MMMM Prejudikat eller icke prejudikat? Till redaktionen af Aftonbladet. Uti en artikel under benämning Preju dikat eller icke prejudikat? har ÅA. B. fö den 15 dennes velat lägga mig till last at hafva, efter det jag erhållit kännedom on en af k. m:t faststäld modell till patron väska, genom patents uttagande derpå till tvingat mig rättigheten att tillverka mun deringspersedlarne utan någon konkurrens med andra i afseende å priset? Som patenträtten af mig söktes den 19 November 1872 och modellen blifvit af k m:t faststäld den 31 näst förutgångne Okt. så är det fullkomligt sant, att jag erhållit patent, efter sedan fastställelsen blifvit gif: ven; men som den modell, k. m:t faststilt, var min uppfinning, så torde den omständighet. att en generalorder antager denna modell såsom den för svenska armåen tjenligaste. svårligen förändra min egenskap af uppfinnare och min rätt att såsom sådan taga patent å uppfinningen. Redan i Augusti samma år, det vill säga mer än 2 månader före nämnda generalorders utfärdande, ingaf jag nämligen till armåförvaltningen denna modell, och det var just samma väska, som af mig till påseende inlemnats, hvilken befans vara med förvaltningens sigill försedd och såsom modell för infanteriets patronväskor antagen. Till ett sådant förfarande skulle armfförvaltningen möjligen varit berättigad, om uppfinningen icke varit ny. Så var emellertid icke förhållandet. Förvaltningens egn ämbetsmän, med hvilka jag i denna sak haf att skaffa, öfverstelöjtnanten Plf kapten Thimgren, hafva sjelfve in stolen låtit medgifva, att de icke, förr än jag inlemnade denna Väska till armförvaltningen, sett någon dylik. Förhållandet är således följande: jag ingifver till arm6förvaltningen en väskmodell, till hvilken dess egna ämbetsmän icke förr sett något motstycke. Denna modell förordar samma ämbetsverk ett par månader derefter att antagas för svenska armån, vägrar att utlemna den till mig, såsom dess uppfinnare och egare, derför att den blifvit såsom väskmodell för armån antagen samt utlyser entreprenadauktion på den uppfinning, som jag gjort. Jag frågar då, om en generalorder kan beröfva mig eganderätten till min uppfinning. Omöjligt! Då jag mot ett sådant förfarande söker skydda min rätt med de medel, lagen ställer en hvar till buds — månne det då är jag, som derigenom förnärmar kronans rätt, eller månne det icke är ofvannämnda generalorder, som ingriper i min eganderätt till min egen uppfinning? Så väl Stockholms rådhusrätt som Svea hofrätt hafva i detta afseende gifvit mig rätt, och arm6förvaltningen har sjelf genom underlåtande att i hofrättens dom söka ändring gifvit saken i högsta domstolen förlorad. Genom dessa domar är det konstateradt, att det är k. m:t som på armåförvaltningens tillstyrkande faststält min modell, och icke jag som sökt patent på en inom armförvaltningen uppfunnen och sedan faststäld väskmodell. A. B. tager derefter i försvar arm6förvaltningens underlåtenhet att anskaffa nya väskor på den grund, att nämnda ämbetsverk ej ansett sig berättigadt, hvarken att inlösa mitt patent eller att med förbigående af föreskriften om entreprenadauktion med mig uppgöra kontrakt om leverans. Härmed tager jag mig friheten anföra, att reglementet om kronoauktioner af den 20 Dec. 1825 svårligen kan afse andra föremål än sådana, som kunna utgöra föremål för konkurrens på offentlig auktion; men knappast vara något pr ium för armåförvaltningen att anställa auktion på andras egendom. Är detta ämbetsverk förhindradt att vidtaga någon af här ofvan anförda åtgärder, frågas, på hvad sätt t. ex. Remingtongevär blifvit anskaffade, Följden häraf har emellertid — påstår s A. B. — blifvit, att infanteriet är xi saknad af ändamålsenliga patronviskor, afsedda för den ammunition, som användes till de nya gevären. Om så verkligen är förhållandet — något som jag ingalunda vill bestrida — så är det armfförvaltningens och v icke mitt fel. Jag har dit ingifvit leveransz lämpligare a gamla patronkök, hvilken ändring beti ett pris för en del väskor af 1: 87 och för en annan del ända till 2: 50 pr st. Lägges ärtill sjelfva de gamla patronkökens salurde, hvilket torde kunna uppskattas till p minst 75 öre pr st. så blir priset på änIrade patronkök i förra fallet 2: 62 och i senare 3: 25, hvadan således en stor del af lessa uppstofferade väskor, som A. B. sjelf inser oändamålsenliga, betingat ett högre pris in nya sådana gjorda efter min modell, hvilcen armfförvaltningen sjelf funnit vara den västa af alla, om hvilka detta verk egt kän1edom. Om jag, då så är förhållandet, beragnat min patenträtt att på något sätt tillvinga mig oskälig vinst på kronans bekostnad, öfverlemnar jag åt den opartiske äsarens bedömande, så mycket mer som egentiga motivet till min ansökning om patent ar, att den af mig aflemnade modell utom in praktiska form egde det företrädet framandra väskor att vara tillverkad af för äskans hållbarhet och snygghet särskildt eredt läder. A. B. uttalar slutligen sitt ogillande öfver , en af mig obestridligen uppfunna metoden3 tt genom uttagande af patent på uppfiningen af nya munderingspersedlar bereda kc ronan stor skada). Ehuru denna insiuation förlorat sin udd, då det visat sig, tt det icke är jag, som annekterat armöörvaltningens uppfinning, utan armeförvaltingen, som förordat till antagande såsom äskmodell icke allenast min id, utan till ch med samnia väska, som jag dit inlemnat, ) Ka i vill jag likväl med några ord belysa detta 52 ir att visa, att A. B. icke känner för-ut ållandet i detta afseende. Det är nämgen alldeles icke jag, som först uttagit äskmodellen, utan äran deraf