-Barllg invändning. En person i Nera hade af en annan lånt penningar mot tvenne reverser, af hvilka den ena beviltnaHos, den andra icke. Låntagaren, som ickp betalar godvilligt, lagsökes. Han förklarar sig och erkänner den bevittnade reversens riktighet, men om den obevittnäde säger han: denna rovers är mig alldeles obekant och aldrig af mig undertecknad, emedan jag vid samma tid denna revers är daterad, hvarken af sökanden Herr — — eller någon annan person, har bokommit någon låntagen penningesumma: dessutom har jag aldrig under min lifstid utgifvit någon revers, som ej varit ställd till viss person, och ej heller någon sådan, som varit obevittnad, hvarföre meranämnde revers måtte antagligen vara falsk, såvida han ej är utgifven ef någon anuan porson med lika namn med mig, hvilket jag ej kan känna, emedan jag, om så skulle påfordras, kan med ed styrka att jag aldrig egenhändigt eller med bifall låtit mitt namn tecknas undor ifrågavarande revers.? I följd af denna låntagarons förklaring blef målet instäldt till kansliförhör; men innan låntagaren blof kallad till detta förhöf, erkände han för fordringsegaren den falska reversens riktighet, sade sig hafva afgifvit förklaringen för att målet skullo dra ut på tiden och lemnade ey förbindelse å båda reversornas sammanlagda belopp. Man ser hiraf, att det icke är rädligt emottaga obevittnade reverser; men att det icke heller är rådligt att neka för sitt namn, synes af 36 S i kongl. förordningen den 7 Beptembor 1858; der heter det nemligon: Pfordrar man betalning för gäld, den man vet gulden vara, eller nekar man emot bättre wetande sin humd och förskrifning 0. 8. v., straffos med böter från och med fem till och med tvåhundra riksdaler. Äro omständigheterna särdeles försvårande, så må till fängelse från och med två månador till och med två år dömas.