Tegetthoff gatt fast, genom andra ismar sorg påtryckning söndersprängd, hvarigenor det inkilade fartyget lyftes upp och var fara att klämmas ihop, Hela den lång vintern i ända hade expeditionen icke et ögonblicks lugn, emedan isen ända till mid i Mars 1873 oupphörligt fortfor att vara rörelse, så att fartyget hela tiden sväfvad i den största fara. Ända till i Februar 1873 drefs Tegetthoff framåt i medeltal nordostlig riktning till den 73 längdgrade: från Greenwich och derpå till Oktober 187: i nordvestlig riktning. Isens påtryckning hvilken förtfarande hotade att förstöra far tyget, upphörde först i slutet af Mars 1873 och nu låg Tegetthoff fastfrusen midt i et isfält, hvars ytinnehåll utgjorde flera qva dratmil. Från April till September arbeta deg det oafbrutet, men alltjämt lika fruktlöst, på att få fartyget, som af den hop: klämda isen var upplyft, ned igen i sitt normala läge i vattnet. Alla bemödander måste vara fruktlösa, då man ända till 25 fot under kölen träffade ig, som det icke var möjligt att genombryta. Den 31 Aug. 1873 fingo vi land i sigte. Utan attviförlorads det ur vår åsyn, dref Tegetthoff nu omkring ända till början af Oktober. Då dref isfältet på land, och fastfruset vid detta, blef fartyget åter stillaliggande på ett afstånd af två mil från den sydligaste spetgen, Här måste man nu i lugn öfvervintra vid 789 51 n. br. och 59? ostl. 1. från Greenwich. I skygd af några hastigt uppförda snökojor gjordes en hel serie af utmärkta meteorologiska och astronomiska iakttagelser. De magnetiska aberrationerna voro likväl till följd af det ovanligt starka norrskenet så uthållande och starka, att ett bestämmande af de magnetiska konstånterna, hvilket framför allt skulle ha varit önsk: ligt, befanns vara en omöjlighet. I Mars och April gjorde öfverstlöjtnant Payer slädfärder mot norr och vester och uppnådde på dessa resor en polhöjd af 829 5 Öppna stråk i isen gjorde det omöjligt att framtränga längre; men landet, som hufvudsakligen sträcker sig i vestlig riktning, var dock synligt ända till 83:dje breddgraden. Det land, som här upptäcktes, har ett mycket dystert utseende. Ö!fverstlöjtnant Payer sköt flere isbjörnar, men några andra fyrfota djur syntes icke till. Under loppet af den första vintern var helsotillståndet bland deltagarne i expeditionen mycket godt. Den andra vintern förekommo två fall af skörbjugg, hvilka likväl gåfvo med sig, när våren kom. Eudast maskivisten Krisch dukade den 16 Mars 1874 efter ett långvarigt sjukläger under för tuberkulos. Den 20 Maj lemnade expeditionen Tegetthoff, som nu hade blifvit fullkomligt odugligt, med tre båtar, hvilka hade blifvit satta på medar, och med de nödvändiga slädarne för provianten. . Den väg, vi nu togo, var ytterst svår. Den 3 Juni befanno vi oss vid gränsen af den fasta isen på eft afstånd af 7 sjömil från det öfvergifoa fartyget. Här träffade vi på ogenoimstränglig drif-is, hvilken gjorde det omöjligt att komma längre framät. Vi återvände till Tegetthoff för att hemta en fjerde båt, och då denne var framskaffad, öppnade drifisen sig den 17 Juni, hvarigenom expeditionen blef i stånd att inskeppa sig i båtarne, för att resa vidare. Till den 15 Juni arbetade vi oss af alla krafter fram mot söder, än öfver isfält, än genom öppna rännor och vakar i igen; men sydlig motvind gjorde alla ansträngningar fruktlösa; båtarne drefvos oupphörligt mot norr, och till följd häraf befunno vi oss nämda dag på nytt på ett afstånd af 7 sjömil från Tegetthoff, Slutligen kastade vinden om till nordlig och det blef nu bättre. Öppningarna i isen blefvo större och förde oas den 7 Aug. för första gången i närheten af det öppna hafvet, Den 15 Ang. uppnådde vi detta vid 789 40 n. br. och 61? ostl. 1. Vi lemwnade na qvar slädarne, stego i båtarne och fingo efter tre åagars förlopp norra kusten af Novaja Semlja i sigte. Från Kap Nassau styrde vi, utan att anlöpa det gamla proviantupplaget, utmed kusten i sydlig riktning, och vid Amiralitetsudden bestego vi äter för första gåsgen fast land. Sedan vil i Matoschkin-sundet förgäfves hade sökt efter fartyg, seglade vi den 24 Aug. omkring Kap Britwia och träffade i Dunenbai en rysk skonert, På återvägen voro alla vid god helsa och, ehuru ställningen emellankt var temligen förtviflad, vid godt mod. Besättningen har under hela resan uppfört sig utmärkt. I Norge var mottagandet särdeles hjertligt och vänskapligt. o— Skatt på tändstickor. Det allmänt