— a banan äro instälda. Ett bud, något längt fram på förmiddagen, till det ställe, der ma förmodade att inbjudarne till mötet skull taga in, förkunnade, att inga riksdagsmä ha hörts af. Det såg mycket mörkt ut. Vid tiotiden hörjade dock litet folk rör sig på de igensnöade gatorna — ett tecke till, att. det fans främlingar i staden — un Jerrättelse ankom, att de trenne inbjudarne Arr Jonas Andersson i Hiäckenäs, ders Larsson i Maspe och Pet -Andersson i Vistena anländt; men föga talr var dock den samling, som, vid den tid til hvilken mötet var utlyst, kunnat infinna si i den rymliga sal, der öfverläggningarn skulle hållas. Då mötet, efter en väntan föranledd af den alt för ngviniska förhopp ningen att den arbetande snöplogen skull kunna bereda väg för tåget från Motala slutligen kort före kl. 12 öppnades, utgjord dock de församlade ett antal af vid pass 10( personer. Tager man i betraktande de sv righet:er, en stor del af de närvarande verk ligen haft att bekämpa för att kunna komma är denna siffra, om än i och för sig liten — blot.t en tredjedel af hvad man haft anled niv.g att vänta — en aktningsvärd exponent för det intresse, hvarmed ortens befolkning omfatbat mötet och de vigtiga frågor, som vid det samma till behandling förelågo. Fertalet af de närvarande utgjordes af stör och mindre jordbrukare från den när 2 gande trakten och för öfrigt af borgar staden, samt ämbetsmän — militärer och civile — och om den ungdom, som vid dylika tillfällen ej plägar saknas, särskildt omnämnes, är det emedan den bestod af elever i den s. k. praktiska skolan i Skeninge. hvilka, anförda af sin lärare, voro der med föreliggande att dagen derpå redogöra för hvad de uppfattat af förhandlingarna. Ordet togs först af hr OC. A. Larsson, som beklagade att han ej fick helsa ett större antal deltagare välkomne, än nu vore fallet, men framhöll, att anledningen dertill vore ej bristande intresse från allmänhetens sida, utan endast och allenast de hinder, naturen lagt i vägen. Till mötets ordförande föreslog han hr Jonas Andersson i Häckenäs, som ock dertill med acklamation utsågs. I det tal, hvarmed denne tackade för det förtroende, som kom. honom till del, framhöll han den djupt i folkets sociala, politiska och materiella utveckling ingripande betydelsen af de frågor, som mötet nu skulle företag till behandling, Den största och den gaste af dem, den om ordnandet af vårt fö svar, om införandet af en ny härordning, är invecklad och svå ; den andra om grundskatternas afskrifning, af stor vigt äfven den, ehuru ej egande den vigt och betydelse, som den förra, är likväl med den så sammanknippad, ehuru de af naturen mycket vil kunnat vara åtskilda, att faller den ena, så faller den andra ock. Sedan representationsfrågans tid hafva emellertid ej vigtiga frågor varit före, och det måste derför vara af nytta och vigt för ombuden att, innan de lägga sin röst i urnan för eller emot det ena eller det andra, inhemta sina vahmäns tankar, Utbyte af tankar, utbyte af upplysningar vore derföre den uppgift, som tillkomme detta möte, hvilket han nu förklarade öppnadt. Hr OC. A. Larsson inledde derpå diskussionen med ett anförande, i hvilket han till en början gaf en historik öfv ns utveckling och ett g till den sammas lösn marrådet Andersson blifvit afgifvet, och hvilket han i hufvudsak skänkte sitt bifall. Em anmärkning hade han dock att göra mot det samma. Den gälde afbetalningen på en gång af grundskatten. Kammarrådet Andersson hade föreslagit att denna skulle bestämmas enligt en beräkningsgrund, hvarigenom den. komrae attmotsvara tjugu gånger beloppet af den årliga räntan efter 5 för hundra. Tal. åter som. hade förestält sig att denna betalning borde ställas så billig, att den skattskyldige kunde hafva åtminstone någon liten vinst eller fördel af att på en gång inbetala grundskatten, och ej ren förlust, Töreslog att beloppet borde beräknas till tio gånger räntans belopp. Han hyste för öfrigt den tanken, att nu vore bä utsigten att kunna genomföra grundskatternas afskrifning, utan att förhöjd beskattning derför skulle komma att trycka de andra samhällsklasserna. Det stora belopp, hvarmed statens inkomster i fjor öfversköto utgifterna, hade visserligen nu blifvit till större delen ämbetsmännen tilldeladt i form af dyrtidstillägg, men man kunde hoppas att vid den oundvikliga reorganisation, som nu förestode ämbetsverken, indragning af öfverflödiga ämbeten och tjenster skulle komma att ega rum och således öfverskott åter uppstå. Hvad för öfrigt beträffade sättet för afskrifningens verkställande vore tal. af den åsigten, att allmänna hypoteksbanken borde lägga upp hela summan på en gång, och den skattskyldige betala sitt belopp till denna såsom tillgår vid vanligt hypotekslån. Staten skulle dymedelst få tillgångar att utan skuldsättning kunna fullborda sina järnvägsbyggnader. — Tal. redogjorde derefter för försvarsfrågans ställning och hufvudpunkterna i det förslag, som af komiterade för utarbetande af ny härordning blifvit afgifvet,och föreslog i sammanhang dermed, att mötet skulle till besvarande upptaga de frågor, som äro eder, hr redaktör, genom denlemnade, telegrafiska redogörelsen bekanta. — Mot det gillande, hr C. A. Larsson skänkte kammarrådet Anderssons förslag, opponerade sig f. d. ledamoten af Andra kammaren, jägmästaren Forsbeck, emedan han ansåg att kammarrådet Andersson i sitt förslag ej gått nog långt. Tal. höll före att staten gerna skulle kunna efterskänka åt den verkligen betungade jordbru! n den lilla del af budgeten, som utgjordes af grundskatterna. En lindring sådan som den föreslagna vore väl god nog, men hvad garanterade att ej staten, då de 37 åren, som afskrifningen skulle pågå, gått till ända, kommer och ber att man skall hålla på i 37 år till, förklarande att den är i så stort betryck? — Derför ville tal. hälst att grundskatterna skulle helt och hållet efterskänkas eller ock, efter som detta väl ej läte sig göra, afskrifvas med 3 proc. om t. Sedan hr Forsbeck blifvit-af.hr C. A. Larsson samt ordföranden uppmärksamgjord på att detta hans förslag om en afskrifning af 3 proc. om året föga skilde sig från det af kammarrådet Andersson uppgjorda med en afskrifning af 10 pri ta året samt 5 proc. hvartannat af de ljande, samt att icke, som hr Forsbeck antagit, grundskatter nuvarande belopp skulle samtidigt med des afgifter af 10 och 5 proc. oafkortadt u — förenade sig hr Forsbeck, lika som se-) dermera hela mötet, om kammarrådet Anderssons förslag med den af hr C. A. Larsson föreslagna förändringen, att det belopp, som för grundskatternas frilösning må på en gång erläggas, skall beräknas efter tio gånger heloppet af den årliga räntan efter fem för hundra. Man tillade, äfvenledes på hemställan af hr OC. ÅA. Larsson, att grundskatter, som ej uppgå till 5 kr. företrädesvis skulle få rättighet att frilösas genom räntans tindnhhla återhetalnine nå en måne Runt.