VIL USURINROCR al dlla MHanvoraa HIID undantag af Frankrike, som måste i hemta nationalförsamlingens sanktio för att underteckna. Madrid den 8 Okt. Tristany ha aflidit i lungsot. BLANDADE ÄMNEN. En sinekurist. En dyr landsman hafv engelsmännen nyligen förlorat genom prestmar nen Thurlows bortgång ur detta lif. Thurlo var en af dessa ödets gunstlingar, som låta be tala sig ofantliga summor, endast derför att d låtit föda sig till verlden, och han var säkerl gen en bland de frodigaste statsparasiter, som våra dagar funnits. Hans fader, biskopen a Durbam, och hans farbror statskansleren Thu :ilow ordnade så väl för honom, att han ensam i pensioner efter onyttiga sinekurtjenster, sor afskaffades åren 1825, 1837 och 1852, uppbar e Järlig summa af 213,600 kronor. Sammanlagd har engelska staten till den gode och fromm herim utbetalt en summa af 7 millioner 641.09 kronor, derför att han — gjorde ingentin Fri från alla näringsbekymmer och alt ansträn gande tankearbete sysselsatte sig Thurlow me att vårda sin helsa och uppnådde den höga å! dern af 87 år. Hvad han för öfrigt uträttat veta vi icke, men en för sitt land mycket dy medborgare var han onekligen, och om det fin en folkklass, som i motsats till den närande ka: kalläs den tärande, så var han utan tvifvel ev mycket framstående medlem af den samma. — En kastanie stående med stammen inom hus. I egendomen n:r 9 Södermanlandsgatar här i Stockholm finnes en jättestor kastanie hvarom man icke kan erhålla några säkra un derrättelser när den planterades, men hvars ålde: antagligen måste räknas i sekler. Trädet, som under minst 100 år stått med stammen inomhus och som har en höjd af 80 fot och vid roten en omkrets af 9 fut, står nära gatan, men inom tomt. linien, och presenterar sig särdeles egendomligt I derigenom att en utefter gatan uppförd byggnad innesluter den nedre delen af trädets stam till en höjd af 20 fot, så att man ofvanför taket af nämnda hus endast ser den gigantiska kronan, hvilken likt en skyddande genius utsträcker sina väldiga grenar öfver den omnämnda byggnaden. Det torde förtjena anmärkas att trädet, oaktadt en större del deraf befinner sig inom lås. och bom, likväl synes befinna sig utmärkt väl. (TIDSKER. F. TRÄDG.-ODLARE.) — Bochefort i klämma. Rochefort, som för närvarande bor i Gentve, hyrde för några dagar sedan en vagn för att fara ut och bese Rothschilds villa i Pregny. Då han skulle vända I tillbaka, fick kusken den sinnrika iden att vilja köra öfver det franska området, för att något förlänga färden. Genåve ligger som bekant blott en mil ifrån gränsen, och Voltaire anmärkte en gång, att han blott behöfde skaka på sin pe: ruk för att kunna pudra hela kantonen. Kusken, som, utan att känna Rochefort, dock märkte af uttalet att han var en fransman, inföll: Nu är ni i ert eget land. herre-. Man kan lätt tänka sig, huru orolig Rochefort blef, ty det hade blott behötts en gendarms närvaro för att han skulle kunnat åter gripas. — Vålnaden. Köpmannen Jonathan Savage i New York köpte för någon tid sedan ett hus utanför staden och inrättade der alt på bästa vis åt sig och sin familj. Det fattades bara en piga. En ung flicka, som sade sig heta Peggy, sökte platsen, och då hon hade goda bet; g och ett hyggligt utseende, blef hon utan bvåtighet antagen. Hon är en sriktig skatt, sade fra Savage, efter att i några dagar hafva sett Peggy stilla och flitigt arbeta i köket. Då br Savage tredje dagen derefter kom med tåget från New York, -öfverraskades han att se eggy stå på perrongen iklädd sin regnkappa och mörk halmhatt. Han tilltalade henne, men fick intet svar. Han skyndade sig hem, förvånad öfver att -skattem så snart hade blifvit bortkörd; men till hans häpnad var det nu Peggy, som öppnade dörren för honom. Jaså, du har skyndat dig att hinna hem före mig-, sade han förnöjd. Peggy neg, men svarade icke. Var du icke nyss på bangården?frågade Savage. Nej, herre! — Hmsc, mumlade han; nå nå, det är väl inte värre än en liten kärlekshistoria. och den rör mig icke. Samma afton föreföll en annan besynnerlig händelse. Lilla Thomas Savage, som hade gått ut för att leta efter en höna, kom igen och berättade: Jag trodde, jag hade sett ett spöke, mamma, det