STOCKHOLM den 21 Dec. Af de i går och i dag hitkomna tyska tidningarna erfar man ingenting närmare om Bismarcks tillämnade afgång. Sannolikt var den icke synnerligen allvarligt menad, utan utgjorde blott utbrottet af ett ögonblickligt missnöje med det nationalliberala partiet, hvilket vågade inlägga en protest mot häktandet af riksdagsmedlemmar midt under sessionen och göra ett svagt försök att häfda riksdagens makt och rätt gent emot rikskanslern. Orsaken till detta dristiga uppträdande berodde på de varningar, centrumspartiet gifvit de nationalliberale att komma i håg, att vinden kunde vända sig och de sjelfva blifva föremål för rikskanslerens hårdändhet. Då ryktet om Bismarcks tillämnade afgång blef bekant,greps emellertid det nationalliberala partiet af fruktan för sig sjelf och beslöt att begagna sig af första tillfälle att gifva furst Bismarck upprättelse. Windthorsts motion, att anslagen till det tyska utrikesministeriets hemliga fond skulle indragas, blef medlet att gifva fursten ett glänsande förtroendevotum, och med alla röster utom centerns afslogs Windthorsts motion. Ett af dagens telegram meddelar domen i den Arnimska rättegången. Den anrlagade blef dömd till — tre månaders fängelse, denna tid minskad med den månad, grefven suttit i undersökningshäkte. Arnim har blifvit fäld för förseelse mot allmän ordning, men frikännes från anklagelsen att ha gjort sig skyldig till svekligt tillegnande af dokument, äfven som från att ha begått något ämbetsfel. Franska nationalförsamlingens sammanträden hafva på senare tiden utmärkt sig för ett lugn, hvilket sannolikt blott är stormens förebud. Förliden onsdag blåste emellertid en liten fläkt genom församlingen i form af ett rätt stormigt incident. Hrr Martin och Bardoux föreslogo nämligen att andra läsningen af förslaget om den högre undervisningen icke skulle upptagas på torsdagens dagordning, emedan det vore bekant att komiten icke hunnit taga del af amendementen. En votering genom handuppräckning och genom att stiga upp och sitta ner förklarades af vice presidenten Benoist TAzy, som för tillfället förde ordet, vara tvifvelaktig. Det blef nu fråga om ballottering; men venstern, som märkte att den var starkast, emedan en mängd äldre medlemmar af högern till följd af snöfallet stannat hemma, yrkade på offentlig votering på tribunen. Presidenten satte sig emot denna uppmaning. Ett fruktansvärdt larm uppstod. Venstern afhöll sig, med god disciplin, från att deltaga i voteringen, i den förhoppning att icke hälften af församlingens medlemmar skulle komma att deltaga i voteringen och att den sålunda skulle förklaras ogiltig. Resultatet, sådant det tillkännagafs från presidentstolen, var att 395 röster förklarat sig för att motionen om den allmänna rösträtten skulle upptagas på torsdagens dagordning. Nu uppstod åter ett förfärligt oväsen, och man hörde ropas på revision af voteringen. Detta medgafs af presidenten, och det visade sig då, att blott 355 hade voterat jakande. Voteringen förklarades på grund häraf ogiltig. Under det venstern gapskrattade, rusade ett halft dussin klerikala medlemmar upp till presidenten för att tala med honom. Han syntes vara mycket förlägen, han hade dock styrka att motstå uppmaningarna att sätta sig öfver församlingens ordningsregler, En medlem af komiten förklarade slutligen, att han begärde andra läsningens ajournerande till måndagen. Detta bifölls. Hals öfver hufvud rusade derefter medlemmarne: till bangården för att komma med tåget till! Paris. Intet sammanträde egde rum på tors-! dagen.