—— ————— godo, i händelse styrelsen, i stället att upptaga lån, i tid föranstaltat om afträdande af bolagets tillgångar till konkurs. ss . Hvad beträffar pantförskrifningen af garantifondsförbindelserna innehåller styrelsens protokoll för den 4 April ett beslut, att sådan pantsättning skulle ske genom förbindelsernas öfverlemnande i tredje mans vård, hvarjemte till styrelsens protokoll under särskilda dagar i April månad anmälts, att lån dels skulle upptagas, dels blifvit upptagna mot säkerhet af omförmälda beskaffenhet. 2 Huruvida pantsättningen verkligen egt rum och om panten lemnats vid lånets mottagande eller först sedermera, derom lemna bolagets böcker icke upplysning, ty någon dagbok af den i k. förordningen af den 4 Maj 1855 omförmälda beskaffenhet, hvari dessa transaktioner kunde hafva blifvit antecknade, har icke varit förd. Hvilka garantifondsförbindelser varit för det ena eller andra lånet pantsatta, har icke heller kunnat utrönas. De af verkställande direktören utfärdade reverser, på grund hvaraf lånen erhållits och hvilka sedermera blifvit infriade samt, när gode männen togo hand om boet, befunnos i bolagets kassaskåp, innehålla icke anteckning derom, att något slags pant varit lemnad för dessa lån. En af dessa reverser å 20,000 rår, stäld till firman And. Berg komp. samt förfallen till betalning den 9 Maj, innehåller, att såsom säkerhet för detta lån skulle till långifvarens förfogande hållas ett motsvarande antal garantifondsförbindelser i bolagets kassaskåp. Reverserna öfverensstämma således icke med uppgifterna i styrelsens protokollsbok. De flesta af dessa lån voro förfallna till betalning och blefvo äfven liqviderade före den 11 Maj, då konkursen började. I fråga om tvänne lån å tillhopa 66,275 rår, som varit förfallna till betalning först efter konkursen, men för hvilka långifvaren, stadsmäklaren W. A. F. Ekengren, före förfallotiden och till en del efter konkursens början af styrelsen erhållit betalning, hafva gode männen, i saknad af bevis om pantsättningens verklighet mot lånpa instämt talan om återgång af samma etalning med rätt för långifvaren att bevaka sin fordran i konkursen. Att panten icke varit lemnad förr än efter!ånens mottagande hafva gode männen funnit deraf, att inbetalningar å garantifondsförbindelserna skett å bolagets kontor den 25, 28 och 29 April, i följd hvaraf förbindelserna icke kunna hafva blifvit förr än efter sistnämnda dag lemnade i tredje mans vård; och har, sedan gode männen i anledning häraf infordrat upplysningar, styrelseledamoten grosshandlaren V. Berg muntligen meddelat gode männen, att garantifondsförbindelserna icke blifvit från bolagets kassaskåp uttagna och i tredje mans vård förflyttade förr än i Maj månad. . Emot hvad sålunda blifvit upplyst, innefattar protokollsboken icke bevisning, särdeles som nämnda bok, med hänsyn till sättet för protokollens införande och i anseende till bristande paginering, icke torde förtjena laga vitsord; varande den nu befintliga folieringen på gode männens föranstaltande verkstäld. Stockholm den 9 Sept. 1874. Th. Arwidsson. A. V. Äbergsson. W:m I Aubigne. — Bansakningen med A.M. Stark. Nyköping den 30 Sept. Sedan obduktionsprotokollen angående Upmark och hans körsven Larsson samt åtskilliga andra handlingar blifvit af ordföranden, v. häradshöfding Wallin, upplästa, och flere saker, upphittade i närheten af mordstället, blifvit uppvisade, deribland två bakladdningspatroner n:r 26, flere hagel samt en påse af gröfre buldan, sådan som frigifna fästningsfånfu bruka erhålla, hördes Stark angående sina ufvudsakliga lefnadsöden. För några år sedan hade han obekant sätt förlorat sitt prestbevis, och då ängslan häröfver förliden sommar åter påkom honom, hade han lemnat Strömsholm, der han under större delen af sommaren arbetat, och begifvit sig ut på vandringar igen. För de vägar, som han under denna tid strukit fram, och de ställen han besökt, redogjorde han nu ganska utförligt, och befunnos hans uppgifter öfverensstämmande met de från vederbörande inkomna rapporter. Natten till den 1 Sept., samma natt som mordet begicks, hade Stark haft nattläger hos en Saline vars namn han nu icke kunde minnas, i Näshulta socken, hvilket också tycktes vara med sanningen öfverensstämmande, så vidt dömas kunde af de uppgifter, som kommit konungens befallningshafvande tilll handa, ehuru dock nämnde enkling ännu ej blifvit på ed hörd. Sedan Stark, derom tillspord, förnekat all delgktighet i och vetskap om mordet, framtogs det klädbylte, som Stark haft med sig och som väckt I misstanke mot honom: Det hade orördt förvarats sedan Starks häktande, och befunnos klä derna ännu ganska fuktiga — ja till en del våta. Den afhuggna björken, som tjenat mördarne till skydd, jemfördes nu med Starks yxa; men befans ej vara med den samma afhuggen, alldenstund an var ganska slö och rund i eggen, hvaremot jörken tydligen var afhuggen med :en skarp, i eggen rak yxa. Den röda fläcken på rockärmen förklarade Stark ej hafva uppkommit af blod, : enär han sicke knade erinra sig, att han någonsin varit i slagsmåls. Sedan åtskill iga vitnen blifvit hörda, yrkade åklagaren, fiskal Åberg, uppskof med målet för att blifva i tillfälle att angående Stark skaffa sig närmare upplysningar, än han hittills med-l; hunnit, samt att rätten måtte förordna om rättskemisk undersökning af den ofvan berörda röda fläcken å Starks rockärm. Dessa påståenden öfverlemnades till rättens pröfning, hvilken, jemte det den förklarade Stark icke längre böra för detta mål i häkte hållas, utan, derest annat laga hinder icke mötte (han insattes i lördags å 3 dygns vatten och bröd för fylleri och oljud i Eskilstuna), på fri fot försättas, uppsköt ransakningen till nästa lagtima ting, då åklagaren och målsegandena vid laga påföljd samt Stark vid hemtningsäfventyr skulle vara tillstädes; och ville häradsrätten, som lemnade åklagaren fritt att låta anställa förbemälda rättskemiska under: sökning, i skrifvelse till konungens bef 8 hafvande anhålla, det laga syn å den utaf Upmark vid tillfället begagnade vagnen måtte af sakkunniga personer anställas: i Då man vet, att i Östergötland stöld föröfvats af bakladdningsgevär, sådana som de vid mordstället äpphittade bakladdningspatronor utvisa, synes det; i synnerhet som den funna påsen är sådan, som piägar lemnas åt lösgifna fästningsfångar, att stölderna och mordet föröfvats af några sådana, hvilka möjligen förenat sig med andra lösa re Dagarna före mordet hade en mängd drifvare varit synliga i Malm köping: och trakten deromkring, af hvilka en utgifvit sig för sotare samt gått omkring i husen och begärt att få sota, antagligen för att utspionera ställningar och förhållanden, På grund af vissa omständigheter-synes det ej omöjligt, att missdådarne hafva kunnat få understöd i trakten, ehuru man ej lyckats komma något dylikt på spåren. (Södermanl. 1. T.) j 1 l i i ess— l 1 j j i Telegraf-underrättelser. (Genom Svenska Telegrambyrån.) Bern den 1 Okt. Postkongressen har bestämt, att den internationella byrån för postangelägenheter skall för-1