FPeglarne på Island.
I grannskapet af isländska kusten träffar
man om våren på stora flockar af en slags
sjöfoglar med mycket allvarsamma miner; få-
geln är helsvart med hvitt bröst, liksom den
hade på sig en svart rock med hvit krage,
och har dertill en väldig papegojnäbb, som den
flitigt begagnar att förvärfva sitt ifsuppcehälle.
Den svarta drägten och det allvarliga väsendet
har skaffat honom tillnamnet presten, och
läsarn gissar säkert att vi tala om sjöpapego-
jan, som på isländska kallas ,Lundi. Tidigt
i Maj kommer den och bygger sitt bo, för det
mesta på öarne, i Bredviken och på Vest-
mannaöarne. Der gräfver han sig hålor, eller
uppsöker sina gamla bopålar, och lägger der
sina ägg; hvar och en har ett hål för sig och
lägger blott ett ägg, af samma storlek som ett
hönsägg. Sednast i Juli har ungen redan ut-
vecklat sig så mycket att den börjar titta ut
ur boet. Då är fångsttiden inne, man uppsö-
ker då alla hål, drager ut ungen med en kork
eller handskbeklädd hand och dödar honom.
Dessa ungar kallas Lunda kofa (kofa--kova
eller pysjaj; de samlas, plockas och saltas
ned till vintern. Föräldrarne dödas stundom
också och behandlas på samma sätt. — En
beslägtad fogel är Teisten (Teista) eller Teistu-
kofva, som helst lägger sina ägg i stenrösen,
och hvars ungar fångas på samma sätt som
Lunds. Af dessa foglar iäro de fjädrar till
större delen hemtade, som utföras från Island,
och hvilka i åldre tider icke voro af synner-
lig betydenhet, men som på sednare år till-
vuxit nästan mest af alla isländska produkter.
Enligt uppgift utfördes deraf:
Är 1624 232 Z och 1806 deremot 8,528
1734 2960 , och 1816 15,987 ,
1753 4528 , och 1840 11,563
1784 790 , och 1849 19,628
. 1855 oo, 25,097
En annan sjöfogel, som serdeles på södra
kusten spelar en stor rol, är Fylungen (Pro-
cellaria; glacialis) som erhållit detta namn,
emedan den har blott en illaluktande vätska
till sitt försvar, hvarmed han öfversprutar sina
förföljare. Men på samma gång blir han sjelf
deraf så öfvergjuten, att om man icke använ-
der något medel deremot får dess fjäder en så
egendomlig obehaglig lukt, att den kännes af
personer, som begagna kuddar stoppade med
fjäder. Denna lukt kan man fördrifva ur fjä-
dern, liksm man också kan befria köttet der-
ifrån genom åtskilliga medel. Fågeln har sitt
förnämsta tillhåll på Vestmannaöarne, men allt
eftersom den blir föremål för jagt, tilltager
den i oerhörd mängd och utbreder sig icke
allenast på öarne, utan ock på land i stela
nästan otillgängliga klippor, som förekomma
synnerhet uti Skaptapells socken, och jagten
ökas derför hvarje år. På vestkusten har
denna fågel en betydande koloni i Låtrabjarg,
ett berg på yttersta spetsen af Bredvikens ,
norra strand, äfvensom på Grimsö norr ot Is-
and. Tidigt på hösten i September rmånad
emnar den bergen och drager till sjön. Den
ites öfverallt der den fångas och lemnar ett
sodt födoämne.
Af andra fågelsorter, som uppehålla sig
på bergen och de kala öarne, äro isynnerhet
nmärkningsvärda Svartfågeln, Alken, Langvi-
sen, hvilka fångas mest omkring Drangön i
Skagafjorden, en plats som ir bekant ge-
rom Grettis saga, och som ännu erbjuder en
nycket fördelaktig fågelfångst. Rundt om
lenna ö anlägger man stora flottor med sna-
or och fångar på detta sätt en stor mängd
Iöfårel mt Jo I PPK AA NÅ