FPeglarne på Island. I grannskapet af isländska kusten träffar man om våren på stora flockar af en slags sjöfoglar med mycket allvarsamma miner; fågeln är helsvart med hvitt bröst, liksom den hade på sig en svart rock med hvit krage, och har dertill en väldig papegojnäbb, som den flitigt begagnar att förvärfva sitt ifsuppcehälle. Den svarta drägten och det allvarliga väsendet har skaffat honom tillnamnet presten, och läsarn gissar säkert att vi tala om sjöpapegojan, som på isländska kallas ,Lundi. Tidigt i Maj kommer den och bygger sitt bo, för det mesta på öarne, i Bredviken och på Vestmannaöarne. Der gräfver han sig hålor, eller uppsöker sina gamla bopålar, och lägger der sina ägg; hvar och en har ett hål för sig och lägger blott ett ägg, af samma storlek som ett hönsägg. Sednast i Juli har ungen redan utvecklat sig så mycket att den börjar titta ut ur boet. Då är fångsttiden inne, man uppsöker då alla hål, drager ut ungen med en kork eller handskbeklädd hand och dödar honom. Dessa ungar kallas Lunda kofa (kofa--kova eller pysjaj; de samlas, plockas och saltas ned till vintern. Föräldrarne dödas stundom också och behandlas på samma sätt. — En beslägtad fogel är Teisten (Teista) eller Teistukofva, som helst lägger sina ägg i stenrösen, och hvars ungar fångas på samma sätt som Lunds. Af dessa foglar iäro de fjädrar till större delen hemtade, som utföras från Island, och hvilka i åldre tider icke voro af synnerlig betydenhet, men som på sednare år tillvuxit nästan mest af alla isländska produkter. Enligt uppgift utfördes deraf: Är 1624 232 Z och 1806 deremot 8,528 1734 2960 , och 1816 15,987 , 1753 4528 , och 1840 11,563 1784 790 , och 1849 19,628 . 1855 oo, 25,097 En annan sjöfogel, som serdeles på södra kusten spelar en stor rol, är Fylungen (Procellaria; glacialis) som erhållit detta namn, emedan den har blott en illaluktande vätska till sitt försvar, hvarmed han öfversprutar sina förföljare. Men på samma gång blir han sjelf deraf så öfvergjuten, att om man icke använder något medel deremot får dess fjäder en så egendomlig obehaglig lukt, att den kännes af personer, som begagna kuddar stoppade med fjäder. Denna lukt kan man fördrifva ur fjädern, liksm man också kan befria köttet derifrån genom åtskilliga medel. Fågeln har sitt förnämsta tillhåll på Vestmannaöarne, men allt eftersom den blir föremål för jagt, tilltager den i oerhörd mängd och utbreder sig icke allenast på öarne, utan ock på land i stela nästan otillgängliga klippor, som förekomma synnerhet uti Skaptapells socken, och jagten ökas derför hvarje år. På vestkusten har denna fågel en betydande koloni i Låtrabjarg, ett berg på yttersta spetsen af Bredvikens , norra strand, äfvensom på Grimsö norr ot Isand. Tidigt på hösten i September rmånad emnar den bergen och drager till sjön. Den ites öfverallt der den fångas och lemnar ett sodt födoämne. Af andra fågelsorter, som uppehålla sig på bergen och de kala öarne, äro isynnerhet nmärkningsvärda Svartfågeln, Alken, Langvisen, hvilka fångas mest omkring Drangön i Skagafjorden, en plats som ir bekant gerom Grettis saga, och som ännu erbjuder en nycket fördelaktig fågelfångst. Rundt om lenna ö anlägger man stora flottor med snaor och fångar på detta sätt en stor mängd Iöfårel mt Jo I PPK AA NÅ