———22 1 Willie fördes sedan regelbundet ena gång i veckan. upp i faderns rum och lemnades der en timme, Detta skedde likväl aldrig på den sistnäa:ndes begäran; han frågade aldrig efter gossen: Att veta honom vara hos Ruth Edgestone, var att veta honom lycklig och i god vård. Ruth såg han al drig, han hade ej sett henne sedan sista rättegångsdagen; talade Grace händelsevis vm henne, svarade han i den allvarsamma, tan. Kepridda ton, som nu blifvit en vana hos honom, 1, följd af det isolerade lif, han i hemmet örde. Jag hopras ni icke har något emot, ma ster James, a.4de Grace en dag, att ibland, då master Willie kommer, miss Ruih äfven är så god och tillbriogar aftonen hos mig? Det är bättre för gossen, om hon följer med, ty han håller henne så kär, att han leds, om han blott några timmar är skild från henne; men om ni har nägot deremot... Jag? Nej, hvarför skulle jag dei? Jag tackar er, sir; det är mycket roligt för mig; jag kunde ibland nästan vara färag att tro mig ha min kära miss Lucy tillbak Har ni någonsin sett, hur lik miss Ruth är henne, sir?o Den vemla tjenarinnans röst blef vek nu då hon talade om hans aflidna som alltia, J unga syster. Doktorns svar ljöd kallt och hårdt: . Jag ser aldrig likhever. Grace tvekade en stund, innan hon fortfor: Ni skulle väl icke vilja mottaga miss Ruth någon gång, då hon är här? Hvarför skulle jag besvära miss Edgestone? Jag tänkte, ni kunde vilja säga något (om goNKER, tjtrrtnnn wkllrn a R