beslutas annat än af styrelsen samlad såsom kollegium, torde dock kunna inträffa, att den person, som skulle blifva den lidande af ett sådant beslut, icke fö r inse eller låte sig öfvertygas, att insigt, hof och rättvisa legat till grund för beslutet. I sådant fall är det naturligt, att denne kan vilja under ställa styrelsens beslut högre eller högsta auktoritets pröfning, med andra ord anförs klagomål öfver det samma. Visserligen lä rer erfarenheten, att dylika klagomål mindre ofta förekomma och, när så sker, icke allti leda till ändring; men de få fallen böra der för icke respekteras mindre. Rättigheten att söka få öfverklaga en orä a uppenbar eller blott förment, betrak som helig i i ett konstitutionelt nhälle, och det vore i högsta grad önskvärdt, att k. m:t ej lemnade sitt bifall till sundhetskollegii förslag i denna punkt. I ett are häfte af tidskriften återgifves ett in t genmiäle på dessa anmärkningar hvari, med afseende å besvär öfver förord, uttalas den åsigt, att då förordet alltid måste grunda sig på individuell öfvertygelse, äro besvär deröfver lika orimliga som t. ex. öfver examensbetyg; och med hänsyn till den borttagna be; föreställni och varning, åberopas de likartade b melser, som i enahanda fall gälla för åtskilliga andra förvaltande myndigheter. Häremot invänder åter tidskriftens redaktivt underlag för ch detta så kd mer. som gi Illande förordning i ämnet stadgar, att id läkarebefattningars besättande förordet skall grendas på så väl de sökandes mer eller mindre berömliga betyg öfver deras kunskaper och uppförande, hvilka de erhållit vid läroverken, som hufvudsakligen på de befattningar och tjenster, hvilka varit dem förut uppdragna, eller hvilka de innehaft, och sättet, på hvilket de samma af dem blifvit bestridda — alt meriter, på hvilka red. anser att en objektiv uppfattning kan grundas. När besvär anföras — tillägger tidskriften — kan det serligen hända, och händer väl i de fl fall, att den förordsgifvande icke ändrar sin en gång utt: mening; men icke dess mindre kan anfö et af besvär öfver förordet, på grund j af den utredning, klaganden framlägger, da till annat resultat vid ansökningsfrågans slutliga afgörande, än fallet skulle blifvit, om besvär icke anförts. Med afseende slutligen å hvad insändaren bade yttrat om föreställning och varning, invänder tidskriften, och såsom oss synes med äl, mot åberopandet af mots ganden i instruktionerna för sen, armeförvaltningen, j nvägstrafikstyrelsen m. f, att det dock är tydlig skilnad i förhållandet mellan dessa styrelser och deras underlydande samt det mellan sundhetskollegium, resp. medicinalstyrelsen, och läkare, apotekare m. fl.