tända, Alla detaljarbeten äro väl utförda, och jag beundrade i synnerhet mosaikgolfvet. I sammankang med det stora templet lig ga tvänne mindre sidokapell; äfven här upp: tages bakgrunden af ett mindre altare med gyllene bilder och symboler, troligen helgadt ät Rågon mindre guddomlighet. Vitförsökte förgäfves erbålla någon förklaring af tjenstepersonalen, nägra dumma, tystlåtna figurer, alla lika okuaniga i engelska, som vii kinesiska. Slutligen inträdde en herre, som vände sig till oss med ett nice day, gent lemen; men äfven hans spräökkunskap var mycket begränsad och hans välvilliga bemödandea att göra rig förstödd hade föga framgång. Emellertid inträdde en prestidr att förrätta nägot slags gudstjensi. Tempelvaktaron utbredde en matta framför altaret och framsatte ett bord, på hvilket han stälde tvänne fat; på det era lades en plockad, men okokt höna, på det andra en mängd papper, utgörande tryckta böneplakat. När dessa gmå anordsingar voro färdiga, framträdde presten, klädd i vanlig kinesisk drägt med en hårpiska, som räckte ända ned till fötterna. Han föll ned framför altaret, bugade sig och kysste golfvet flere gånger; gick derefter upp till sjeltva altaret, tände några ljus och brände rökelse, som snart uppfylde hela templet. Siv: gick han zed och hemtade papperen, som lägo på fa tet bredvid hönan, och tog dem upp till altaret; men i stället för att uppläsa bönpeplakaten uppbrände han dem högtidligen, till tecken att do närvarandes synder förintades såsom papperet. Etter förnyade bugningar och koäfall aflägspade ban sig, utan att hafva yttrat ett enda hörbart ord. Den gamle tempelvaktaren inpackade hönan i en korg och töljde presten. RB. L.