tar ah mycket att komma ut, Alla vackra saker, ni har att säga kenne, får ni såleJes spara till litet senare, ty ni tillbringar naurligtvis qvällen hos 0s8. Don yra flickan gaf em slängkyss å tan ten, Som, nickande och leende, stod vid fönstret, Miriam sprang derefter ut från går: den, in på ängen och gömde sig bakom mu: ren, för iid,et att få hoppa fram, då Cyril kom gående, : Hvarför är ät så allvarsam, mr Thorn: ton? frågade Mirisi hastigt vid en blick på hans aneigte, som ohesfridligen hade ett ganska tankfullt uttryck, ia ni och miss Ros varit oense? Cyril skrattade. Jag och Mary vara oeneo! Det Sa vi under hela värt lif al drig varit; dertillköpna vi hvarandra för väl 4 MDet är rätt, sade den unga damen och höjde bifallande på hufvadet; u9t måste sara högst obehagligt att bli oensö för äl... Hon hejdade sig och började skratta. Men hvarför ser ni då eå allvarsam ut? I dag vill jag, att alla menniskor och alla lefvande varelser gkola kända sig lyckliga, Se på fåglarna och blommorna! Se på alla insekter, hur muntert de dansa i solskenet, hur glada de äro, och så är ätven jag! Hon vystnade, kastade en skälmaktig blick på sin 2vste följeslagare och fortfor med ett något missnöjdt drag öfver munnen: Hvarför frågar pi mig icke om anled: ningen till att jag är så lycklig? Mon gjorde ni det, skulle jag ändå inte berätta det för er — åtminstone ej pu genast, kansko litet.senare.. Hon tystnade åter, rodnade och log för sig sjelf. Cyrils hjerta slog högt; huru dubbelt skönt blef ej det unga ansigtet af dessa leenden, denna rodnad, Hop kunde knappt