LIES ÖKA KSSERTg PITE SILLEN BIUEEe len hemliga franska pressens historieskrifrare Eugene Hatin omtalar åtgärder mot anna smygande kritik redan från 1650alet. Det ena med det andra gjorde kafeernaX ill härdar för den tidens allmänna mening, erkstäder för den opinion, som sjelfva enräldet nödgades frukta och för hvilken det lutligen föll. Denna kafgernas betydelse vidrör Macaulay på ett annat ställe, som n Macaulay-komimentator ej borde förbisel m en sakförklaring till yttrandet om deras ållning i frågan: Crebillon mot Voltaire. lg Vi mena Macaulays ganska omständliga och högsta grad läsvärda beskrifning i Eng: andshistoriens vidtbekanta iredje kapitel, ler det t. ex. heter att kafeerna ej utan og kunde kallas a most important poliical institution. Utg. inleder sin kommentar med en lefiadsteckning öfver Macaulay och berömmer ögeligen den store häfdatecknaren. Häre-lhi not är ingenting att invända. Men det ärlsgo kada, att utg. alls icke upplyst, hvad detig ir som framför allt annat gifvit Ecglands-sy istorien dess stora, epokgörande betydelse, ch härom må det tillåtas oss att, till aflutning af denna nog långa anmälan, bioga några ord. Det har varit Macaalay förbehållet att i iktig dager återställa Stuartarnes historia, som i de mest framstående engelske förfatares verk före honom var i hög grad vanstäld. Det är bekant, att efter midten af örra århundradet i England utbildade sig stt politisk-historiskt åskådningssätt, som temligen vände upp och ned på den i ordets fullaste mening verlishistoriska kamp mellan folkfrihet och despotism, som det sjuttonde århundradets England utkämpade, Man började betrakta den energi, med bvilken engelsmännen häfdat sina ärfda och högtidligen besvurna rättigheter, säsom ett nästan gudlöst trots mot en högre ordning; man gjorde Cromwell och Oraniern till gemene kältringar, och man omgaf det stuartska huset med en olyckans gloria, som bragte dess obeskrifliga moraliska ruttenhet i glömska. Hur detta kom sig, vilja vi ej åtaga oss att nöjaktigt förklara: på Jakob II:s skamliga följde Vilhelms ärofulla regering, strax efter kommer den fullständiga unionen med Skotland, en hörnsten i den britiska storheten, som i adertonde århundradet utvecklar sig med jättesteg. Här funnos sålunda ej, såsom i Frankrike under den bourbonska restauratiozen, några märkligare anledningar till en svabb och häftig onikastning i tänkesättet; det låter sig också lätteligen visas, att ända intill midten af adertonde århuadradet, eller så länge de stuartska anspråken och restaurationsförsöken fortforo att ingifva några farhågor, de mest framstående tories t. ex. lord Bolingbroke, delade den åsigt om stuartarne och om nödvändigheten af 1688 års revolution, som utgjorde en hufvudsats i den whigistiska trosbekännelsen. Alltnog, visst är att en sådan omkastniog som ofvan antyddes, egde rum, hvilken höll i sig så länge, att först Macaulay slog den ur fältet. I eu anmälan af de två första banden af Englands historia yttrade sålunda Fdinburgh Review 1849, att en moderat Jakobitism intill våra dagar varit mycket på moden, man har plägat förneka all dygd hos denna heliga strids hjeltar, man har hyst förakt för puritanerna, vördnad för den kungliga martyren ech hat till Vilhelm af Oranien. Allt detta ansågs såsom lärosatser, lika vigtiga för en rättrogen uppfosiran, som kyrkans trosartiklar, Skotten David Hume — tory och jakobit — gruadlade denna betraktelse, den går igen, om än mildrad, hos efterföljavde historici, den popwariserades genom Waltsr Scotts romantisza skildringar af de skotska klanernas hjeltsmodiga sjelluppoffringar för den förjagade dynastien, den fick ett st3d ijemförelserna med franska revolutionen, sådan en Edmoni Burke och andra parlamentariska storheter lärde allmänheten att uppfatta den. Dertill kan läggas, att denna lära, som skymfade det sjuttonde århundradets stora frihetskamp, ej var ovälkommen vid en Georg TII:s hof, gedan man efter slaget vid Oulloden ej längre behöfde någonting frukta af den siste pretendenten. , Detta och dylikt har man anfört till förklaring, huru en alldeles grundfalsk uppfattning af Englands historia i sjuttonde seklet kunde uppkomma och vinna allmän utbredning. Det faller emellertid lätt i ögonen, att denna förklaring näppeligen förslår: de anförda omständigheterna må väl ha befordrat, men lära svårligen kunnat utgöra sjelfva roten och upphofvet till förvillelsen. Vare härmed hur som helst — det faktum står fast, att både den engelska ; historieskrifningen och den gängse vulgära uopfattningen sedan slutet af förra Srhun ) dradet befuuno sig på irrvägar, att det är Macaulay som, enligt den citerade tidskirif . 4 ; j I-Ina ade og R--.-ferkHand me0 ns AR LURAR DV 2 OR so hr a tens ord, utrotat denna yogel af sjukliga fantasier och med ett väldigt handtag åter fört folkmedvetandet till en sund, engelsk åskådning af den stora kris, som gälde våra konstitutionella rättigheter. omM-tvisteligt är också, att det är just detta som i allra främsta rummet förlänat Macaulays History of England dess stora iofly telse, att det är härigenom den skall blifva, såsom en af författarens motståndare, biskopen af Exeter sagt, en ledare för de komsmande generationerna af Englands folk. I! — Skandinaviens förnämsta ätliga och giftiga svampar är namnet på ett af lektor C. Hartman utgifvet häfte plancher, inne-l hållande 82 afbillningar i färgtryck af så dana svampar. Dessa fgurer äro blott med ett och annat Mudantag lånade ur Fries ji stora verk, dock sed den skilnaden, att dej! flesta här äro förminskade till 3, 2; eller i något enda fall 7s af den naturliga storleken, på det plancherna skulle kärna lem-l, nas i bokens format och derföre äfven kunna medtagas ut i det fria, hvilket utgifvaren l: anser utgöra deras största företräde framför den bekanta Smittska planches, som j: bäst kar sin plats på väggen, Ur Smittsl, arbete är texten till hufvudsaklig del hem; tad, hvarom nppgift lemnas på andra titel I bladet, ehuru så litet framträdande, att den lätt undfaller uppmärksamheten, Häftet, l! prydligt utstyrdt, är utgifvet på Em. Gil, rons förlag. : s — At Focks mycket bekanta lärobok 246 fysiken är tredje gpplagan under utgifoing af professor G. R. Dahlander pk Alb. Botrniers förlag. Sjette häftet har i dessa da-le gar utkommit. G — At Nordiskt medicinskt arkiv, redige! radt af prof. Ax. Key, har sjette bandetai, andra häfte nyligen utkommit, innehöllande gex större afbandlingar, bland hvilka vi, li såsom: af mera allmänt intresse särskildt! nämna ep, Grotten ved Monsummaug, af : prof, dr EF. O. Faye; kortare meddelanden 3, odicinsk literatar från fr; I nte matta AF anmälningar at