omma skall, och föråröjor i 2 Å besittning. Vi eh och glädjas der. n gråt och a ta bjelp ånh Vid korset är bäst att bo. Ilvila ut dor Forrons Bamn. Jetus har gifv ör mig och ålg, så att ben sg ditt ställe, Mon det ä 5 igt, att det skall blifva i med mig och dig, för avt vi skola tro det:a och vara saliga I denna tro, — — Käre du, dot kostar icke Jesus på got mera, om du nu blifver salig på han rökaing. Hvita, ro, ostörd njutning, frihet frå möda och strid, ett overksamt, kontempls tivt försjunkande uti och lofprisands Bind den — sådan är den uppfatining, vi hä finna. af saligbeten, antingen det är fjåg om den salighet, af hvilken de trogna re dan här på jorden kunna blifva delaktige eller om den fullkomliga saligboten i him molen, Att saligheten består i själens full komlighet, består uti att hvarje mespiakan förmåga kommer till sin rätt ach får full göra sitt värf, så att om det monskliga väsen dots fullständiga hsymoni gör sig gällande — om detta Rona vi här icke ens den aflägenast aning. I närmaste saminanhang härmed står, att den salighet, som i meranämd: föredrag framhållos, är ien förlärande gra: Bjelfvisk, Ingen medkr äro i saknad FP meclansto för dem, 80 är enhe, ingen tanke på verk Gumhet ur Andra ingår i densamma. Ja -u likasom förhöjes vil tanken på do osa ligas qval En af talarne kom vid begrun andet af dessa.ord: nu är den behagliga tiden, nu är salighetens dag, att tänka på de fördömde i helvetet. Om de finge höra desga ord — hvilket gny midt i helvetet, hvilket gny från Judas Iskarioth, från den rike mannen, från Anavias och Sapphira! Do hafva ingen frälsning att vänta, men harnu lycklig känner sig icke den troendes uf don kostliga klsnoden — friden i Gud! Vi yttrade förut, att i denna uppfattnirg äf saligheten on rent materialistisk riktning fromträder, Detta må icke synas för myc ket sågdt, Den iare missionens predikantor betona visserligen alltid, att saligheten består i en andlig glädje, icke någon timiig eller elvlig, Men huruvida anhängarne af eu viss religiös riktning fatta ssligheten såsom elnlig eller osinlig och andlig — stta kan icke bero på de ord, de om henne ttja, utan endast på beskaffenheten af deäs uppfattning sf henne. Attdet ärifrågxa arande predikanters mening att framställa saligheten såsom andlig, såsom själens ge mönskap med Gud, lär väl ingen bestrida. Men detta hindrar icke, att hon, till följd af någon brist i deras religiösa åskådningsgätt i dass helhet, i sjelfva verket för deras uppfattning erhåller en annau karaktär. Hvaruti dennoa brist består, kunna vi lät: fiaca. Saligheten kan icke uppfattas såsom andlig, der icke den mensklige anden sjelf, den menskliga personligheten med sina bebof, sina antag och sträfvanden kommer till sia fulla rätt, Derförutan är det ock omöjligt för menniskan att komma i ett rätt förhållande till Gud, att komma till den rätta gemenskapen med honom och lifvet i honom. Der man förvexlar tron i dess verkligt religiösa betydelse med en gådon historisk lier dogmatisk tro, som fordrar hvad vi förut kallat ett andligt sjelfmord, der blifver saligheter, huru mycket man än kallar den andlig och himmelsk, dock till sin verkliga art någonting helt annat. Hvaruti detta andliga sjelfmord bestär, skola vi nu eöka visa, 08 vi i det följande öfvergk till sve predikanters framhållanda af menniskans uselhet och oförmåga till allt godt,