franska hamnar, med hvilka Sverge och Norge hafva större förbindelse: — — Såsom bekant är hafva underhandlingar uu under en längre tid förts i Paris om en handelsoch sjöfartstraktat mellan Frankrike och de förenade rikena. Månuga äro lifligt intresserade i att denna traktat må svart blifva afsluten. Det skulle vara till obotlig skada för de förenade rikenas såväl export som sjöfart i fall den icke med det allra första kunde blifva underteckiud och oförtöfvadt erhölle gällande kraft. 1 afvaktan jå Jenna vigtiga frågas snara atgöraude vill för närvarande ingen afsluta någon befraktning från Norden eller göra större inköp. Hvar och en vill afbida traktaten och de lättnader för samfärdseln, som man hoppas att den skall komma att medföra. Uppskofvet föranleder sålunda en stagnation i affärerna, hvilken nödvändigtvis måste i längden blifva högst skadlig. Det är derföre af största vigt, att man så snart som möjligt erhåller fullständig visshet om huruvida en traktat nn skall komma till stånd eller ej. Det sednare skulle för de förenade rikena vara en stor olycka och utöfva ett ruinerande inflytande på deras exporthandel till Frankrike under hela instundande år. Man synes i Sverige icke nog klart inse detta. De förenade rikena hafva allt att vinna och intet att förlora på en traktat, som skall bereda deras fartyg en förökad verksamhat och öppna en rik marknad för deras produkter, under det Frankrike, som naturligtvis aldrig kan påräkna en motsvarande afsättning för sin industri hvarken i Sverge eller Norge, genom traktaten blottställer sina rederier för en konkurrens, som de hafva all anledning att frukta. För oss härstädes, som under längre tider hafva iakttagit huruledes de förenade rikenas flaggor för hvarje är mer och mer utträngas af den franska, är det obegripligt att man icke för längesedan afslutit denna traktat. Skulle det gynnsamma ögonblicket nu åter försummas, skulle de beklagliga följderna at ett sådant uppskof ingalunda uteblifva, — -— Från Swdsvaif skufves till D. A. under den 28 december: Sundsvalls sedelutgifvande bank hoppas att med den 1 nästkommande februari kunna börja sin verksamhet. Det beror väsendtligast på sedelblanketternas ankomst till platsen. De prof derå som erhållits hafva blifvit kasserade. En mängd trävaror ligger qvar här på alla händer Detta härleder sig af tvenne orsaker: brist på fartyg och brist på köpare. De vanliga handpenningarna til bönderne å skogseftekter, som bruka utbetalas på ny året och under vinterns lopp, utgifvas ganska sparsamt på många händer icke alls, en följd af brist på kon tanter och aff fruktun för hvad som under nästin stundande sommar kan komma att inträffa. Omkring 20 fartyg hafva härstädes lagt upp i vinterlag. Nästan alla anlände hit med spanmål och styckegods under de sista dagarne af november och i bör jan af december månad. Flera af dem blefvo isade in till kajen. Alla hade haft svår och lång resa. På stadens varf äro följande fartyg under byggvad: ett skepp på omkring 300 läster för grosshandlaren Cavallin, eu brigg om 130 läster för sjökapten Aberg och grosshandlaren Björk, samt ett skepp om 200 läster för ej uamngifven person. Dessutom har byggmästaren Nordström under arbete en brigg om 120 läster för grosshandlarens Axells räkning å dennes vart vid Rosenborg. Göfeborgs stads folkmängd har under förra året icke ökats med mer än 445 personer. Affärsställningen inom Wermfand synes under förra året ha jemförelsevis varit god, emedan inga större fallissemanger inträffat och lagsökningarnes antal, ehuru större än vanligt, dock icke varit så betydligt till summan, som i många andra provinser. Orsaken härtill torde företrädesvis få sökas i de höga priserna på ortens naturprodukter, jern och trävaror, samt i allmänhet goda skördar. Om spanmälsprisen icke varit så Höga, som uuder föregående år, och den sädesproducerande landimannen haft en mindre intägt af sina skördar, så har, ä andra sidan, spanmålens billighet varit en fördel för den större, köpande delen af provinsens innevånare. Men emot denna rätt gynnsamma tafla at det ekonoiuiska tillståndet sätter Wermlands-Posten följande skildring. De strida icke mot hvarandra, men komplettera hvarandra. I Wermland behöfva många förhållanden att redas och en friskare anda mångenstädes ingjutas; ännu ligga i dess norra delar vidsträckta för odling lämpliga trakter, hvilka vänta på att åkermannen der skall bryta byggd; vidsträckta mossar och träsk, hvilka nu sända frostalstrande dimmor öfver de små åkertegarne och ofta förstöra landtmannucns bästa förhoppningar, kunna der torrläggas och förvandlas till fruktbara fält. I dessa nejder