för mig min fars ansigte, när jag måste be rätta honom, huru jag hade tagit hans Var ning i akt. Det var min kärlek, som va skuld till, att jag ett ögonblick hade glöm mig sjelf och lemnat rocken. ur sigte. ; Hr C— sprang upp från sin stol, seda ban ett ögonblick samlat sina tankar, och ut bröt: Du gode Gud, att stjäla klockan sju pi aftonen på Kansligatan hos C-— Comp. Åb, det är oerhördt. Hvar är min hatt, mir hatt! Jag vill straxt anmäla saken hos po sen. Tillåter ni, att jag följer er? Nej, min käre vän! Dröj pi hemma och hvila er en smula! Jag hoppas Emilio skal göra er sällskap så länge. Gud bjelpe mig bestulen! Hr C— rof med båda händerna sitt skallig; hufvud och försvann med en otrolig hastighe i dörren; men nästan i samma ögonblick, sor han försvunnit, störtade han åter in iumme med en blyertspenna och en papperslapp handen och ropade: Min bäste vän, bvad har ni mistat? E kappsäck, säger min botjent — hvad slag kappsäck? — För Guds skull, skynda er!? JTn svart läderkappsäck med messingslås. PHvyad fanns i den? Hr D—, är ni så go eeh omtalar så mycket af dess innehåll, sor ni kan erinra er? Jag rodnade Den innehöll naturligtvis å