KAINS ARFVEDEL. BERÄTTELSER AF SACHER-MASOCH. Öfversättning från franskan. Inledning. Den irrande. Med våra bössor på axeln vandrade den gamle skogvaktaren och jag försigtigt framåt i den urskog, som utbreder sina mörka och täta massor vid foten af Karpaterna. Aftonens skuggor gjorde detta strandlösa haf af yfviga. och sammanpackade barrträd ännu mörkare; intet buller störde tystnaden, intet ljud af lefvande varelser; intet prassel i träden, intet annat ljus än här och der en flik af det matt: skimrande guldnät, som den nedgående solen ännu kastade öfver mossan och gräset. Stundom varseblef man den ljusblå, molnfria himlen mellan de gamla granarnes erörliga toppar. En tung deft af växtförruttnelse sväfvade mellan de sammansnodda grenarne, Ingenting knarrade under våra fötter, vi trampade likasom på en mjuk matta. Då och då stötte vi på dessa skamfilade och mosslupna rullstensblock, som äro kringströdda på Karpaternas sluttningar, i skogarne och ända ut på den af gyllene skördar täckta slätten -— tysta vitnen af en nu förgäten tid då vågorna af ett haf piskade de splittrade sidorna af våra berg. Man tyckte sig förnimma likasom ett aflägset eko från dessa skapelsens enformiga dagar, då plötsligen en stark blåst uppstod, som rytande