stod vid brunnen och såg sig så underligt omkring; men just som jag ämnade springa hem, såg jag, att det var Peggy.s Ah prat! Peggy har stått här vid grytan under hela tiden, du varit utes, sade hans moder, -det var lika litet Peggy som något spöke. Men gossen vidhöll sitt påstående och ble slutligen onådigt motad i säng af mamma, för det han hade motsagt henne. — Det hade förgått en månad, sedan Peggy trädde i familjens tjenst, och hon hade i alla afseenden uppfylt sina pligter. Dock kunde det tydligt märkas, att icke alt var som det skulle. Fru Savage såg ofta bekymrad ut, och det gjorde äfven hennes syster, miss Olivia. Hr Savage skakade ofta betänk samt på hufvudet åt sin äldste son, när han ville säga något. Slutligen fann man en dag Olivia afsvimmad i förstugan. Nu kan jag icke uthärda längre, sade fru Savage. Min stackars Linny ser spöken öfver alt. Hon ser ofta ett fruntimmer, som fullkomligt liknar Pe; gy, och det vid tider, då jag bestämdt vet, att i annanstädes; jag har sjelf sett det ett par gån AR Kära du, sade hr Savage, vår lille homas är lika illa deran som ni. Ji ag har hotat den stackars gossen med stryk, för att han icke skulle skrämma er med sina berättelser; jag har äfven sjelf sett det. Hardu?ropade ru Savage. Gud ske lof! jag är då icke från förståndet-, utbrast miss Olivia. Saken är helt enkelt den, att Peggy måtte hafva en vålnad. Ni veta ju, hvad det är.— -En sådan hemlighetsfull person kunna vi icke hafva i vårt hus; det är ju som om man hade ett spöke j i sin tjenst-, förklarade fru Savage, och deri li intämde de alla. Peggy blef inkallad och ! tillstod, att det var den gamla historien, som händt henne äfven här; sjelf vore hon så van lervid, att det icke injagade någon fruktan hos henne. Der jag förut tjenade-, fortfor Peggy, fick jag ofta förebråelse derför, men jag kan lock icke rå för, hvad den andra gör. Det gör mig ondt, Pigan. men det förskräcker mi och min syster allt för mycket. Du är en snä licka, och jag vill gifva dig en hel månads lön, nen du måste flytta. Ja, kära fru, ni har käl att vara missnöjd med. att vi äro två, men ag kan icke hjelpa det. J: ag går genast och ackar ihop mina saker. Peggy gick upp på in kammare. hemtade sina til hörigheter och som ned med ett stort knyte. Var så god och indersök mina saker., sade hon, så att ni må feta, att jag är ärlig; dervid öppnade hon sitt inyte och vände ut och in på sina fickor. Mam. Aa, mamma! ropade den lilla Thomas, i det jan kom instörtande, nu går Peggy öfver bron ned ett stort knyte — men der är ju också eggy; se, sets De tre äldre personerha sågo t genom fönstret. Ja, der gick Peggy i sin varta klädning, sin röda kjol och sin mörka att med det hvita knytet öfver bron, och i rumet stod deras egen lifslefvande Peggy. iklädd vmme drägt. Miss Olivia sjönk ned på en stol, ru Savage En skälfvande tag i sin mans arm, ch den lille omas skrek högljudt. Några linnter derefter sade Peggy farväl och familjen org lättare. Her bortela d tt par timmar efter Peggys ortgång ringde et i dörrklockan; fru Savage öppnade sjelf, ch framför henne stod en tjock, undersätsig erre. Ursäkta, min fru-, sada han, Jag anåller att få göra er några frågor angående en icka, som ni för ungefär tre veckor sedan tog er tjenst.— Hon lemnade oss i mMmorgse., — Det var ledsamt; men har det icke medan hon wit här tilldragit sig någonting ovanligt med enne! — -Jo, min herre, inföll hr Savage. Det är en obestridlig sanning, att Peggy förer ett märkligt exempel på, att somliga persoer hafva hvad man kallar en vålnad.s — Ni isstager er-, svarade mannen. Ja är polisan och kan förklara saken fullkomligt naturgt. Peggys vålnad är hennes döfstumma tvilngsyster, som liknar henne såsom den ena vatndroppen den andra, och detta föregifna spöi är nu det sätt, hvarpå bon drifver sin induJa, Peggy är en listig flicka; har ni sett ter, om icke någonting saknas i huset!s — ndeskådarne stirrade på hvarandra. Hr Sage blef eldröd i ansigtet. En hastig under1e: kning öfvertygade dem, att polismannens förlic odan var riktig. Medan Pegsy hade packat S op sitt knyte och uppvisat sina saker, hade NNes svålnad: ofmtt hart mat att ovmnhe kneg a a, Ing on nr kr RR RR tm RR