Brottet i Cawnpore utmärkte henom som den man, på hvilken framför någon annat hämnd för dessa dagars grymheter i främste rummet barde tagas med cbeveklig stränghet. Hans ogerningar i Cawnpore voro förkroppsligandet af de uslaste lidelser och man måste allvarligt önska, icke bloit för vår politiska säkerhets skull, utan äfven, om vi så få uttrycka oss, för att rensa luften från stanken af dessa brott, att deras förnämsta upphofsman skulle vedergälla dem. Det gifves brott, med afseende på hvilka endast den mest obevekliga och krossande hämnd kan tillfredsställa rättvisans kraf eller den sårade känslans anspråk, och blodbadet i Cawnpore var kanske det afskyvärdaste exempel på sådana brott, som lefva i den civiliserade verldens minne, Det upprörande skådespelet af bruanen i Cawnpors ropar oemotståndligt till himmel och jord om rättvisa och vi kunna icke undertrycka en innerlig känsla af tillfredsställelse, att den missdådare, som planlade och verkstälde brottet, ändtligen befinner sig i rättvisans våld. Det skulle ha varit beklagligt, om en så förhatlig brottsling lyckats undkomma osg, och det vore lyckligt, om genom hans tillfångatagande och straff bevisades, att det britiska väldeta arm ofelbart, förr eller senare, når äfven dess trolösaste fiender.