DOETOR CAMERON ?. ROMAN I TVÅ DELAR AF IGERALD GRANT, Öfversättning från engelskan AF THORA HAMMARSKÖLD. Han tänkte likvälicke på sig sjelf; hade han det gjort, skulle han insett huru nöåvändig hvila till-kropp och själ för honom vore. Ätven för de starkaste komma.stunder af svaghet; doktor Cameron var obestridligen sig ieke lik denna natt, och ändå fortfor han att arbeta, tills hans hufvud brände som eld och händerna voro iskalla och domnade. Då han slutligen reste sig från skrifbordet, vacklade han och förde nästan ofrivilligt handen till hufvudet, men icke häller nu ville han medgifva för sig sjelf, att han kunde vara sjuk — nej, omöjligt! Han hemtade sig åter, drack ett glas vatten och begaf sig med fasta steg till sitt laboratorium, ett litet rum, af honom tillbygdt vid husets ena gafvel, med utgång 5t trädgården, Då han öppnade dörren, snafvade han öfver något föremäl på goltvet. Hollah, hvem är här? ropade han, obehagligt öfverraskad. Det är jag, sir, svarade. en röst, och den talande befans vara ingen aunan än 4) Se A.B. JM 178—181,184—186, 190, 192—194. 196—198, 200--202, 204, 207—211, 213, 214, 216, OY, 219-229, 281—238. 240, 241, 248—9249, 254, 259-261, 863—865. 367—369.