Article Image
Daily News korrespondent i Berlin, hvil ken utmärker sig för ett synnerligt opar. tiskt bedömande af förhållanden och personer på kejsarrikets politiska skådebana, lemnar i ett af sina senaste bref följande bidrag till den Arnimska affären, hvilken fortfarande tyckes i främsta rummet lägga beslag på den engelska allmänhetens intresse och uppmärksamhet i närvarande tid. Korrespondenten skrifver: Hela denna affär mellan farst Bismarck och Arnim kan klarligen fattas, om man blott betraktar den som en strid om största makten mellan de två mest framstående officiella personerna i Preussen. För första gången sedan många år har furst Bismarck gett eller iabillat sig se sin makt trotsad; och det medgifves till och med af hans vänner — och han har många vänner — att hans lynne icke är i jämnvigt. Sedan nögon tid har hans helsa varit till den grad störd af fysiska orsaker, att han icke sällan gifver vika för anfall af uppbrusning och vrede, måhända omöjligallatt beherska, men icke desto mindre beklaganavärda, De största och bästa bland oss måste skatta ft den menskliga skröpligheten och fursten är ingalunda undantagen från vare gig menskliga svagheter eller menskliga lidelser. Man vet att han för några dagar gedan, då han nära dörren till sitt rum tog afsked af en besökande, blef så ursinnig, under det han talade om grefve Arnim, att han slog sin knutna hand så båråt i lågvredet att knogarne öfveraköljdes af blod. En man, som befinner sig i ett sådant tillstånd af feberaktig öfverretning, är icke i den etällningen att han kan se vare sig sina egna eller andras åtgöranden från förnuftig och billig synpunkt. Det säges dessutom helt öppet att kansleren fruktar grefve Arnim och rädslan är alltid grym. Bäde han och grefven hafva i denna sak tagit steg, hvilka de säkerligen ångra; men de befinna sig nu i ett sådant dilemma att ingen af dem kan genom en ursäkt eller en afbön göra slut på saken. Kansleren yrkar att lagen skall hafva sin gång, under det grefven förklarar gig ej vara medveten af att hafva på något sätt förfördelat lagen. Ven dennes ställning är derföre icke mindre invecklad. Både inför civiloch inför brotiwålsdomstol handlägges saken och det är mycket möjligt att under det civildomstolen kan förklara, att grefven har laglig rätt att behålla papperen i fråga, skall han inför brottmålsdomstolen blifva dömd till fängelse derför att han stulit dem. Jag begagnar ordet stulit, emedan det är just det, som man här i allmänhet använder då det talas härom, men den tekniska termen, som begagnas i sjelfva rättegångshandlingarnarörande den Arnimska saken, är undanstuckna. Brottmålsdomarena hafva sjelfva blifviv så bragte ur jämnvigt i an!edning af rättegången mot grefve Arnim, att domstölens ordförande offentliggjort en högst egendomlig skrifvelse, i hvilken. han för klarar att de stå helt och hållet utom all politisk inverkan, något som dock både var och ännu är betvifladt af mången; ty en styrelse, så sträng som furst Bismarcks, har, om den skulle vilja försöka dem, Bt skilliga sätt, på nvilka den kan inverka, Domarenasg tvekan, deras dröjsmål att afgöra saken och den synbara hårdhet, de visade då de afslogo grefve Arnims anhållan att blifva försatt i frihet, till dess han blitvit befunnen brottslig, behöfya emellertid ej tillskrifvas dåliga motiv eller en-otillSvlig påtryckning från preussiska utrikesUopartemsatata gida. Lagen tyckes hafva förutsett brott sådana som det, för hvilket grefven är anklagad, och tyckes ha stadgat vissa straffbestämmelser derför, men doma rena hafva intet prejudikat, vid hvilket de kunna stödja sig och äro sannolikt ytterst obenägna att skapa ott sådant i en sak så invecklad som denna. Anklagelsen mot ex-ambassadören i Parig jär nu emellertid hafva gått ned till att blifva endast och allenast en beskyllning för ohörsamhet. Man sgöger helt enkelt att grefven vägrat att utlemna vissa pappor, då han af sin otficielle chef blifvit uppmanad att så göra, och att han genom denna vägran gjort sig skyldig till olydnad mot öfverheten. Alla andrg anklagelser, inberäknadt dem för högförräderi -— hyilken mana an tid tyckes hafva haft för afsigt att framställa — skola nu, uppgifves det med säkerEr Ra a tå ra 1 Aps EI

26 oktober 1874, sida 3

Thumbnail