kalla det mesta tviflet på sin utförbarhet, och det mest öfverbevisande ordet framkal lar ofta de högljuddaste varaingsropen Svårigheter af mängfaldigt slag voro också att öfvervinna. De tekniska voro dock ej de största. Större var tvifiet, huruvids Sverige var moget för järnvägar. Detta tvifvel hördes från höger och venster, upp ifrån och nedifrån. Nej, sade några, mö vara att i våra rikare bergslager det kan löna sig att anlägga järnvägar för att med hästkraft transportera deras malmer. Men hvad skulle man på andra ställen föra på järnvägarne? Hvad skulle fraktas på en järnväg mellan Stockholm och Göteborg? Litet strömming från Stockholm, litet torsk frän Göteborg! Måhända vore det nödvärdigt att Sverige försåge sig med järnvägar, men det borde ske steg för steg, i den mån besparingar dertill lemnads tillgång: men omöjligt vore det att de kunde i värt fattiga och folkfattiga land komma att bära ens driftkostnaden. Derför borde man byg: ga så långsamt, så billigt, så beckigt som möjligt! Det vore långt ifrån h. m:t att misskänna de fosterländska afsigter, som dikterade dessa tvifvel. Men lyckligtvis öfvervunnos de, och järnvägarne utbreda sig nu från Östersjön till Vesterhafvet, från Dalelfven till den kust, tom närmar oss till utlandet. Och de ha kommit ej blott tviflarne på skam, utan äfven öfverträffat de djerfvaste förhoppningar. Statsbanorna afkastade nu öfver 300 rdr pr dag och banmil, och man kan nu ej få för många ban: tåg, tågen kunna ej gå för fort, ej ankomma för tidigt, ej afeå för sent. Hvem skulle icke unnat den snillrike man, som utkastade den stora tamken, att få se sitt verk fullbordadt, se segrens lager virad om sin tinniog? . Sedauv h. m:t härefter gjort några häntydsingar om de norr om Dealelfven belägna landsdeiarneas berättigade anspråk att jämväl komma i åtnjutande af detta samfärdemedels fördelar, slöt han sitt tal med att föreslå en skäl för den Östra stambanan och för det till rikete värn, till landets, till brödrafolkens ära och lycka fullbordade stambanesyastemet. Statsrådet Wennerberg föreslog härefter en skål för Norge, hvilken besvarades af excellensen Kjerulf meå en skål för Sverige och för framgången af dess arbeten i indu strieng och vetenskapens tjonset. Efter festmiddagens slut afreste konungen och en del af gästerna till Jönköping, der ett praktfullt mottagande egde rum. Derom nögra ord i morgon.