talj är den, att det ligger vigt på hvad hvart ord uttrycker och att detta uttryck vill ha sin motsvarighet i musiken, hvarför öfversättaren icke får utbyta mot ett annat ett erd, som har särskild tonvigt och som i musiken målas med färger, hvilka tydligen afse just detta ord och icke något annat. I detta fall har Hedberg ofta felat, och det ej blott i afseende på enstaka ord, utan äfven på längre uttryck. När Elsa slutar sin första cavatiaqa med erden: ich sank in siissen Schlaf, så vill musiken härtill påtagligen måla detta bortdomnande j sömnens armar — hvarom hvar och en,som bezitter klaverutdraget, kan övertyga sig; och det är då oriktigt att, sedan man i en föregående ad talat om sömn, nu just i den karakteristiska versen i stället införa föreställningen om dröm (En dröm den till mig för, Hedbergs öfversättning, 8. 7), en föreställning som Wagner med all säkerhot skulle ha m-3 Hat Vida annorlunda. Vi anföra några andra fel af detta slag: 8. 10 säger Fredrik: Nu sen, om jag faiskt klagat henne an; i originalet säger han: Gewahrt, gewahrt, ob i ie fälschlich schalt, der detta gewahrt nödvändigt måste upprepas, såsom musiken till stället tydligen utvisar. S. 11 sjunger Elsa: Låt honom stå inför mig bär, Som i min röm, så ren och skärl., originalet har: Lass mich ihn sehn, wie ich ihn sah, wie ch ihn gah, sei er mir nah, der detta upprelada wie feh ihn sah motsvaras af en Mkaledes Upprepad musikalisk figur, som bjuder öfversttaren att söka åstadkomma nåot motsvarade. Afein lieber Schwan sjunger Lohengrin på ett motiv, som just ä afsedt för detta uttryck; byarför öfyersättaren icke har rätt att kas detta min kula svan tillbaka på ett föreg de, oväsent ligt motiv och i stället fylla dev förFe, Vär