Bref från Australien. XXIII Melbourne, Maj 1874. Ett och annat rörande Melbournes kineser. De färgade nationaliteter, som invandrat i Australien, hafva utbredt sig tämligen olika, i det att de svarta hufvudsakligen gpridt sig öfver de norra delarne, under det att deremot de gula, eller kizeserne, äro talrikast söderut och särskildt i Victoria. Esdast i Melbourne finnas trettio tusen, och de spela följaktligen en icke obetydlig rol i den stora staden. Man ser dem öfverallt på gator och torg, än såsom rika, välmående köpmän, än såsom fattiga, utsvultna tiggare. De fattigaste lefva i usla kyffec, man vet knappt hvar. Det finnes här och der små gränder eller brandgator med öppningar så trånga, at! man kunde frukta fastna mellan de höga hnsen. Då man prsserar dylika smygvrår, kan man vara säker på att se en eller ett par kineser krypa fram. De lifnära sig med att gå omkring på gatorna och upptamla alt möjligt afskräde. dessa s. k. rag pickers, långa, magra, ömkliga figurer, som äro den personifisrade typen af brist och armod. Mänga kineser försörja sig med ett slags gårdfaribandel; de vandra omkring i husen och sälja alt möjligt, kanske vanligen grönsaker, och de äro i allmänhet gerna seåds; John är det namn, hvarmed de all tid helsas. En och annan förtjenar tämli gen bra och tager väl vara på hvad han får, men mången förstör sin lilla förtjenst på ett slags lotterier, som de bruka sin: emellan. Nästan ailtid återvända de till Kira, så fort de samlat tillräckligt penningar. En simpel kines anser sig kunna lefva oberoende i sitt fädernesland på ett kapital at fyrtio till femtio pund. Orsaken att de ej vilja slå sig ned på allvar i Australien är väl egentligen den, att de ej kunna medföra aina familjer, alldenstund det icke är tillåtet för en qvinna att lemna hemlandet. .En eller ett par köpmän hafva dock genom särskildt kejserligt tillstånd fått medtaga sina hustrur. Någon gång gifter sig en kines med en europeisk qviona, och stundom ser man en dylik familj promenera på gstorna med sina barn, smä besynnerliga va relser till hälften kinexer, till hälften europ6er. De äro vanligen klädda i kinesisk drögt, och jag bar iakttagit, att fadern all tid samtalar med dem på kinesiska. De flesta bibohälla sitt hemlands drägter. Den långa hårpiskan är dock vanligen upplindad rundt kring hufvudet; om den ärafskuren, så är detta ett säkert tecken, att mäncen bosatt sig här för lifset, ty utan hårpiskan lär ingen få äterkomma. I allmänhet är deras drägt mycket enkel, vanligen en kort blus, om vintern af mörkt kläde, om sommaren at hvi:t linne. Fotbeklädnadenv utgöres af ett slags egendomliga tofflor med mycket tjocka filtenlor. En dag sammanträffade jag i en järnvägakupe med en kines, som bar en lång himmelsblå kjol, en liten trekantig mössa al samma färg, granna tofflor och en härpiska, som räckte ända ned till fötterna. Hans drägt var mycket utsirad, och han bar en mängd dyrbara prydnader. Han reste till sammans med tre europeiska damer, af hvilka en tycktes vara hans fru. Kineserne hålla sig äfven hör så mycket som möjligt för sig sjelfva och tyckas drifva sina sffärsr hufvudsakligen sins emellan. Little Boarke Street är helt och hållet upptagen at deras bodar, kontor, temagasin och äfven privata bostäder. Här fianas ett mindre tempel och en börs, der de mötas fär avt uppgöra sina affärer. I sällskap med en bekant hade jag tillfälle att besöka en kinesisk köpmar, vid namn Chin Fung. Hans kontor föreföll ganska beqvämt; det utgjordes af ett par rum, af hvilka det yttre var afsedt för matlagnieg och det inre I ett privat arbetsrum; de underordnade ar. betade i den nedre lokalen. Hr Chin Hung, i en liten korpulent, fryntiig man, mottog oss. mycket vänligt, bjöd oss cigarrer och badl. osg sitta ned vid tebordet, tills han expe-j dierat en skara landsmän, som upptylde rummen. Det mest karakteristiska för hela lokalen var tebordet med porslinskannan. och de små kopparsa, som rymde en tesked hvar. Rummet var möbleradt med de vanliga raka karmstolärna och ett bord, prydt. med allehanda kinesiska egendomligheter, sksom vaser fulla med solfjädrar, rökelso l kar m. m, Väggarne voro täckta af plakat, ! tryekta i rödt med stora kinesiska bok-l. stäfver; någon upplyste mig om, att del skuile innehålla annonser, hvilket är sanvolikt. I det ivre rummet satt hr Chin Hung vid sitt skrifbord och räknade, men i stället för papper och penna begagnade han en JAda med små träkulor, uppträdda: wå pinnar, och genom att skjuta dessa fram och tillbaka utförde han fina räkningar, st fort gom han kunde röra fingrarne, ÖJ. ver bordet hängde en kinesisk almanacka, ! och ryndt omkring voro väggarna kiäddal med by.lor, uppfylda af bref och papper. När han slutat, förde han oss omkring ij sina magavin och visade oss sina teför-1, råd. I nedr.4 våningen höll kocken just på att duka middagsbordet för tjonstepersona-1 4 4 4 4 len, ett bord ntan duk, med skålar, träpinnar och de små tekopparna. Vi sågo äfven derax sofrum, est kyffe, oor de på ixistnn derna ligga och xöka sitt opium i långa, besynnerliga träpipo.. Några få af här varande kinesiske köp: : män kunna i bildning och spräkkunskapj: mäta sig med hvilken europ som hälst. j; En och annan säges vara mycket rik, At ; de artiklar, som de exportera till Kiva, är; guld den vigtigaste, och af importartiklar ; naturligen te. En annan vigtig afärsgreni, är emigrationen. Om någon behöfver ett, större antal kinesissa arbetare, Vänder han; F sig till en kinesisk köpman, s9w ombesör-1, jer importen. Detta är förenadt med många j omständigheter. Köpmannen i Meibournels är ansvarig inför myndigheterna i Kiraj, och mhate skriftligen förbinda sig attefterij ett visst antal år återsända folket. Om nå; gon dör i Australien, måste hars ben hem-, sändas jämte bifogade uppgifter rörande den l; aflidne. . c Några af kinesernes egondomligs bruk, fick jag lära känna vid ett besök i deras i; förp meta tempel, som blifvit uppfördt il Emerald Hils, en af Melbonrpes många för-1. städer. Det är en stor, vacker byggnad; afsten. Bh ufvudingårgen ntmärkes a! tvännsl, resliga stenpelare; ötver och omkring der t samma äro åtvkilliga inskrifter och sinnebil,, der anbragta. Ta,xer man från irgången en öt-4 verblick af det in.e, finner man genast, att! afsigten är att impoxera på åskådaren. Här råder ett mystiskt mörker; föga eller intet af dagsljuzet insläppes, Htan hela templet uvplyses från lamporna kring högaltaret!z lärvgst upp i koret. Det inre är deladt ilj två afdelningar; den nedre upptager kanske ; två iredjedelar och uvgöres af ett öppetia rum uten säten, helt säkert den plats, derjg alt folket stannar under gudstjensten. Den öfre delen är något upphöjd och omgifven med ett litet gallerstaket. I bakgrunden står det stora altaret, prydt med syrbboler, mm 7