Husegare och hyresgäst. Herr redaktör! Frågar man, hvar grunden till den rådande bostadsbristen är att söka, sh får man vanligen till svar, att det är de goda tiderna, som äro skulden. Ehuru ett sådant svar vid första påseendot må förefalla något besynnerligt, skall man dock, när man närmare tänker efter, finna, att de, som så yttra sig, hafva rätt, äfven om en stor del af dem, som ej tillhöra husegarnes afundsvärda klass, har föga anledning att kalla tiderna goda. På de senare åren har nämligen företagsamheten på nästan alla områden nätt en icke förut anad böjd. Nya affärer hafva uppstått, gamla hafva utvidgats, och de förra så väl som de senare hafva tagit i anspråk lokaler, der förut enskilde lefde och verkade i allsköns lugn. Men ej nog härmed; ty alla de, för hvilka tiderna verkligen varit goda, d. v. sg. de, com förstått att förkofra sitt materiella välstånd eller att skapa sig ett sådant, hafva stegrat sina pretentioner på beqvämlighet och elegans i sitt husliga lif och intagit större våningar än dem, med hvilka de under mera blygsamma ekonomiska omständigheter funno sig belåtna. Lägger man härtill folknumerärens ständiga tillväxt och den lamhet, hvarmed byggnadsföretagen, åtminstone beträffande nybyggnader, under de sista åren bedrifvits, sä har man tillräcklig förklaringsgrund till ett ondt, hvar öfver så många i våra dagar med rätta klaga. En naturlig följd af bostadsbristen är den icke mindre öfverklagade dyrheten på alla