Om reformen i vår krigsförfattning. TIL Om diseiplinen inom armån. Det gifves i språket vissa ord, vid hvilka man af gammal vana fäst en betydelse som de icke ega. Ofta utöfvar den oriktiga uppfattniogen af de begrepp, som dessa ord skola utmärka, ett ytterst skadligt inflytande på frågors afgörande, som med dessa begrepp stä i onpplösligt samband. Alt hvad som derför kan göras för att söka fraraställa de begrepp, som med försvarsfrågans afgörande stå i sammanhang, i deras rätta dager, anse vi icke vara förspild möda och vi skola derför här söka utveckla dieciplinens sacna betydelse, sådan vi anse den böra af den värnepligtige medborgaren uppfattas. Ianan vi derpå inlåta oss, tro vi oss dock böra frambålla de båda ytterligheter, som i denna fråga blifvit framstälda och som helt naturligt bär såsom alltid framkallats till följd af olika Båskådningssätt. Lagen om disciplin, säger man ä ena sidar, är ex lag som föreskrifver en blind lydnad för hvarje förmens befallning, och brott emot denna lag böra på det stränga: ste bestraffas. Å andrasidan anser man denna stränghet vara i högsta mätto orimlig, enär den måste anses stå i strid med hela samhälletz id, som bör uteslutande afse skydd för det fredliga förvärfvet. Från denna sida vill man på sin höjd medgifva att, om stränga lagar för brott mot disciplinen kunna förnuftigtvis försvaras, när dessa tillämpas geat emot manskap som frivilligt litit lega sig att ingå vid armån, sådant är högst olämpligt, när hvarje krigsduglig yngling blir förpligtad att genomgå en verklig krigsskola och då arm6n, hvad truppen beträffar, endast kommer att bestå af värnepligtige medborgare. Hvad nu först talet om den blinda lydnaden beträffar, bar, om vi icke misstaga oss, detta epitet bidragit att framställa di sciplinen i å förhatlig dager, att den aevare uppfattningen, vi här ofvan återgifvit, kunnat med allvar förföktas af i öfrigt tänkande menniskor. Detta epitet blind synes oss nämligen hafva alstrat den före ställningen, att soldaten skyllelyda förmanneng befallning på samma sätt, som kunden lyder sin berres vink. Tider hafva visser ligen funnits, då den bebandling soldaten från befälets sida rönte och det sätt hvarpå han dregseradesg gaf fnll aniedning att göra en sådan jämförelse, men ehurn diseiplinen alltid till sin gruadkarakter blir den samma, har formen dock här såsom i mycket annat växlat och fått röna Inflytande af den nyare tideng bumanare upptavtning. En obestridlig sanning, som under senare åren ofta upprepats af män, hvilkas omdömen hvila på en stor erfarenhet om kriget och de så väl fysiska som andliga krafter detta tager i ansprök, är att disciplinen måste betraktas som en frukt af ntbildningen. Ju bättre befälet egnat sig åt ej mindre att instruera hvarje individ i alla de grenar af tjensten, hvaruti dense måste