och ofta tjenar ända till 30 år och derutöfver. i Vi återvända nu till frågan om konskrip, tionsgrundsatsen och den uppfattning deraf, l: som gjort sig gällande i länder, der den varit tillämpad. i Ehura med den långa tjenstetiden, som i vanligen förekommer vid en konskriptions) arm, så väl friköpningsafgiften som legan lI blir särdeles hög, finna dock de förmögno l! detta system någorlunda drägligt, enär dej: beräkna att de icke behöfva lemna så stora ; bidrag till försvarsväsendet, som om landet : skulle underhålla lika stor styrka frivillige. och således hvarje soldat mäste köpas för! de summor, som i vanlig skatteform hufvud-: sakligen af de förmögne erläggas. På dessa l. förutsättningar hvilar emellertid konskrip-( tionen. Det vidriga i tillämpningen aflj denna grundsats består deruti, att skatten : till försvaret, som dertill uttages, innan in-1 dividen hunnit förvärfva sig medel till den: sammas erläggande, icke likt andra skatter f afskrifves vid bristande tillgång. Dennal; skatt får då i folkmedvetandet lätt en prä-1: gel af böter, hvilka likt dem, som ådömas; den mot samhällets lagar brottslige indivi-( den, måste äfven likt dem aftjenas. Kon-l; skriptionen skulle skledes, strängt taget,l: kunna sägas icke utgöra tvungen krigs-: tjenst, utan blir detta först då, när indivi-) den icke med penningar förmår lösa sig : från den samma. Det förhatliga, som man lt fäst vid detta ord, är derför fällt berät-l( tigadt, enär denna grundsats framträder il den väldsammaste kränkning af individens l; rättigheter. Denna kränkning består först. deruti, att styrelsen under freden godtyck-:; ligt fördelar landets söner i tvänne kate) gorier, hvaraf den ena, till antalet minsta, . tvingas att under freden tjena vid armön vida långre, än som för hans militära daning är nödvändigt, och hvarigenom staten således på sitt altare årligen offrar mänga menniskors välfärd. Men denna kränk-: ning af individens rätt framstår minst lika skarpt deruti, att, när staten befinner sig uti krigstillstånd och den egentliga armen icke visar sig tillräcklig, massor af outbildadt manskap, som oftast icke ens erhålla utbildadt befäl, skickas emot fienden . för att gagnlöst uppoffras och till råga på alt äro utsatta för att icke af fienden be-l handlas som soldater och åtnjuta de rättigheter, som folkrätten medgifver soldaten. Söker styrelsen åter att i armen insticka detta föga eller alls icke utbildade manskap, är det högst tvifvelaktigt, om denna derigenom erhäller någon ökad styrka, Det besvärliga af tjensten, såsom allt hvad till bevakning hör och som på samma gång fordrar mesta utbildningen hos soldaten faller då till största delen på det ut-1 bildade manskapet, som helt naturligt känner sig kränkt genom denna amalgamation med ontbildadt eller föga öfvadt manskap, hvilket dessutom i kritiska ögonblick oftal: endast åstadkommer oordning. Under del forna långvariga krigen kunde ett system, som man hos oss uttryckt med orden stam l: och beväring,, vara möjligt att tillämpa. Den af gamla d. v. s. utbildade soldater bestående truppen erhöll blott småningom förstärkning af manskap, som vanligen vid depöterna erhållit endast ofullständig ut-1 bildning, men som, när det efter hand instacks i regementena, snart nog erhölll krigsvana. Den fordna linearoch kolonn l taktiken medgaf också möjligheten af detta system, men då nu krigen foråra å ena sidan att genast i början kuuna utveckla högeta möjliga spännkraft och å andra sidan den spridda stridsordningen erhållit en systematisk utveckling samt blifvit den normala stridsformen och dena sgtridsform forarar en jämn och allsidig utbildning af hvarje man i ledet, blir detta system att söka sanmangjuta utbildadt och obildadt manskap i samma trupp ytterst vanskligt och innebär i sjelfva verket en kränkning emot både det ena och andra slaget af soldater. I Frankrike har, i trots af alt det rop om frihet och jämnlikhet, som unpphäfts inom detta land, konskriptionen dock ända sedan! slutet af förra seklet utgjort grunden för landets krigsförfattning. Framstående franska författare, som nu fått ögonen öppna för styrkan af den organisationstorm, somi. hvilar på ailmän värnepligt, beklaga sig derötver, att fransmannen i allmänhet icke kan uppfatta sin ställning till staten så som sönerne af den germaniska racen, Detta framträder i Frankrike på mångahanda sätt. Vi vilja endast framhålla ett drag. Det är en erkänd sanning, att hos intet annat folk visar sig så mycken redbarhet i handel och vandel som hos frame mannen, när han har att uppgöra affärer med enskilda personer, vare sig inom eiler utom landet. Men så gnart han har affärer med ataten, anser han det för det naturligaste i verlden att söka bedraga denne, Han föogar sig villigt i åt betala den särskilda: skatt till staten, som i och för försvaret är ; erforderlig och underkaster sig otroliga försakelser för att kunna dymedelst friköpal?! sina söner från krigstjenst, och ehuru han ), anser det för en stor olycka, om hans gon, js E t 1 1 after att hafva dragit ett olyckligt num: mer, i brist af medel blir nödgad att aftjena denna skatt med flere bs krigstjonst, böjer han sig vanligen undergitvet för mnödvändighetens lag, men atti uppfatta sin ställning till staten som enl1 pligt att för det skydd, denne nnder freden( förlänar hozom, beskydda staten, när denne f befinner sig i fara, detta förmår ham svår ligen fatta. BStatsformen i Frankrike så utgöra legitim monarki, kejsardöme elleri republik, utgör begreppet stat för fransmannen dock alltid ett nödvändigt ondt, hvarned han så litet som möjligt vill befatta sig, Denna uppfattning framlyser äfven i Rousseans bekanta sats, att staten bör vara till för individen, en sats som är lika ensidig som den, att individen bör vara till för staten, enär de till följd af den menskliga naturen. bäda betinga hvarandra. I trots af alt detta framlyser dock hos fransmannen en hög grad af fosterlandskärlek, För den skimvande krigaräran; för hopp om utmärkelse och befordran slösar han med sitt blod på bataljfältet, men går kriget olyckligt, vill han ieke inse att felet kan ligga i de militära institutioner landet eger, såsom preussarne issågo efter nederlagen vid Jena och Auerstädt, På regeringen, på genera lerne hvältvss då ansvaret. Dot sista kri. get har derpå visat slående prof. Redan straxt efter det italienska kriget sökte Na poleon IIL, som klart insåg svaghoten i landets militära institationer, att medelst förkortad tienstetia under fanan öka. den krliga kontingenten. stan iyckades då enast genomdrifva att årligen 10,000 man, tin ERS NR TERS TN värdiy representant a? denna meiankoliskai period i värt sekels historia, Med konom v tager Ryssland för första gången direkt del i det Sfriga Europas kulturlif och nationella rörelser. : Men innan vi framställa kejsar Alexander I i hans yttersta uedan, skola vi teckna del, grupper och personligheter, som frön början Ii, omgifva honom, följa honom troget och pPöla ung sista stadium antingen jämte honom u PT a... Ft Lottning aller ock. åf. hgFö PO rn HA sm ne DR ADM MS Mm RTR MO Kr man