Hon öppnade ej genast brefvet, ty hon måste först utdela nägra befallningar; hvarken tjenstflickan Jane eller ens Miriam fick således ana något derom. Onda nyhe: ter behöll hor, så vidt möjligt var, för sig sjelf. Hon gick skledes med tysta steg förbi förmaksdörren och upp i sitt eget rum. Ganska snart kom hon döck åter ilande ned för trappan, öppnada dörren till förmaket, skyndade in rodnande och häftig samt väckte upp Miriam ur den halfslummer, hvari hon försjunkit. Ack, älskade Miriam ! utbrast hon, läs detta bref, Jag tror, att jag drömmer; det är så underligt, så oförklarligt! Miriam läste: — Madam! Af en klient, hvars namn jag ej eger rättighet att yppa, har jag i uppdrag att lemna er en samma af femtio pund, i afbetalning på en gammal skuld sedan flere år tillbaka. Tacksamt emotseende ett qvitto, har jag åran med utmärkt högaktning, etc. FL. Felton. O, Rauth! var allt hvad Miriam kunde säga. Det måste vara från den herrn, gom var skyldig pappa de hundra punden; trer du icke det? frågade Ruth. visst; hvilken annan skulle det kunna vari Så underligt, ait vi ändå slutligen skWwA få dem; och det egnaste är, avt i går Miriam tystnade med ens och rodnade hät. tigt. Hon hade varit nära att förråda, hvad hon berättat för doktor Cameron. Lyck! ligtvis. hejdade hon sig dock i tid och gat meningen en annan lydelse: —: I går satt jag och tänkte på, hvad gagn vi kunde haft af dessa pengar. Och hvad gagn skola vi ej få af dem!