digare stridsmän för sin sak; men vi tillkt 088 i all beskedlighet att fråga om dess menniskor äro representanter för det unde monarkiens förtryck och skatternas tyng suckande folket? De synas vara några högs dåliga representanter, och vi skulle önsk veta hvad bönderna då äro, som så bered villigt understödde trupperne vid rebeller nas förföljande. Dumma bönder, svara man naturligtvis. Ruraux. säga de fran ske kommunisterna. Men af Italiens 2 millioner menniskor äro 20 millioner bön der, och det är just de som arbeta, de som är landets befolkning framför de dagdrifvare vagabonder och röfvare, som nu sitta I Bo lognas fängelse. — Den neapolitanska tid ningen Unita Nazionale vill veta, att den in ternationelia rörelse, som kommit till nt brott i Romagnan, blott har varit ett lite förspel till en stor social revolution, som skulle ha utbrutit på Sicilien. De hemliga sällskapen på denna ö hade underrättat sina vänner i mellersta Italien om att dessa denna gång skulle begynna, man polismyndigheterna kommo dem i förväg. Mötet på Villa Ruffi vid Rimini, vid hvilket de första arresteringarne egde rum, skulle i verkligheten ha blifvit långt större, och om myndigheterna gifvit sig tid, skulle ett långt värdefullare byte ha fallit i deras händer. International hade för syns skull satt frågan om de förestå ende parlamentsvalen på dagordningen, men målet var i verkligheten att sätta en formlig revolution i scen och om möjligt vinna republikanarne, som på god tro skulle ha kommit till mötet för att öfverlägga i allmänna politiska frågor. För öfrigt är rörelsen ännu icke fullkomligt qväfd. I den i Florens utkommande tidningen Nazione af den 14 Augusti läses: I gär på morgonen fingo myndigheterna underrättelse om att JInternational — under förevändning af att protestera mot de särskilda föreningarnes upplösning — på eftermiddagen kl. 5 skulle utfärda ett upprorspredikande manifest och försöka en väpnad revolution i sjelfva Florens, under det samtidigt en liknande rörelse skulle utbryta på jernvägslinien från Pontassieve. Myndigheterna vidtogo genast nödvändiga mått och steg för att, om det verkligen skulle gå så långt, kufva upproret med makt. Alla vakter fördubblades och upprorsmännens samlingsplats hölls besatt af gensdarmer, karabinierer och bersaglierer. Alla stadens teatrar fingo befallning att inställa sina representationer. Fram emot kl. 5 blef på gatorna uppslaget ett manifest, som uppmanade proletariatet att lägga hand på allt och på allae. Nu, då tidningen lägges i pressen, är alltlugnt. synen af polismakten och den väpnade styrkan har tvifvelsutan förmått de olyckliga att uppgifva sin vanvettiga föresats. Om förhållandet mellan Kina och Japan i anledning af den japanska expeditionen till Formosa innebåller Times en korrespondens af den 27 Juli från Shangbai, ur hvilken vi meddela följande: Frågan huruvida om någon oenighet af allvarsammare natur skall uppstå mellan de två staterna är här hufvudämnet för alla samtal. Kinas regering hade på sin tid fritagit sig frön allt ansvar för vildarnes framfart på Formosa, och Japan hade derföre all möjlig srund att tro sig berättigalt att sjelft handla; men då nu expeditionen kommit till stånd, äro kineserna högst irriterade öfver invasionen och skulle vilja ge mycket för att kunna dritva bort japaneserna. Den kinesiska politiken är emeilertid alltid så förvirrad och sig sjelf motsägande, att det icke är möjligt att få en klar blick öfver den, Makten är på en gång så centraliserad och decentraliserad, att man aldrig vet om de stora provins satraperna äro eniga med myadigheterna i Peking och omvändt. Vicekonungen af Fok hien har just skrifvit ett bref till den kommenderande japanska generalen på Formosa, hvilket är alldeles motsatt den kinesiska utrikesministerns förut afgifna förklaring. Han säger i detsamma att Kiva är herre öfver Formosa, att Japan ingen rätt har att der intervenera, att kineziska undersåter blott kunna bestraffas af kinesiska myndigheter och uttalar slutligen den öfvertygelsen att de utländska mivistrarne i Peking skola understödja denna åsigt, Men det blir i alla händelser ingen lät: sak att få japanesernaa bort från Formosa. De försäkra att deras afsigt blott är att straffa några få vildar, och att den kinesiska utrikesministerns egna förklaringar gifvit dem full handlingsfrihet. Men expeditionen utrustas dock efter en måttstock, som låter förmoda att de ha andra planer i sigte, och man vill veta att de i de ockuperade distrikten uppslagit plakater, i hvilka de förklara landet för japanskt serritorium, De ha haft flera skärmytslingar med infödingarne och jagat dem från kusten in i landet, der de icke kunna förfölja dem, men der icke heller infödingarne länge kunna hålla gig af brist på lifsmedel, Men hvad ekall alutet blifva? Skola de nöja sig med de vunna fördelarne och draga bort, eller skola de annektera hvad de tagit? Jag tror icke att dessa frågor ännu kunna besvaras. Detta kommer väl att bero på den utgång underbandlingarne få och hvilka rådgifvare, som i Peking och Yeddo segra, Efter hvad jag hört fiunes ett krigaoch evt fredsparti på hvardera stället, Japan vill andvika krig, emedan dess finanser kräfva ro för landet; men å andra sidan har armön fått blod på tänderna och myndigheterna i Yeddo skola bli lika npphotsade som kineserna i fall de utan några fördelar nödgas lemna Formosa. Korrespondenten talar der efter om de utsigter bida staterna hafva under ett möjligen inträffande krig, och anser för ganska sannolikt att Japan skulle vinna segern. Han slutar med att omtala det ryktet, att den kinesiska regeringen stolt ys avhindit sis att hetäcka alla Ja