vanliga ögon tyckes endast föga rättfärd gadt af den omständigheten, att grefve Al sim påstår sig ega rätt till vissa pappe: hvilka furst Bismarck anser vara en staten tillhörighet. Vi tala icke om laglighete af det steg, som tagits mot grefve Arnin Sannolikt står det ej i strid mot lagens buc De tjenstemän, som häktade honom, hafv sannolikt ej haft något annat val. Had det emellertid blott varit ett rent och ute slutande af lagen fordradt steg, en enke polisåtgärd, då skulle det onekligen hafv: ländt det preussiska systemet til! heder, at samma stränghet, som skulle ha visats ät ven den ringaste förbrytare, fick göra si; gällande mot grefve Arnim. Men mi vidtogs af regeringen denna åtgärd mot e1 statsman, med hvilken regeringens ledare se dan någon tid befunnit sig i oenighet, oci derföre fär bäktningen till sist utseende a att vara en politisk krigsfint, en yttring a politisk hämnd. Det är något rått, medel tidsaktigt, ja, rent af barbariskt i den samma Feodalandan tyckes fortfarande utöfva sit gamla irflytande på det politiska system Preussen följer. Altnog, från hvilkensynpunkt man än ser saken, är den en skandal. Preus sen har mer än en gång varit olyckligt vid sina statsmäns försök att förekomma offent liggörandet af diplomatiska aktstycken a! ömtålig natur. Memoirer, skrifna af diplomater, och hvilka man satt jord, himmeloch polis i rörelse för att undertrycka, hafva många gånger erhållit tiofaldigt större oftentlighet just i följd af de ifriga, våldsamma och gagnlösa försöken att förhindra deras utgifning. Men den skandal, som väckts af dylika publikationer, sådana som till exempel Varnhagen von Enses Tagebticher, var obetydlig, jämförd med det uppseende som häktandet och fängslandet af en liplomat, så ansedd som grefve Arnim, komnit å stad. Det ser för ögonblicket nästan it, som vore Preussen fördt till baka till Fredrik Wilhelms farliga tider och käppväldet. Vi kunna naturligtvis icke fälla rågot omdöme öfver det rätta eller orätta i srefve Areims handlingssätt. Men ingen ss hittills bekant framställning af saken yckea kunna göra berättigad en preliminärAtgärd, så våldsam, som vore fällandet af en rouquet eller en Bolingbroke det mål, man ade i sigte.