STOCKHOLM den 9 Dee. om nd Franska nationalförsamlingen sysselsatte gig förliden fredag och lördag, såsom tele grafen redan meddelat, med diskuterandet af grefve Jauberts förslag om upphäfvande af statens monopol på universitetsundervis-1 ningen. Motionen grundar sig på den rap-1 port, som en komit af 15 personer, repre-la senterande alla partier, enhälligt afgifvitc och hvilken förordat, att den högre undervisningen bör stå öppen för en hvar, som kan meddela sådan, Men samma enhällighet i denna fråga är långt ifrån rådande i församlingen. I går (den 3) intogs triba nen af tre professorer efter hvarandra — hrr Paul Bert, Laboulaye (författare till komitns rapport) och Beaussire. I dag var den förnämste talaren biskop Dupanloup, efter hvilken Challemel-Lacour uppträdde, hvarpå debatten åter uppsköts. Stor nyfikenhet är rådande med afseende på det förfaringssätt, som regeringen kommer att iakttaga; ty det tros, att undervisningsministern Cumont sympatiserar med det klerikala partiet, medan motionens politiska och finansiella sidor äro af den beskaffenhet, att de måste hindra regeringen från att antaga den. Det erkännes från alla håll, att universitetsundervisningen befinner sig i en sorglig ställning. Ett af de betänkligaste klagomälen är, att institutionerna hafva usla lokaler och befinna sig i den sorgligaste ekonomiska ställning. I provinserna, förklarade hr Bert, och hans uppgifter bekräftadeg af hr Laboulaye, äro lokalerna de mest olämpliga, samlingarna och biblioteken eländiga och laboratorierna bristfälliga, emedan staten blott bidrager med 65 francs till inköp af böcker och ved. Ätven i Paris äro Sorbonnes samlingar inhysta i eländiga byggnader; dessa hus hade nämligen, på grund at sitt förfallna skick, blifvit inköpta af kommunen för att nedrifvas, och laboratorierna skildrades af hr Bert som i högsta grad dåliga. College de France hade afl. brist på utrymme och medel måst afsägal sig den värdefulla geologiska samling, som : den erhållit i arf efter Elie de Beaumont. Dess samlingar äro till den grad hoppackade, att de äro otillgängliga, och det har intet bibliotek. Ea utmärkt professor i fysiologil. erhåller endast 200 francs om året för experiment, hvilka nödvändigt måste blifva dyra. De 43 fakulteter, hvilka äro spridda! i 25 eller 26 af Frankrikes städer, bestå blott af fyra till fom personer hvardera, at hvilka man väntar, att de på två år skola undervisa om alt, som ligger inom vetenskapens område, De hafva intresse uti, att deras föreläsningar äro besökta, och blott professorerne i medicin och juridik hafva ett någorlunda ordentligt antal Bhörare. Lönerna utgöra endast från tre till fem tusen francs — och till och med i Paris, i College de France, utgör högsta beloppet 7500 fres — en svag uppmuntran för unga lofvande män att mottaga profes gurer. Med undantag af i Paris, och der blott utom fakulteterna, finnas inga lärostolar för komparativ filologi, epigrafi, arkeologi eller paleontologi. Professorerne kunna dessutom på ett hugskott at regeringen afskedas. Efter restaurationen afskedades Gnizot, Baroux och elfva professorer i me diciv. Micbelet och Edgar Quinet, den senare medlem af den närvarande förgamlingen, delade samma öde. Ännu senare afskedades Rnan derför, att han förnekade Kristi gudom, Han fick emellertid till efterträdare en israelit, som sannolikt skulle ha uttryckt samma opinion med ännu större emfag. Man klagar öfver att systemet frambringar en skadlig likformighet i ton och uppfattning, att nya ideer utestängas, att precis samma undervisning gifves i Rennes, Toulouse och Lyon, utan att något afseende fästes vid raceelikheter, seder och bruk och klimat. Napoleons bsigt, att universitetet afser att reglera moralens och statsvetenskapens principer, och Fontaines uppfattning, att det är en garanti mot den sociala ordningens undergräfvande, äro ännu mer eller mindre förherskande. Dessa äro de klagomål, som framföras mot det nu rådande systemet; men man är af olika åsigter med afseende på botemedlet. Hr Laboulaye, som tillhör venstra centern, tror att man genom att låta statsinstitutionerna täfla med fria universitet skall erhålla en häfstång för genomförandet af omfattande reformer. Hr Bert fruktar emellertid, antingen att ingenting skulle komma att gör ras, eller att de fria universiteten, upprättade med en rimlig förhoppning att de skulle kunna ega bestånd, ej skola kunna uthärda en täflan med statsuniversitetet, som undergått en genomgripande reform. Han sätter icke förtroende till täflan, då det gäller undervisningen, emedan han befarar att en ömsesidig afundsjuka samt föräldrarnes och studenternes otålighet skulle åstadkomma en examensrusning, Som komme att tvinga lärarne, äfven om de äro utsedde af gtaten, att gifva diplom åt unge män, som inom kort skulle glömma sina hastigt förvärfvade kunskaper. Han sätter icke häller förtroende till upprättandet af universitet för särskilda trosbekännelser, emedan professorerne skulle pli blinda målsmän för särskilda system och emedan staden-. terne, som under sin akademiska bana icke komme i beröring med andra studenter, skulle erhålla en ensidig tankeriktning, Han tror, att de tyska universiteten men sin mångaldiga undervisning och sin sjelfstyrelse, sitt större eller mindre beroende af studenternes bidrag, hvilka göra det nödvändigt att välja skickliga profesgorer, skulle tagas till föredöme, emedan det sätter studenterne i tillfälle att fritt välja professorer och professorerne att fritt framställa sina åsigter. Han medgifver dock, att då han i Berlin såg en professor efterträdas i katedern af sin assistent, som uedgjorde hans system, tycktes honom denna fibet vara alt för långt drifven. Hans förla går ut derpå, att fyra stora universitet sola upprättas i provinserna, och att de smb fakulteter, som nu äro spridda i städerna, Skola grupperas kring dem; att de skola komwmai åtnjutande af sjelfstyrelse, eller, som ofvergångsåtgärd, att de skola höras vid utnämnandet af professorer samt att staten skall gifva dem ett tillfälligt understöd, om de behöfva det. Hr Laboulaye påstar emellertid, att undervisningsfriheten och en reformering af de bestående institutionerna äro två skilda frågor, och att den senare icke varit hän. skjuten till komitn. Han är öfvertygad att tällan skulle bli en häfstång för reformer och han förkastar möjligheten ar att vetenskaperna skulle kunna få en ortodox eller beterodox prägel genom täslande universitet. Had angår att unga män, soi appfostrar des i olika filosofiska skolor och aldrig komme i beröring med hvarandra, skulle erh8lla en ensidig tankeriktning, framhåla Lon att danna invändning med ännu nr — Kin kk Fn en DR bår nr ta rr fm ät rr nt a AA