DOETOR CAMERON. ROMAN I TVÅ DELAR AF GERALD GRANT, Öfversättning Från engelskan AF THORA HAMMARSKÖLD. Det var mrs Toruton, som, stel af förvåning, stannade på tröskeln. Att Mary, dena glada, 2 Mary, som var husets försonande, ledande ande, skulle gråta så våldsamt och utan all höjd, var så underligt, så förskräckligt, att den goda frun krappt trodde sina ogna sinnen, Med den moderliga drift att trösta det bedröfvade barnet, som var starkare än alla andra känslor, upplyfte hon den gråtande Mary, satte sig på bädden, lade hennes hafvad, då sitt knä, slöt sina armar omkring hennes hals och gaf henno de ömmaste smeknamp, hvarmed vi bjuda till att trösta ett sorgset barn, I sorgens stund äro vi alla på sätt och vis barn, äfven de starkaste och modigasts af 08. Hennes tårar måtte hafva framkallats af hvilken anledaing som hälst, icke fingo de falla på det hårda golfvet, då hon egåe en moders bröst att gråta vid. Ab, mammals utbrast den etackars flickan, halft förvirrad af smärta och knappt medveten af hvad bon sade, hur kunde han vara så grym, så ä5lig, så falsk? Hvilken, kära mitt barn? frågade den 4) Se A. B. JV 178—181, 184—186, 190, 192—194, 196—198, 200—202, 204, 207—211, 213, 214, 216, 27, 219229, 231—238, 240, 241, 243—246,