ta fenomen måste ha haftinflytande på iakttagelsernavs osäkerhet En fjerd!e: orsak till denna osäkerhet i det sist förflutna århundradet är den först genom senare upptäckter konstaterade till varon af en solatmosfer, Den nyaste tidens wäldigaste eröfnings den universums alla rymder upplysande spektral-analysen, fortfar att nästan hvarje dag gifva nya upp lysningar om de rörelser, som oupphörligt gå för sig på solytan. Dessa rörelser i soTens atmosfer kunda icke vara utan inflytande på anblicken af solkanten i iakttagelseögonblicket. t Ala dessa olägenheter ha till sammans gjort, att de under det sist förflutna århun. iradet verkstälda iakttagelserna blefvo osäk12, och att de resultat, till hvilka astronom erne kommo. betydligt afveko från hvaran dra. Att draga ut sutledsingarna ur he mv materialet Var ingen läst sak. Det var: den tyske astronomen Encke, som skänkte wus det värdefullaste arbetet i detta afseend2, och de Enckeska resultatsn ansågos också från börjar för de an:agligaste. Enligt de samma skul!e solens afstånd från jorden vara 20,680 000 mil, hvarvid dock någon osäkerhet rådde på 90,000 mil, som detta afst ind skulle kunna Yara mindre el ler större. Emellertid har det varit den nyare tider förbetållet att göra detta resultat tvifvelaktigt brån många sidor. Först företog den rörtjentsfulle astronömen Povalki en revision af det material, som Encke genomarbstade, och det visade sig då, att mycket var att fö bättra deri. Pova!kis undersökning ledde till det resultat, att solafståndet är mindre än efter Enckes uppgift. rrjil detta kritiska revisionsarbete, som rubbade åäet äldre resultatet, slöto sig vidare vigtiga astronomiska och fysiska argument, som Yrån de mest olika sidor hänvisa till Povalkis resultat. -Beräkningarna af rubbningar i månens omlopp verkstälda af Leverrier, ljusets hastighet, i experimental väg mätt af Fonueault ock Ficcan, samt iakttagelserna afyptaneten Mars