Engelska penningemarknaden. Economist skrifver i sitt senaste nummer: Man väntade tämligen säkert, att engelska banken skulle höja sin ränta i torsdags, och den rapport som offentliggjordes framkallade hos många den tanken, att bankens direktörer hade handlat mera klokt om de vidtagit denna åtgård. Det är visserligen sant att reserven så väl af fedlar som guld är större, än man under vanliga förhållanden anser nödvändigt. Men omständigheterna, såsom vi ofta hafva förklarat, äro mycket förändrade. För det första har landets handel betydligt ökats, och fordrar större penningebelopp för att kunna uppehållas; för det andra är vårt penningeförråd nu det enda stora, som står öppet för hela yerldens behof, under det att före franska bankens inställande af betalning i klingande mynt, det var endast ett af två; för det tredje är guldförrådet mindre nu, än det var i proportion till efterfrågan för detsamma, enär Tyskland har absorberat så mycket guld genom den nya myntförändringen, och emedan det silfver, som sedan dess kommit i marknaden icke är eqvivalent, som penningar, för gut ty det är icke löpande som sådant hvarken å denna eller de flesta hufvudmarknaderna i verlden; och det distribueras mera som en vanlig handelsartikel, Pyilken soker sig väg dit behofvet gör sig gälande. Dessa tre omständigheter hafva gjort det nödvändigt för engelska banken att hålla ett mycket större förråd af guld och en större sedelresery än tillförene, och de hafva äfven gjort det svårare för banken att uppehålla reserven. I följd häraf bör engelska banken vara på sin vakt mot hvarje orsak, som kan hafva reservens minskning till följd; en sådan orsak finnes just nu, penningevärdet har helt plötsligt stigit i Tyskland, och utöfvar sannolikt sitt inflytande på alla kontinentens marknader; om så sker, är et säkert, att guld kommer att tagas härifrån. Vi vilja icke påstå att engelska banken gjorde orätt uti att icke höja sin ränta förliden torsdag, men vi äro öfvertygade om, att penningemarknadens ställning påkallar den mest omsorgsfulla uppmäksamhet, och att när som hälst en räntestegring genast kan blifva nödvändig. TK Ur Tr VER REN TT AME TY TT OSSE OT ONA