En nyhet, utgörande, efter hvad vi tr en öfverraskning för de flesta, bragtes al mänheten i går af officiella bladet. Det va underrättelsen om frih. B. A. Leijonhufvud afgång ur konungens statsråd och om fril F. W. von Otters utnämning till hans efte1 trädare i chefsskapet för sjöförsvarsdeparte mentet. Vi känna ingenting — icke ens genom till förlitligt rykte — om anledningarna till denn oförmodade personförändring inom rådskam aren; men då den inträffar blott några få da gar efter det på frih. Leijonhufvuds föredrag ning vigtiga utnämningar vid flottans sta tioner egt rum för tillämpning af den isam band med flottans och skärgårdsartilleriet sammanslagning stående nya organisatione af sjövapnets personal — en åtgärd, sor tycktes antyda, att frih. Leijonhufvud di befann sig i full och ostörd verksamhet inon sitt departement och icke hade anlednin; vänta sig inom få dagar få en efterträdare hvars afsigter och önskningar han till äf ventyrs kunde korsa vid någon eller någri af de många utnämningarna — så kan mal föranledas gissningsvis antaga, att någol meningsskiljaktighet i afseende å en elle annan punkt i den sannolikt nu under utar betning varande propositionen till riksda gen rörande sjöförsvarsdepartementet kunna vålla det plötsliga afskedstagandet. Vi h: dock redan nämnt, att vi icke veta, om si är förhållandet; vi anse endast att en så dan förmodan ligger nära till hands, då de väl skulle vara något underligt, om mar skulle låta ett på förhand afsedt depårte mentschefsombyte inträda i en tidpunkt, di förarbetena för den blifvande statsverks propositionen väl böra vara i det närmast fullbordade och sålunda äro vordna utförde af en annan man än den, som kommer at inför riksdagen försvara de blifvande fram ställningar, som komma att på dem grundas Friherre Leijonhufvud har innehaft chefska pet för det departement, hvars ledning har nu lemnar, sedan år 1870. Endast i si första ungdom hade han tillhört sjövapne någon kort tid och var sålunda icke att ans såsom sjöman. Han betraktades väl derfö också af icke så få inom vapnet med någo sneda blickar. Emellertid tycktes han hafv: gjort sig ganska förtrogen med den honon ombetrodda förvaltningen. Åtminstone tve kade han aldrig att inom riksförsamlingei upptaga debatten rörande hvilken enskildhe af den samma som hälst och gjorde det van ligen med god sakkunskap. Under de förste åren af sin förvaltning försvarade han med kraft och värma den åsigten, att vi hade at i afseende å sjöförsvarets materiel hufvud sxkligen inskränka oss att söka åstadkomm: fartyg, lämpliga för positionsoch kustför svaret, och han afvisade med bestämdhet de bemödanden, som på ett och annat håll gjor des, att vilja leda oss in i de vanmäktig: försöken att täfla med de stora staterna ; hållandet af stora pansarfregatter. Änn vid uppgörandet af statsverkspropositioner till innevarande års riksdag tycktes han fast hålla dessa åsigter, i det han tillstyrkte k met att begära anslag till byggande af krigs fartyg utaf hufvudsakligen samma slag, son de under senare åren anskaffade; men har har sedermera gifvit en något oväntad til lämpning af de samma, då han, så vidt mar vet, icke haft något att invända deremot, at medlen i stället disponerats till byggande af ett stort träfartyg, hvarförutan man, efte hvad det sports, börjat experimentera mec en ny klass af obepansrade kanonbåtar a järn. I öfrigt lärer väl genomförandet a sommanslagningen af sjöförsvarets persona få betraktas såsom den mest betydelsefull? af de åtgärder, som blifvit på frih. Leijon hufvuds föredragning besintna. Det här berättats, att en meningsskiljak tighet röradde härordningsfrågan skulle ut göra orsakem till frih. Leijonhufvuds afgång men vi kunna ej gå i god för uppgiftens riktighet. Frih. F. W. von Otter, hvilken isamman hang med sitt inträde i statsrådet avancera i ett språng från kommendörkapten i 2:drs klassen till kommendör i flottan, har gjor sig känd såsom en rask och duglig sjö man, bland annat under de svenska ishafs expeditionerna. Att han icke häller torde vara främmande för de marinförvaltninger tillhörande förhållanden, kan man antaga på grund af de uppdrag, han innehaft att vara ledamot af den senaste sjöförsvarskomiter och af den nybildade militär-tekniska byrår snom sjöförsvarsdepartementet. Något till