovän-
tadt att han ej heller hann att i sitt testa-
mente närmare belysa dem.
Markisens son växte till och ingick i ut-
landet ett anspråkslöst gifte, lefde sedan i den
största obemärkthet och dog slutligen, i sin tur
efterlemnande en son.
Vi ämna ej steg för steg och med en
alltför närgången nyfikenhets synglas följa de
olika generationer at familjen Vaubaron som
nu efterträdde hvarandra, nog af, de förde
alla en mer än borgerlig existens, de lefde
alla i en till armod gränsande startlighet.
Den från sin fordna höjd fallna familjens
medlemmar visste visserligen att de voro af
fransk härkomst och de sade äfven ibland
till hvarandra att deras förfäder varit rika
och mäktiga, men de satte endast ringa tro
till denna mycket sväfvande och otillförlitliga
tradition.