Som stridigheterna mellan de infödde furstarne hade förhindrat honom att anställa sina forskningar under Englands beskydd, begaf han sig till Whydah, det nästan okända konungariket Dahomeys förnämsta hamn. H, M. konung . Golele tyckes kort förut ha erhållit några nya kanoner, och då han erfor, att vår resande skulle : kunna visa honom sättet att servera dem, lät han enträget inbjuda honom att begifva sig tillj. Abomey, hufvudstaden, med löfte att låta ho; nom återvända till Whydah om 8 dagar. Efter! någon tvekan antog hr Skertchley bjudningen l: och fördes till Abomey med de största heders-). betygelser; men när han väl hade kommit dit, : märkte han, att han icke hade sin friket att göra. hvad han ville, och att det var lättare att lemna . sig i konungens klor än att komma ur dem. Gelele fattade vänskap för den hvite mannen, bemötte honom aktningsfullt samt upphöjde honom till furste och general i Dahomeys arme ; han åref till och med sin omtanke om honom så långt, att han icke ville låta honom ensam ut sätta sig för de faror, som kunde hota honom, när han var ute för att söka insekter, Med stor svårighet erhöll hr grå tillåtelse att undersöka det inre landet, men han fick icke resa annat än under eskort af en trupp, som hade order att föra honom tillbaka till hufvudstaden på bestämd dag, så att hans utfärder till skada för hans vetenskapliga studier måste göras med brådska. De infödingar, som åtföljde honom, befunnos vara dåliga entomvloger; ty så snart han röjde sin afsigt att fånganågot exemplar, rusade ett dussin soldater åstad, svängande sina vapen och afkastande sina klädesplagg, för att taga insekten; man kan lätt föreställa sig i hvad skick de lemnade fram denna; ofta vore de till och med så ifriga, att de efter en lång förföljelse frampade sönder den och derpå i triumf buro fram den. Med sådana biträden gjorde han vetenskapen föga gagn med sin resa; men om också Dahomeys coleoptera och lepidoptera ännu äro okända, så erbjuda de inhemtade underrättelserna om folket och dess seder en er: sättning derför. Besöket på åtta dagar varade i åtta månader. Som konung Gelele, hvilken tyckes vara en ganska gästfri man, hade fått hum om de besynnerliga historier, som utspredos om honom och bans amasoner, ville han hålla författaren qvar, för att få ett intellegent vitne till de ceremonier, genom hvilka konungen af Dahomey bibehåller sina undersåtars respekt och underdånighet. Den resande tog sitt parti och lämpade SR så godt han kunde, efter vildarnes seder och ruk. I Dahomey gifver allting anledning till dans, och ingenting märkligt kan hända utan en ballett, i hvilken alla deltaga. H. NM. sjelf dansar för sitt folk. och det är en stor ära att bli upp: bjuden att figurera mot honom. Denna ära vederfors flere gånger hr Skertohley, hvars vighet väckte liflig beundran och förskaffade bönom stor popularitet. Han var den ende, för hvilkan det var tillåtet att se på konutgen, när denne drack. De öfrige vände bort hufvudet vid detta imposanta skådespel och betäckte sitt hufvud med jord för att visa sin ovärdighet. Detta jordbud, såsora författaren kellar det, är den vanliga aktningsbetygelsen. Men då gränd af den stora ynnest, han åtnjöt, behöfde han aldrig underkasta fig denna obehagliga ceremoni. Om man frånräknar den nödtvungna overksam. heten samt enformigheten i de fester, som tillställdes för honom, var hans vistelse i ahomer ganska angenäm, och beskrifningen på den st; och de ceremonier, som Negermonarken fören lade, påminner om teaterpantomimerna. Konungens karakter tyckes icke vara så svart, som man har utmålat den, och han önskar förminska de blodbad, som ega rum vid dessa tillfällen. Hert Skertchley bivistade fyra fester, der offråns antal, om också icke så stort, som resande ofta ha eskrifvit det, likväl var betydligt. Dessätom voro nästan alla offren till döden dömde brottslingar och några krigsfångar. Hvarje fest fortgår flere dagar, under hvilka danserna och skriken aldrig taga slut, och det är otroligt, hvilken qvantitet rom, som konsumeras. Alla konungens skatter defilera för folket, man ödar bort en stor mängd krut i en dålig kanon och odu; liga gevär. Det hålles revy med fran perna öch sista dagen af sluta menniskoofren förlustelserna. De svartes hänförelse har då nått sin högsta höjd. och krigsropen mot Abbeokuta-vule, mot hvilken folkstam Dahomey-armåns alla ansträngningar varit friktlösa, uppfylla luften, Dessa fester tyckas vara grundvalen för landets politik och religion. Det är under dessa dagar man betalar skatterna, ut delar belöningar och verkställer bestraffningar. Cffrens ändamål är att vinna de forne monarkernes andars ynnest, och man offrar åt dem ett stort antal slafvar, konungavärdighetens attributer, ty Dahomeyfolket tror, att de döde i den andra verlden inneha samma rang, som de hade på jorden. Konungen förklarar, att det är omöj: ligt att afskaffa dessa plägseder, och att hvarje försök i denna riktning skulle ha hans afsättning till följd. Han försöker deremot att göra dem mindre ohyggliga, och under hans regering dödas brottslingarne utan grymhet och barbari. Men det är lätt att inse hvad det skulle blifva af dette bruk-under en frymmare konung, då under den mensklige Gelele mer än trehundra offer årligen mista lifvet. iv Dahomeys militärstyrka förefaller aktningsbju dande och temligen väl väpnad. Hon är delad itvå regementen, hvartdera med särskild uniform, och beväpnad med flintlåsgevär. Artilleriet är talrikt, men kanonerna äro så gamla och i så dåligt skick, att de icke kunna göra någon ver kan. De ryktbara amasonerna, de bästa traprape utgöra en kärntrupp och tjenstgöra såsom ifvakt. Deras antal uppgår till 4000, och de rekryteras genom utskrifning. De åtnjuta vissa förmåner, och det är bland dem, som konungen väljer sina konkubiner, men de, som ej äro gifta. måste iakttega kyskhet. Denna lag öfverträdes dock ofta, och under författarens vistelse i landet blefvo 150 amasoner och deras förförare dömda till döden, derför att de brutit mot detta förbud. Några blefvo afrättade, men de flesta fingo nåd. Trots sitt rykte för tapperhet, blefvo de dock slagna af Abbeokutafolket, konung Geleles plågoris. kan. Allt är fetisch, och ingenting kan lyckas utan fetisch. Trollformler beskydda skördarne och husen samt spela en roll i nästan allt hvad de företaga sig: Ormarne hållas istor vördnad, och om man med afsigt tillfogar en sådan något ondt, straffas man med döden. Dahomeyfolket är ett vackert specimen af negerracen. Konung Gelele är en märklig typ af en vilde. Herr Skertchley tror, att folkmängden aftager, hvil ket han tillskrifver en så stor mängd amasoners ofruktsamhet och de afrättades stora antal. Slafveriets afskaffande har gjort stort afbräck i konungens rikedom och makt. Negerns intelligens och viljekraft stå ej i proportion till markens så talrika hjelpmedel. Författaren anser Dahomeyfolket kunna uthärda jemförelse med sin grannar aschantis och vara de öfriga racerna vid kusten öfverlägset, Naturfenomen. Om en märklig brunnsborrning, som företagits i Danmark, berättar Möens Avis följande: På den forna ön Egholm, hvilken nu genom upndämning af Kasterviken har hlifvit landfagt Religionen i Dabomey är den lägsta fetischdyrDj