ANNE sur RN RR 3 End partiernas lugn, Frankrike och Europa tvekade ej längre att med sina kapital understödja en verklig kterupprättande politik Tack vare denna kreditens underbara pånyttfödelse, landets-outtömliga fruktbarhet och den förda försoningspolitiken, kunde vi på två år erlägga den lösepenning af fem milliarder, för hvilkens betalande man gifvit oss fem år, och territoriets tidigare befrielse! var följden deraf. Visserligen, mine herrar, skulle jag den dagen ha velat nedlägga den börda, hvarmed man belastat mig; men ett stort värt var ännu att fullborda, och ehuru partierna önskade att se det verkstäldt, ville hvart och ett, att lösningen skulle ske efter dess särskilda åsigter. DB framlade jag, under medverkan af mina kolleger, gom aldrig upphört att förena sina krafter med mina, en samling lagar, icke för att påtruga församlingen eller landet republiken, som endagt tiden kunde grundlägga, hvars bestånd endast republikanernes vishet kunde trygga, utan för att föreslå en oundgänglig lösning, på det en regering mätte kunna funktionera. Och jag såg då de monarkiska partierna ur stånd att komma öfverens med afsesude på monarkiens grundläggande, men mycket raska att komma öfverens för att störta en regering, som ville Ingna landet genom en moderat och fredlig republik, för att återbegära af mig hvad som mig blifvit anförtrodt. Jag skyndade att återlemna det ät dem. Jag skulle ha kunnat, beväpnad med den så kallade Rivetlagen, lika aktningsbjudande som lagen af den 20 November — jag skulle ha kunnat motstå, men genom att gå in på att bilda en ministår, som skulle ha lånat sig åt försöken att åstadkomma en monarkisk restanration. Jag trodde icke, att dessa försök skulle kunna röna någon framgång, och jag drog mig tillbaka, utan saknad, i medvetandet att ha väl tjenat fäderneslandet. Man störtade en regering, som slutit fred, Eterupprättat ordningen, krediten, finanserna, armån, emedan den icke egnade sig för monarkiens återupprättande. — Nåväl! har man kterupprättat denna monarki? Aderton månader äro förflutna; man hade majoriteten, den allmänna makten: har man återupprättat monarkien? Nej! Man har förvilt tiden och landets krafter på partistridei, gom försvagade oss och som i Europas öron hvarken lemnade oss verkligheten eller eus skenet af en fast politik, bestämd i sin uppfattning, och som visste och kunde hvad den ville. , Frågan, mine herrar, är sålunda fortfaranda den samma. Monarkien motsvarar icke ställningen och stämningen i Frankrike, För öf rigt blifver hvarje monarki praktiskt omöjlig genom täflan af tre partier, som önska olika dynastier och institutioner, och som äro färdiga att sluta förbund mot den tron, som blefve upprest. Jag har rättighet att tala så, emedan man, ehuru man har både majoriteten och makten, dock icke gjort hvad man tillvitat mig att icke hafva gjort. Nå väl! efter man icke kan få monarkien, måste man hafva republiken, hafva den vis, ord: nad, men fri, öppen, kallande sig vid sitt rätta namn, för att icke hädanefter föraktas wom en lögn. Det har också min ädle, här närvarande vän föreslagit. Sjelfva formen för hans motiont bevisade, att det icke gälde en tvist om makten. Denna motion var nära att vinna majoritet. Den lyckades ej erhålla den, men nästa vinter skall lära oss hvad man har att hoppas af församlingens vishet. Hvad mig angör, skall jag upprepa: efter I icke kunnen upprätta monarkien, så upprätten republiken och gören det fritt och öppet. Tillåten mig att tillägga ett ord om Europa, som våra motståndare alltid Bberopa och altid mycket olägligt. Jag känner Enropa och kan försäkra er, att det ieke längre är 1815 års Europa. Det är ett fredligt, djupt förnuftigt Europa, som i sitt eget intresse med öfvervägande majoritet önskar Frankrikes återupprättelse. Det ärnar icke blanda sig i våra angelägenheter, långt derifrån. Det känner våra svårigheter, våra omöjligheter; det vet hvad som är möjligt och icke är möjligt och skulle utan förtroende ge uppstå em regering, som, då den icke motsvarar stämningen i Frankrike, hvarken kunde ihemta styrka eller varaktighet derur. Och beviset på hvad jag säger är att, om mi förnummit eågra tillstymmelser till svårigheter, häröra de ej från den sansadt repuplikanska politik, jag bär försvarar. Jag har slutat, mine kerrar, och jag tackar er nyo för de känslor I uttryckt för mig. Jag tackar er, derför att ni uttryckt dem i denna boning, ännu uppfyld af de stora mingena från Juli 1788, hog en kol lega, sora understödt och hjelpt mig uti allt det goda och nyttiga, jag möjligen försökt. Daily News, som erhållit en telegrafisk resum6 af ofvanstående tal, gör det samma till föremål för en ypperlig artikel, hvilken vi icke kunna neka oss nöjet meddela. Den friginnade engelska tidningen skrifver: Hr Thiers, på väg till Italien, finne sin resa afbruten af sina landemän, hvilka fcke kunna tillåta honom att passera utan att för honom uttrycka de tacksamhetekänslor, hvilka alla fransmän äro honom skyldige. Detta är ett faktum, värdt att bemärkas af alla de historieskrifvare, essayister och andra, hvilka äro frestade att framkasta allmänna omdömen öfver den franska nationalkarakteren.. Fransmannen är, säga de, opåTitlig, ombytlig och framför allt ur ståndj att känna politisk tacksamhet, Men om han mu anser hr Thiers såsom ena person, hvilken bör skänkas den största uppmärksam-) bet och hyllning, så kan detta ej vara för msgot, som denneien framtid kan komma att göra eller blifya. Hans ställning inom samhället är helt och hället privat, och det är ingalm da troligt, att han någonsiz akall lemna a6u. Men hang landsmän kunna ej: förglömma de rättigheter, han har till de-j. ras vördnad och tacksamhet. Mistlidne måndag mottog han i Vizille en depatation från! invånarne i Ghenoble och grannskapet deromkring, hvilken kom för att bringa honom sin hyllning. Till dessa sina af inga egen nyttiga motiv ledda beundrare stälde br Thiers ett tal, i hvilket han, såsom Repuwl blique Frangaise säger, gjorde en Bterblick : på de politiska händelsernas opp. allt från fredsslutet, och framlade hela sin politik från och med den dag, då han 4871 upp-! höjdes till president, ända till den 24 Majl 1873, då han störtades af en koalition afl viendiliga partier. ; Hr Thiers skulle kunna hafva valt etti. ämne, som icke varit mindre intrexsent för hans åhörare. Han kunde hafva skildrati sina efverträdares fåfänga försök att bilda. en aktiv regering; men br Thiers kan varaj storsinnad. Frankrikes historia under bansi presidentskap är en berättelse om ett deti snabbaste återkemtande, de vackraste storverk. Frankrike kunde att det var styrdt, men styrdt af en, som kände dess känslor.j :anade dess önskniöyar ech ledde det tilll dess mål. Sympatien mellan den styrandel vck de styrda var fullkomlig. Wid valen ill MN targ 1871 utmärktes hr Thiers sågom sitt: