Jernvägsolyekan vid Sandsjö. Jönköpings tidning innehåller ytterligare några detaljer, skildrade af ett åsyna vittne: Med ett brak, som om man tänker sig ett hus störtande ner för en klippa, söndersplittrades ögonblickligen två passagerarevagnar, båda fullsatta at jernvägsarbetare, som skulle resa hem till julen, samt äfven andra personer, och dessa arma varelser — hu! det var en ryslig syn! — de lågo bland spillrorna, stympade lemmar här och der kringspridda, somliga under lokomotivet, andra uppkastades på detsamma. De mest hemska jemmerrop, så hjertslitande att man i sanning förstummades at fasa, hördes från de olyckliga. De till hands varande personerna skyndade nu genast att söka draga fram de arma varelserna från spillrorna af förödelsen, och inburo dem i stationshuset, der de lades på sofforna och golfven, men snart voro alla rum uppfyllda der, och man fick sedan transportera ner krymplingarne i restaurationshuset. Ögonblickligen afsändes telegram till Jönköping med begäran om läkarehjelp och sjukattiralj; kurir afsändes genst till komministern i Almesåkra, pastor Rydeman, som i orten gjort sig känd såsom läkare, hvilken också, så fort sig göra lät, skyndade till stället, medhafvande så mycket linne som i hast kunde åstadkommas, och började förbinda de om hjelp från alla båll anropande. Det fordrades i sanning kallblodighet att här se eländet, och de starkaste karlar såg man här smäkta undar tårar vid åsynen af eländet i all dess ryslighet. Till all lycka fanns det vid tilfället äfven några andra beslutsamma personer, hvilka oförtrutet arbetade dels med att inbära de sårade, dels med stillande af blodflödena från de hundradetals blödande såren. Bland dessa nämnas i första rummet kronolänsmannen Svalander samt sergeanten Zander vid Smålands husarer samt tvenne andra personer, hvars namn tyvärr 1 brådskan undgick vär uppmärksamhet, men den ene sades vara en löjtnaut från trakten at Wexiö, och den andre en bokhållare frän Malmö, hvilka alla efter bästa förmåga sökte att göra hvad de kunde. Men Ahuru skulle man hjelpa? Der låg en med stympade ben, der en annan med krossad arm, der en tredje med krossade ben 0. s. v. — ja, efter en på slagfället utkämpad batalj kan man ej se någonting hemskare. En yogling om 15 3 16 är låg med benen skilda från kroppen. På fråga om han hade svåra plågor svarade han nej. Kort derefter började han yra: Nu re ser jag hem! Det var första och sista gången jag reste på jernväg ... nu vill jag resa hem och ev stund derefter var han också hemgängen till det rätta hemmet! — Med otäålighet afvaktade man läkares ankomst från Jönköping, och då doktorerna anlände, och de tagit vård om de svårast blesserade, gillande