sanningen icke är sannolik. Man berättar att marskalk Serrano sjelf underhåller myc ket vänskapliga förbindelser med personer id Don Carlos hof, med hertigen af Rova land andra, till hvilken han till och med skall hafva skickat fina cigarrer från Madrid, emedan det ej just är så lätt att skaffa sig denna artikel mellan Biscayas och Navarras berg. Hvilken besynnerlig motsats mellan dessa höflighetsbetygelser och carlistkrigens grymheter, om hvilka vi läst i de sednaste telegrammen! Man har ej svårt att förklara nationens likgiltighet, när de, som borde gifva exempel på fasthet under striden, göra sig skyldiga till en dylik glömska. Hur skall väl nationen kunna taga striden på fullt allvar och gifva medborgarnes lif såsom offer, när den. ser, att statens öfverhufvud skickar gåfvor till pretendentens omgifning? Så vida detta uppror icke kostade så mycket blod och medförde så stor ödeläggelse, vore man snarare frestad att skänka det sitt åtlöje än sitt be..lagande. Frågan om spanska regeringens erkännande af statsmakterna — såsom bekant ha alla utom Ryssland bifallit detta — ger den ryska tidningen Moskauer Zeitung ämne till en ledande artikel, i hvilken uppräknas alla de skäl, som kunna återopas mot denna diplomatiens åtgärd. Utan att beröra eller ens antyda på Rysslands ställning till frågan, och utan att föra någon polemik mot Berlinkabinettets initiativ, framhåller nämnda tidving, den inflytelserikaste och största i Ryssland, att erkännandet af marskalk Serranos regering icke skall åstadkomma, hvad man dermed åsyftat. Krigets elände förminskas ej derigenom, ty earlisterna bry sig ej om utlandet och dess uppträdande, och en förändrad diplomatisk förbindelse med Spanien skall lika litet kunna förhindra, att vapen tillföras pretendenten från utlandet, ty Serranos regering kan ej förhindra, att kontraband landsättas på kusten, Hvad Serrano personligen vidkommer, är han en opålitlig menniska, för hvilken man icke kan hysa synnerlig aktning, och det bästa, som kan sägas om honom, är, att han, politiskt sedt. är mera användbar än Castelar och Pi y Margali. Dertill kommer, att om det mot förväntan skulie lyckas marskalken att undertrycka carlistupproret, skulle han dock icke vara i stånd att lägga en fast grund för republiken, i hvars namn han föreger sig handla. Det är han, som skiljt republikens grundläggare — visserligen odugliga subjekt — från hvarandra; med våld har han gripit rege ringstyglarne och derigenom gjort en stor del af republikanerna till sina fiender. Han kan icke skapa republiken; han har icks lust att på nytt experimentera med främmande prinsar, och honom, som varit en förrädare mot drottning Isabella, kan deticke falla in att återinsätta den fallna dynastien. Spanien har således, säger den ofvannämada tidningen, i framtiden intet att vänta af den nu varande regenten, Helt och hållet oafsedt att han hittilla icke lyckats förhindra carlisternas framsteg. Det är för visso intet att invända mot erkännandet af faktiska regeringar, men Serranos saknar alla vilkoren för en dylik: den har icke utgått från-den nationela representationen, är icke af densamma erkänd och kan icke göra sig åtlydd inom landet. Man har således svårt att inse, hvartill ett erkännande skulle kunna tjena. Intet blifver derigenom förändradt i de bestående förhållandena, och carlisterna äro för ögonblicket starkare än för ett år sedan. Emedan denna artikel i hufvudsak stämmer öfver ens med det, som från annat håll är kändt om Rysslands hållning vis å vis spanska frågan, ligger den förmodan nära till hands, att den är inspirerad, och att den, då den är af äldre datum än den officielå underrättelsen om Rysslands afslag, har varit en förelöpare till och en förklaring öfver det ryska kabinettets uppfattning och hållning.