när man frindrager hvad som utföres i Om tillstånd. Genom graf. och hyttedritt f koppar syssolsattes änder femårsperiod 1866—70 i medeltal 1050 man, Järntillverkningen tög uider åren 1821 25 och 1841—45 en lifig fart, ären 1566. 70 åter gick den lika mycket tillbaka. Då hade under åren 1841—45 hunnit en hö ar omkring 200.000 eentner; hade 1851—7 sjunkit till 180,000 e:r; 1861—66 till 145,0( ctr och utgjorde 1870 icke fullt 80.000 ct I oförädladt tillstånd utfördes 1866—7( 220,600 etr järntnälm Erligen; hufvudsaki gen från Soggendals titanjärngrufvor, hvilke malm uppgifves hålla 38 proc. järn. Ealig detta förhållande skalle den utförda mäns den malm hafva isnehbllit en sammar lagd aqvantitet järn af 83800 ctr, kva igenöm hela järntillverkningen bringa upp till 188500 ctr, hvilket såluada, ti och med efter denna beräkning, är mindr än det under åren 1841—45 åstadkomn Hvantim, Örverskoltet at det införda jär net utgjorde 1851—-55: 106,000 eir årligen 1856—60: 212.000 etr; 1861—65: 260,00 ctr; och 1866—70: 334,000 ctr. Vid järr erufvor och järnverk sysselsattes 1865 i al 1700 man, hvilket antal 1870 hade gått na till 654 man, hvaraf vid grufdrifton 194 vid hyttedriften och öfriga förädlingspro cesser 460; Det tillbakagående, som såle des tyckes hafysa egt rilm i järntiliverkain gen, är exempellöst i de norska näringar pas bistoria på senare tider. Till någo fa kan deöt dobk avses uppvägdt genom en ällgande utvecklingen af verksamheta vid de mekaniska verkstäderna och gjute rierna. Svafvelkisproduktionen har på senare ti. den vunnit stor betydelse, ehuru den på äe allra sista åren gått något tillbaka, Den ätgjorde änder åren 1861—65 i medeltal 278,000 ctr, hvaraf 169.000 utfördes; och 1866—70 i medeltal 1.309,000 ctr, hvaraf 1,158,000 utförder. Sin höjdpunkt nådde den 1867 med 1,417,000 etr. Arbatsstyr. kan, som nnder loppet af åren 1861—065 steg från 60 till 543 man, uppgick 1867 till 1.000, men har sedan nedgått till 800 man. Medöltslet var 1861—65: 197, och 1866— 70: 827, hvilket gifver en produktion af resp. 1.400 och 1,580 cir för hvarje arbetare. Prodaktionen at nickelmalm har under 1866—70 tilltagit och arbetsstyrkan ökats från 81 man i medeltal för 1861—65 till 127 man för nästa femårsperiod. Koboltproduktionen har deremot nedgått till en obetydlighet och tillgodogörandet at krom nalm har på gränd af de låga prisen afstälinat, ebura arbetet härrmod i slutet af temårsperioden 1866—70 åter upptogs. Hela norska borgverksahäringens produk. ionsvärde i medeltal under tidrymden 1866 —70 har utgjort frligen 1,141,000 spoc., vämligen silfver 150,500; koppar 276,800; svatvelkis 355,300; nickel 55500; koboltnalm 10,000: järn 266,300: samt zink och olymalm 26,600, alt spec. I. dessa summor var, utom den bergsbruket direkte tillkomnande afkomsten af arbete och kapital, tilli a inräknats värdet af åtskilliga vid bergrerksdriften förbrukade råämnen och inlustriprodukter, bland hvilka det vid ut mältningen använda bränslematerialet utör ett jämförelsevis betydligt beiopp. Inefattar man under bergsbruket äfven väret af icke metallförande mineraler, såsom yggnadssten samt andra nyttiga stenoch ordarter, äfvensom is, kommer den nämnda umman att erhålla en icke obetydlig tillkning. Endast af is utfördes således un er 1866-70 för 98,000 spec. årligen, hvarämte inom landet sjeli förbrukades icke betydliga qvantiteter deraf, särskildt för lbryggerierna. Äfven produktionen af grait, skiffer, qvarnsten, kalk o, s. V. stiger li ett icke ringa belopp, hvars storlek man ock saknar statistiska materialer för att ärmare angifva.