är första gången något sådant händt mig, blir känslan dock alltid lika obehaglig; men vid detta tillfälle slapp jag likväl att till på köpet få ban nor, såsom det en gång gick mig i Marseille. Min läkare hade förbjudit mig att taga hafsbad, och då jag föll i vattnet vid en luftresa från Marseille, kom han mig ursinnig till mötes, då jag återvände hem, och öfverhopade mig med förebråelser, emedan jag oaktadt hans förbud vågat taga mig ett bad. fEMed tillhjelp af ankaret, som utkastades, kunde vi hålla oss någorlunda stadigt på platsen. Vi satte oss på kanten af gondolen och försökte vrida vattnet ur våra kläder, medan gondolen gungade opp och ned, så att vi än voro på 10 alnars höjd, än med 5—6 tum af gondolen under vattnet. Vi hade icke annat att göra än att vänta på hjelp. En halftimme gick. En ångare närmade sig oss och vi hoppades att den skulle skynda till vårt bistånd, men vårt hopp blef gäckadt — den passerade förbi oss på ett afstånd af 1000—1200 alnar, utan atttaga någon notis om oss; det var, efter hvad vi sedermera fått veta, ett bornholmsk ångfartyg. Slutligen sågo vi flera båtar från Dragör styra ut emot oss, och en af dem fattade vårt tåg. Vi önskade att den skulle inbogsera oss antingen till Amager eller till Saltholmen, men den var ej i stånd härtill, och ehuru fyra båtar tillkommo, var dock Colosse dem för tung. Den hade, ehuru det icke blåste hårdt, nära släpat dem alla med sig, och lotsen, kapten Palm, måSläta tre ankare för att kunna hålla båten stilla. Hvad skulle vi nu göra? Min måg och ja; rådslogo ett ögonblick, hvarunder vi kommo ti den öfvertygelsen, att vi måste dela ballongen. De två passagerarne och jag gingo öfver i båtarne, ty jag kände att jag icke kunde uthärda den bedröfliga synen, och medan jag vände hufvudet bort, drog Sivel, som qvarstannat i gondolen, i säkerhetståget, och vår trogna ballong, som vi älskade så högt trots alla dess skråmor, delade sig i två hälfter och nedföll som en liflös massa i vattnet, medan Sivel raskt fprang öfver i en båt. Det smärtade oss att se, huru ballongen sjönk under vattenytan; jag var nära attfå tårar i ögonen och sjömännen, som måhända sjelfve förstodo hvad det vill säga att taga afsked af ett för besättniugen dyrbart fartyg. visade sig mycket deltagande. THHrr Palm och Jansen bergade nu den stackars Colosse jemte tillbehör, men i hvilket tillstånd! Jag vet ännu icke, om den kan öfverlefva sina sår, men i så fall torde det dröja länge innan de blifva läkta. Båtarne förde oss derpå till Dragör, dit vi ankommo kl. 9 !f2 och der vi emottogos med hurrarop af alla invånarne i byn och trakten deromkring. Men det var icke endast med jubelro d2 redliga Dragörsborna lade i dagen sin väl. vilja för oss. Jag sjelf rönte ett utomordentligt gästfritt och sympatetiskt emottagande hos kapten Schmidt, der en dam ställde sin garderob till min disposition och uppmuntrade mig på fly. tande franska. Vi åkte nu till Kjöbenhavn, der vi inträffade kl. 12 på natten. Ballongen -Colossestod icke att rädda. Sedan den blifvit aftvättad i färskt vatten, visade det sig, att den fått så många remnor, då den uppfiskades vid Dragör, att den icke mera kunde repareras.!