seende synes enligt det framlagda förslaget så mycket mindre kunna göra sig ällande äfven i de fem lägre klasserna, som man der insatt allmän naturlärat i stälet för zoologi, botanik och fysik. Det är väl litet svårt att rätt tolka benämningen Jlmän naturlära, men enligt vanliga språkoruket torde dermed förstås ett sammanag af naturvetenskapernas mest allmänna äror, och i förslaget till den nya skolordlingen säges äfven uttryckligen, att den lmänna haturläran blifvit införd äroämne i stället för de ofvannämnda tre retenskaperna, för att de lärjungar, som emnade . läroverket före: inträdet i sjette zlassen, skulle erhålla en för den allmänna bildningen mera, än hittills, afpassad kän: nedom om den naturvetenskapliga forskningens — allmännaste resultats. — Detta zunde visserligen vara godt och bra, om naturvetenskaperna i skolan ej hade eller borde hafva någon annan uppgift än denna; men om den nämnda åsigten, följdriktigt tillämpas, så har man ju alldeles förbisett deras pedagogiska vigt; naturforskningens metod är vid undervisningen i sjelfva naturvetenskaperna öfrergifven, och skolstu-ic diet gjordt otjenligt såsom grundläggande för ett djupåre inträngande i dessa, för hela vår tids bildning och praktiska lif så ingripande vetenskaper. Med skäl kunna vi befara att få en naturhistorisk katekes för utanläsning, ett värdigt mötstycke till den katekes i religionen, som ännu tynger så svårt på vår undervisning. Naturen måste dock studeras på ett annat sätt, och insigter i dess företeelser grunda sig på åskådning, på iakttagelse, ej på minneslexa och tro. I Norge synas, att döma af den berättelse som professor Boeck till mötet afgifvit, naturvetenskaperna ännu ej alls ingå skolundervisningen, åtminstone finnas dej: ej omnäranda bland ämnena för student-. examen. Se vi till huru deras studium sedermera vid universitetet är anordnadti för de blifvande läkarne, så finna vi att,l så vidt jag kan förstå, detta studium är! alldeles stöldt på hufvudet med fötterna) upp; Man börjar såsom en allmän inledning till naturhistoriens studium med botanik och zoologisk anatomi och fysiologi, och i andra afdelningen af examen pbilosophicum kommer man till den zoologiska j och botaniska systematiken; men hvar, ! när och huru göras de studier, som skulle j föregå alt detta? Analysen skall välföregå syntesen ? Af en not i professor Boecks redogörelse vill det synas, som om till och med blifvande läkare kunde i den an: dra afdelningen af ofvan nämnda examen utesluta det lilla af naturvetenskap, som deri ingår, och i stället välja latin, fornnorska språket och historia till exeamensämnen. Jag hoppas, vi äskola här om dessa förhållanden erhålla negra närmare upplysningar. Vare härn d huru som hälst, så synas naturvetenskaperna i Norge varaj i undervisningen ännu mera tillbakasatts! än hog oss, Skola naturvetenskaperna i våra skolor kunna få det utryrome, som för dem äri ödigt, då synas med nödvändighet del klassiska studierna och framför alt den öfverdrifna latinskrifningen böra inskränkas. ) I det nya skolförslaget hos oss har undervisningen i latin blifvit uppskjuten till 4:de klassen. Det är, som kände jag en friskare luft strömma in i våra skolsalar, och som såge jag, huru brösten vidgades på de små, då de känna sig fria från den klassicitetens tvångströja, som tryckt deras) späda skuldror. Men hvad hafva vi vun-j nit? Man har tydligen uttalat, att man sedermera skall taga sin skada igen i de högre klasserna, der latinet skall komma att intaga en så. mycket mera fast och dominerandet ställning. Har -latinet i do nedre klasserna fått maka åt sig, så skall gossen sederraera i de högre, från sitt 12:te, 13:de eller 14:de år, så mycket mera j uteslutande egna sig deråt. Nu måste snart sagdt alt annat sättas åsido; latinet skall fram medhela sin rustning; det gäller att återtaga det försummade. Det gäller ej; blott att tillegna sig dess -formlära i allmänhet, att studera större eller mindre bitar ur dess literatur, man måste kunna uttrycka sig ledigt och elegant i skrift på latin, hvilket språk i allmänna lifvet ingen menniska numera behöfver kunna skrifva, och det är ej nog med, att man kan skrifva språket så som en vanlig. bildad romare skref det, man: måste kunna skrifva det som en Cicero, åtminstone måste man kunna svänga sig med ciceronianska fraser, ju flere dess bättre, och så kommer man in i detta fras-studiura, som blir så lockande för ynglingen, då det medför en riklig belöning i uppmuntran och höga betyg, och hvarom han måste beflita sig, då hans väl eller vo hänger på hans latinskrifning. Till sist vid afgångsexamen tilluniversitetet, då står nämligen latinet i den ställningen, att. om den unge examinanden. kunnat. skrifva ett latinskt skrifprof i det närmaste felfritt. då-och först då tager man reda på, om ban äfven kan någonting annat, men har han ett och annat fel i sitt lötinska scriptum, då bevärdigar man honom ej medl en fråga i andra ämnen; utan någon häni syn till hans öfriga kunskaper förer man honom tillbaka — till skolbänken, och ler måste han på. nytt börja skrifva latin och plugga fraser, för. så vidt det ärj honom kärt att komma fram i verlden. Skulle någon, som ej bestått profvet i laA tin, d. V: s. någon från reallinion, förirra sig till universitetet, huru Iofvände hans insigter, huru stor hans förmågätn må vara, så finnes hos oss för honomvingen:enda exa. men öppen. Alla statens dörrar stängasi: för honom den ovärdige. Fan må blifva vad han vill; men till hvarje befattning, ! för hvilken en universitetsexamen fordras, . ir ban dömd odughg. Under sådana för hållanden måste latinets måkt i skolan vara förkrossande och verka qväfvande för. ndra studier. (Forts) I VM ——-—e— ME Dissenters och folkskoleseminarierna. Fill Bedaktionen af Aftonbladet. I eder tidning n:o 236 för den 12 Oktoper läses en ur tidningen Vecko-Pösten inrm KL örd artikel om dissenters och folksko. ko a Rå RR RR EA