ryggalagt 1 mil; att Börjesson sedermera användt 4 å 5 timmar för återstående delen af vägen till Galgkrogarne, eller den andra milen; att då så väl Börjesson som den mördade fortsatt färden till Delhufvudet, den mördade omöjligen kunnat på en distans af högst 2000 alnar få sådant försprång, att ett mord och rån skulle kunnat medhunnits utan att väcka Börjessons uppmärksamhet; att det är mindre sannolikt, att Börjesson och Bengtsson (busbonde och dräng) skolat skiljts åt midt i natten, synnerligast utmed Landvetterssjön, då de hade samma väg att färdas och tillfället till annat sällskap ej erbjudits; att Börjesson från söndag till torsdag ej eftersökte den försvunne drängen; att ingen annan än Börjesson kunnat veta, det Bengtsson innehade penningar; att blodfläckar synts å Börjessons kläder och slutligen att Börjesson lemnat motsägande uppgifter, är all anledning misstänka, att ingen annan föröfvat i fråga varande mord och rån än Olaus Börjesson; i följd hvaraf han blifvit häktad och till härvarande cellfängelse införpassad, för att derstädes i afbidan på ransakning qvarblifva. Er Ångaren J. J. Ekmans förolyckande. Gö teborg den 24 Dec. Såsom vi förut omnämnt, öppnades vid rådhusrättens tredje afdelning i början af år 1872 en rättegång af mera ovanlig beskaffenhet, i det nämligen styrelserna för tvänne örsäkringsbolag i Stockholm Neptunus och Stockholms sjöförsäkringsbolag, instämde sjö kaptenen G. M. Lithman med yrkande att han skulle fällas till laga ansvar, för det han genom fel och vårdslöshet varit vållande till, att den af honom förda ångaren J. J. Ekman förolyckats under hösten 1871. Den 12 Februari sistlidet år afkunnade rådhusrätten utslag i detta mål, och frikändes kapten TLithman genom det samma från alt ansvar för pre förolyckande, hut vudsakligen på grund af, att?det underjrättegån gen ej blifvit styrkt, att kapten L. vid elle straxt före olyckstillfället försummat något, som han bort och kunnat verkställa för undgående a! ångarens strandning, Hvardera af parterna skulle vidkännas sina omkostnader i målet. Öfver detta lag anförde sjöförsäkringsbola gen besvär i Göta hofrätt, som visade målet åte till rådhusrätten för ny behandling, på det bo lagen måtte sättas i tillfälle att få afhöra vit nen om olyckhändelsen. Efter det målet flere gånger förevarit, dervid kärandeparten ej företet någon sådan bevisning, som kunde verka ändring i rådhusrättens utslag, afkunnade domstolen går dom, då kapten L. ånyo frikändes från al ansvar, hvarjämte bolagen ålades ersätta kapt L. för de rättegångskostnader, han efter besvä rens afgifvande fått vidkännas. (G. H. T.)