Stockholms stadsfullmäktige hade i i går afton kl. 6 ordinarie samman träde å stora börssalen. Ej färre än 14 voro från sammanträdet frånvarande, och ae blefve för förfallolös frånvaro plikt älde. Främst på föredragningslistan stod be redningsutskottets utlåtande i fråga om hyte emellan kronan och staden af mark å Lång. holmen. Fångvårdustyrelsen hade nämligen erhållit bemyndigande, att med Stockholms stad träffa aftal om förvärfvande af den staden tillhöriga mark, som erfordrades för uppförandet af det beslutade nya fängelset på Långholmen. Fråga uppstod dervid om ett jordutbyte, som af drätvelnämnden tillstyrktes, emedan staden genom afstående af för den samma icke behöflig, bergbunden, mark, skulle erhålla af kronan annan, som, om än till omfånget mindre, Itunde biifva af nytta för åstadkommande at ändamålsenliga kommunikationsleder samt reglering i öfrigt af Långholmen. Beredningsutskottet hade äfvenledes på liknande grunder hemstält, att staden skulle utbyta de at fångvårdsstyrelsen begärda 459,354 qvadrat: foten mark mot annan, till ett omfång af 394,380 qv.fot, något som af ataisfullmäktige äfven utan öfverläggning bifölls. Frågan om rättighet till mindre partihandel med bränvin innevarande försäljningsår föredrogs derefter. Genom förordningen af den 18 Sept. d. å. angående försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker hade nämligen skapats en ry kategori af handelsrät tigheter i detta afseende, den s, k. mindre partihandeln, med ett minsta försäljningsbelopp af 15 kannor. Till stadsfullmäktigo hade nu genom handelsoch ekonomi-kolle gium nio personer i laga ordning iogifvit :ansöknivgar om att från dem 1 nästk. Januari erhålla rättighet till dylik, i den nämnda förordningen medgifven, mindre partihandel med bränvin. Beredningsutskottet kade hemstält om bifall till de gjorda ansökningarna. Hos fullmäktige mötte dock saken motstånd, och den, som först tog ordet mot den samma, var Hr Edelsvärd, som började med en förklaring, att om han nu komme att motsätta sig bifall till de gjorda ansökningarna, skedde detta ej af persgonliga anledningar, utan derför, att han iprincip ogillade saken. Han hade nämligen ej af betänkandet blifvit! på något sätt öfvertygad om vare sig det behöfliga eller gagneliga af ett bifall, och hörde för öfrigt till dem. som anse att man förut sörjt alldeles tillräckligt för bränvinshandeln i Stockholm och att det derföre vore onödigt att tillämpa en ny kategori. Den omständigheten, att lagen medgåfve nåzot dylikt, borde ej för ett samhälle vara skäl för medgif vandets tillämpning. Behofvet borde härvid vara det acgörande. Hvad följderna af en dylik min-dre partihandel beträffar, trodde tal. ej att de skulle blifva så oskyldiga, som mången kanske väntar. Den erfarenhet man i detta afseende hade från statens järnvägsbyggnader. Vore åtminstone föga glädjande. Man hade der förbjudit minuthandeln med bränvin, men meågifvit rättighet till försäljnin af bränvin i parti om minst 15 kannor. Men det kroglif. man på detta sätt velat förhindra, hade blott erhållit en annan form. Arbetarena slogo sig till samman, galade ihop, såsom det kallas, inköpte detta större arti till långt lägre pris och förtärde det på ångt kortare tid än de eljest skulle hafva gjort, och följden af alt detta blef excesser och upp: träden af alla slag. Visserligen borde väl ej följderna af det nu i förordningen gjorda medgifvandet kunna, om det här tillämpades, blifva Tka svåra, men ingalunda kunde man dock vara säker på, att de ej skulle blifva menliga. Som intet för öfrigt talade för nödvändigheten af de begärda rättigheternas erhållande, yrkade tal. afslag. Hr Arwidson ansåg att de farhågor, som af den förre talaren uttalats, Voro ogrundade. Stadgadt vore nämligen att bränvinet, försåldt i dylikt parti, ej finge på försäljningsstället vare sig fördelas eller förtäras. Ansåg för öfrigt e) skäligt att motsätta sig de begärda ansökningarna. Gretve Björnstjerna trodde att den föregående talaren haft rätt i att anse farorna af ett bifall vara så godt som inga, men fann deri intet skäl för att staden nu skulle tillämpa den i lagen medgifna rättigheten till mindre partiförsäljning. Behofvet af en sådan borde härvid vara det enda afgörande. På landet kunde det visserligen vara nödigt att kunna få köpa i mindre partier än 100 kannor, och derför vore det väl som nämnda stadgande tillkommit; i Stockholm deremot, der brä vvinsminuteringen fylde alla de smärre behofv.B. vore en dylik mindre partihandel helt och hi let öfverflödig. Derför yrkade tal. afslag å te gjorda ansökningarne. Hr Bdolsvärd framhöll likaledes att minuthandelm i Stockholm skulle kunna fylla behofven och ansåg avt bifall till de gjorda ansökningarna blott skulle vara att np muntra: superiet, efter som de mindre partihan landena, hvilka ej behöfva betala på långt när så stor skatt för sin handel, skulle kunna sälja sitt bränvin långt billigare. i mW. Bergström hade untr Schuberth och I. der diskussionens lopp instämt med hr Edelsvärd och likaledes yrkat afslag. Sedan ötverläggningen förklarats slutad,! afslogo hrr stadsfullmäktige utan votering de gjorda ansökningarna. Härefter föredrogs beredningsitskottets förslag till brandväsendets ordnande. Ip:r 275 af vår tidning — torsdagen den 26 Nov. — hafva vi in extengo meddelat det samma, hvadan vi nu anse öfverflödigt att här ingå på någon vidare redogörelse för dess innehåll, utan öfvergå omedelbart till en öfversigt af den diskussion, till hvilken det gaf anledning. Sedan man beslutit att föredragningen skulle ske punktvis, tog c hr v. Francken ordet. Han upplyste om att han varit en af de komiterade, som den 5 Nov. gistlidet år, således 8 dagar före Palinska husets rand, blifvit tillsatte att utarbeta ett förslag til brandväsendets ordnande. Denna komitå, som varit sammansatt af uteslutande fullt sakkun.vig:e och kompetente personer, hade arbetat ytterst slitigt, långt in på nätterna och under sjelfva judagarne samt hade slutat sin verksamSJEUVA dt dan 5 Januari detta år. Man hade