avoreRAlE MM. DB Om reformen i vår krigsförfattning. V. Giuncter för ny häror 3. (Forts. fr. måndagsbl.) I en föregående artikel bafva vi uttalat den Bsigten, att lottning icke prir kan sägas stå i öfverensstämrelse medi all: mänra värnepligten, emedan Genva grundsats om individens pligt att försvara staten — en grundsats, som sedan 2 år tillbaka blifvit införd i vör krigsförfattning — med nödvändigbet framkallar söm korolariam hans rött att :edan under freden erbåliaden utbildning kriget fordrar, men att lottningo dock stundom kan blifva svår att und och att, när den afrer icke at: i utan endast att bestämma antal pligtige, hvilka red hafva rätt till mi icke egentligen kan mäuna värnepligters grundsa Vi hafva uttalat denna mecing ingalunda derför, att vi anse lottaing vara pöåvändig,i det nu föreliggande förslaget kunde e på en gång gesomfördt. Vi behöfva väl knappast fästa våra läsare: uppmärksamhet derpA, att sådant är omöjligt och attea tid af mäbända en mansålder sbledes dertill är erforderlig. Under denna tid kan det blifva svårt att genom annat medel än lottning be siämma det för hvarje är alt mer växande antal, som skulle komma i Etojutande af denna rätt till militärisk utbildning, Dertill kommer äfven en azpanv omständighet, som vi här ofvan antydt, eller att befolkningen inom vårt land, så vida ej särdeles mi:s gynnande förhållanden sknuUue inträffa. mer ait hädanefter år för år bögas betydligt okag, hvarvid det möjligen kan falla sig svårt att nog hastigt ioråningställe alla de bostider med öfriga försödenh-ter. som till ständigt ökadt antal skulls alt efter hand kos att erfordras, bälst deta ökande af befolkningen med största sanno likbet skall komma att framiräda mycke. olika inom o!ika landtvärnsbataljons områden och afledes insm olika regimenten. En ökad välmbga kommer äfve i i mär bidraga til att en större pr 2l:sta åreklassen skall befianas i tjenst duglig. fn hvad som nu är föga mer än 50 procent godk detta antagande förefianes så myckat mera anleåzning, som i de trakter, der befoiknin gen har mera tillgång till cnimalisk föda, procentantalet af krigsduglige förklarade beväringsynglingar varit nära dubbelt emot det från andra trakter aflandet. Siyrelsens pligt måste dock alltid anser vara att slirig lemna ur gigte den värnepligtiges helsa, så att icke ett större antal sammanföres inom de för de virnepligtige afsedd: bostäder, än som mel hygieniska fordringar är öfverensetämmsnde. I iöljd härat är det fö klarligt, att man veit betänkt uppå att tillgripa lottning. Den bar emellertid i folkmedvetandet en så förhatlig prägel, att nÄgon utväg att undvika dettiredel mäste uppsöka. Än mindre an8e vi det kunna priccipielt förgvaras att medelst lottnivg uttaga eliter. Dessa mösta, såsom äfven i förslaget framhåller, i främsta rommet betraktas säzom aspiranter till naderbefälsgraden, och att förpligta individen att egra sig ät en spe. ciell verksamhet, strider emot iuriga sjolfbestämningerätt, som vär tid medgifver hvarje menviska. Pligten för den värne pligtige att geuomgå en militärisk skola af den otsträckning, atteban skall kuana sköta sig som aoldat, när behofvet fordrar, är icke saunat än en gifven följd af hans rätt till sådan utbildning, och denna rätt har för första gången meåelst framläggande af detta förslag biifvit från styrelsena sida erkänd. Man måste här utgå från den, som vi riktiga föratsättnivgen, att redan i nä rande stund, i trots sf den ytterst o aktiga inverkan våra militära in-tituti utöfvat på fo kmedvetandet, många af de vä nepligtige skulle frivilligt begagna sig af den militära undervisningen, om der komme att erbjuias dem i den form, detta förslag framställer. Desea hafva rätt att fordra, att aå vidt möjligt alla värnepligtize begagna sig af samma rätt, för att icke år förra skola nödgas i kriget få vid sin sida militäriskt obildade eller Btminstono ofull ständigt utbildade kamrater, hvilze, i stöllet att lemna dem något verksamt bisräce vid försvaret, med största sannolikhet och framför alt vid kritiska ögonblick endast skulle komma att framkalla oor . Pig ten för hvarje krigsduglig maniig ivdivid att försvara staten har ju redan blifvit in förd i vår krigsförfattning. Då all bisto risk erfarephet till fullaste evidens visat att detta försvar är en omöjlighet att ut föra, derest j bvar och en, zom skall der uti deltaga, äfven blifvit dertill utbildad och derest ej på samma gång cn organisa tion åstadkommez2, som möjliggör föreninger at allas krafter för att viuna försvaret mål eller nedbrytandet af fivodens moraliskt kraft, sö framträder lagen om den militär: utbildning under fred, gom hörför är nöd vändig, icke som annat än ett sanktionerande af rättsprincipen. Helt annat blir dock förhållandet, näs det gäller den militira utbildning, fom af ser att kunna leda och undervies de värne pligtige. Att gesom en lag förbinda er värnepligtig att tjena qvar vid armen föj att fylla denna uppgift, ar usgefär som on bland folkskolang mera försigkomna ypg liogar ett viast antal skulle förpligtas at qvarstanna vid skolan, för att biväda lära ren vid de yngres utbildnivg, eller attingi vid ett folkskolelärareseminarium för at utbildas till lärare. Ett dylikt sätt at tillämpa lagen om den obligatoriska undar visniog, som vi i närvarande ögonblick re dan ega, ekulle synas stridande emot de menskliga fribeten. : Dan avmärkning. vi här bafva framställt (4 3