om) Ni behagar — så der ja — Oh, I am very much obliged, indeed. Jag kände mig som om jag skulle blifvit qvitt maran, när jag väl fått henne till bänken och min arm fri. Jag kastade en rädd blick omkring mig, för att se hvar den säkraste reträtten vore att välja, för att undvika andra promenadsjuka ladies, och så stack jag af diagonaliter öfver däcket, till dess jag nådde en af trapporna akterut. När jag väl kommit ned till hälften af denna, vågade jag först vända mig om, Kaptenen, doktorn och superkargören fortsatte promenaden med sinadamer, Jagkan icke beskrifva huru förargade de sågo ut, när de funno, att jag återvunnit min frihet Vädret blef emellertid alt vackrare, och när klockan kallade till middagsbordet, fann jag större delen af passagerarne församlade i salongen, och hvad än värre var, åtta å tio stycken barnungar skulle äfven äta, ehu ru lyckligtvis vid ett särskildt bord. Men detta hindrade dem naturligtvis ingalunda från att skrika och kifvas om matbitarna, mödrarna skulle försöka tysta dem, hvilket, som väl låter tänka sig, endast föranledde ett än lifligare inom diskantens område sig rörande meningsutbyte. Hvad jag var glad när middagen var slut, och hua ofta tänkte jag icke under den sammas lopp på min vän Chambers. M:r Chambers är nämligen en vän, som jag förvärfvade migi Minnesota, der jag träffade hohom vid vattenfallet Minehaka. Sedan dess råkades vioftai New York, han tillhörde nämligen tidningen New Yrk Tribunes redaktion, En gång under en resa till sammans i en järnvägskup6, uti hvilken en hel mängd bara förekommo, frågade jag honom: Tycker ni om barn, mr Chambers? Ack ja, svarade han, men dock mest när de skrika Det var en sällsam smak, fortsatte jag, men huru kan det vara möjligt? 3Jo, sade han, under det att ett barn: kärt leende spelade kring munnen, ty då hoppas jag alltid, att någon skall komma och föra bort dem. Observationerfia vid middagen denna dag visade: lat. 499 30 och long. 359 16!. Den 29 Okt. kl. 12 på middagen. Skeppsklockan hade icke väl låtit höra sina åtta slag, förr än Sandy Hooks fyrskepp varsnades på kort distans. Vi voro således : vid början af inloppet till New York och, efter en relativt ganska lång färd, denna dock orsakad af de svåra stormar vi haft att uthärda, vid första målet för vår resa, ty de flesta passagerarne skulle än längre bort. I sammanbang med några oxd om New York, skall jag i ett kommande bref nämna nÄgot om dess inlopp och hamna — — nu nedlägger jag min penna, ty jag ser redan genom lyttfönstret den nya veridens stör: sta stad breda sina väldiga former framför mig; jag känner också liksom en försmak af det brusande, verksamma lif, soma der rörer sig och uti hvilket jag snart skall vara oppslukad. H. N.