Jernvägsolyekan vid Sandsjö.
Jönköpings tidning innehåller ytterligare
några detaljer, skildrade af ett åsyna vittne:
Med ett brak, som om man tänker sig
ett hus störtande ner för en klippa, sönder-
splittrades ögonblickligen två passagerarevagnar,
båda fullsatta at jernvägsarbetare, som skulle
resa hem till julen, samt äfven andra perso-
ner, och dessa arma varelser — hu! det var
en ryslig syn! — de lågo bland spillrorna,
stympade lemmar här och der kringspridda,
somliga under lokomotivet, andra uppkastades
på detsamma. De mest hemska jemmerrop, så
hjertslitande att man i sanning förstummades
at fasa, hördes från de olyckliga. De till hands
varande personerna skyndade nu genast att
söka draga fram de arma varelserna från spill-
rorna af förödelsen, och inburo dem i stations-
huset, der de lades på sofforna och golfven,
men snart voro alla rum uppfyllda der, och
man fick sedan transportera ner krymplin-
garne i restaurationshuset. Ögonblickligen af-
sändes telegram till Jönköping med begäran
om läkarehjelp och sjukattiralj; kurir afsän-
des genst till komministern i Almesåkra, pa-
stor Rydeman, som i orten gjort sig känd så-
som läkare, hvilken också, så fort sig göra lät,
skyndade till stället, medhafvande så mycket
linne som i hast kunde åstadkommas, och bör-
jade förbinda de om hjelp från alla båll an-
ropande. Det fordrades i sanning kallblodig-
het att här se eländet, och de starkaste karlar
såg man här smäkta undar tårar vid åsynen
af eländet i all dess ryslighet. Till all lycka
fanns det vid tilfället äfven några andra be-
slutsamma personer, hvilka oförtrutet arbetade
dels med att inbära de sårade, dels med stil-
lande af blodflödena från de hundradetals blö-
dande såren. Bland dessa nämnas i första
rummet kronolänsmannen Svalander samt ser-
geanten Zander vid Smålands husarer samt
tvenne andra personer, hvars namn tyvärr 1
brådskan undgick vär uppmärksamhet, men den
ene sades vara en löjtnaut från trakten at
Wexiö, och den andre en bokhållare frän
Malmö, hvilka alla efter bästa förmåga sökte
att göra hvad de kunde. Men Ahuru skulle
man hjelpa? Der låg en med stympade ben,
der en annan med krossad arm, der en tredje
med krossade ben 0. s. v. — ja, efter en på
slagfället utkämpad batalj kan man ej se nå-
gonting hemskare. En yogling om 15 3 16
är låg med benen skilda från kroppen. På
fråga om han hade svåra plågor svarade han
nej. Kort derefter började han yra: Nu re
ser jag hem! Det var första och sista gången
jag reste på jernväg ... nu vill jag resa hem
och ev stund derefter var han också hem-
gängen till det rätta hemmet! — Med otäå-
lighet afvaktade man läkares ankomst från
Jönköping, och då doktorerna anlände, och de
tagit vård om de svårast blesserade, gillande