BLANDADE ÄMNEN. — Hvad gör icke tysken för pengar ! Nå got öfver 24 timmar efter det telegrafen meddelat underrättelsen om Bazaines flykt till alla verldens kanter, hade en driftig teaterdirektör i en af Cassels förstäder redan dramatiserat hela historien i 3 tablåer med skummande vågor, branta klippor, den lilla båten, hvari marskalkinnan rodde ut till ön Marguerite, det blodfläckade tåget, ex-marskalkens bedröfliga smalben, och hela den öfriga apparaten — alltsammans att se och bekika mot 5 silbergroschen för fullvuxna, hälften för barn. — J. L. Runeberg om nyttfäglarne. H. D. har fått emottaga förjande skrifvelse: -Herr redaktör! Med anledning af en i edert ärade blad nyss intagen u psats om fåglarnes flyttningsvägar, har J. L. uneberg bedt undertecknad att dit äfven som supplement inlemna hosföljande, en fe till ett helt annat ändamål skrifna, lilla NN delande, angående hans åsigt om svar på rågan : Hvarföre flytta fåglarne? Han anser nemligen att det är ljuset, endast ljuset, som fåglarne flytta efter. När vinter och mörker stunda i norden, höstdagsjemningstiden, beger sig fågeln söderut till litet längre dagar, men den tid af året då i norden ljuset blir rikare än i södern, då söker han sig åter vid vårdagjemningen till norden. Allmänt antages, att han flyttar för att söka rikligare föda. Då vintern tillstundar far han derför till södern. — Men hvarföre återvänder han till norden? Maten är då förtärd i södern, säger man, men tu tal kan väl vara om, huruvida han icke på vägen norrut passerar många nejder, till och med rikare på tillgång till föda än den alltid torftiga norden, och der det sålunda borde vara mera skäl att qvardröja. Men ljuset finner han rikast i norden och derför söker han det der. Äfven hvarje planta, ehuru fastrotad i jorden, sträcker sig dock så vidt möjligt efter ljuset, mer eller mindre en hvar efter sin art. Ställd i ett rum vid ett fönster, sträfvar en växt än mera synbart med blommor, blad och stjelkar mot ljaset, och vänder man om den så att den förut kal vordna sidan ställes mot fönstret, så sträfva åter alla blommor, blad och stjelkar mot denna sida. Fåf In, fri med sina vingar, flyger sjelf efter ljuse På visst sätt kan väl också begäret efter ljus anses för en matfråga, ty ju längre tid af dygnet ljuset varar, dess längre tid hafva fåglarne att söka föda åt sig och sina ungar. Af intresse vore att veta, huruvida kanske just de fåglar, som häcka under Nordens ljusa natt, äro sådana, som behöfva af en eller annan anledning enkom mycken tid för att hinna samla nog föda åt sina ungar. Men äfven utan behof af en längre dag för att kunna använda så mycket mera tid till insamlande af föda, är ju ljuset fågelns lif, mörker är endast sömn, eller då han ej orkar sofva en alltför lång natt, dock endast en tid af trög och tråkig sysslolöshet och stillasittande. Huru gladt helsar han icke också alltid det om morgonen återkommande ljuset! , Det intryck Runebergs åsigt om fåglarnes flyttfärder gjort på en i deras naturalbistoria okunnig, har jag sökt utreda. Måtte någon visare antaga den och söka bevis för dess riktighet, de torde ej komma att saknas. Sjelf var Runeberg redan sjuk, då tanken på ljusets inverkan på fåglarnes flyttfärder hos honom vicktes, och har han derför icke heller kunnat närmare utveckla den. Skämtande sade han endast en gång: flyttfågeln är välboren, han har valspråk, och detta valspråk är: lux mea dux. — En japanes promoverad till medicine doktor. Den 10 dennes promoverades i Berlin en af de japanesiska studenterne vid namn Susum Sato. Han försvarade vid universitetet sin dissertation: Öfver diarrh6 hos barn, och hans fyra theser voro affattade på temligen god tyska, Hvari han under nio månaders studium förvärfvat sig färdighet. Som brukligt, stälde han till decanus, professoren dr Bardeleben, på latin sin ansökan om undfående af medicinska doktorsadens hederstitel. Decanus svarade derpå: gm iter fecisti, tactus es nostralis, primus ad gradum doctoris promotus, sed antea opus est, ut tuo modo obstringaris temet ipsum jure jurando doctorali. (Lång var din väg; nu är du en af våra; du har först nått en läkares vär dighet; dock är det dessförinnan af nöden, att du i enlighet med ditt eget åskådningssätt binder dig genom afläggandet af läkareeden.) Sato aflade också den öfliga eden med utelemnande af slatorden, i hvilka till bekräftelse åberopas det heliga evangelium. Den unge doktorn, som bestått sin examen magna cum laude-, är, be rättar Tribs. son af mikadons lifmedikus, 26 år gammal och har redan i Japan under ett krig varit använd som läkare, an reser nu från Berlin öfver Wien, i hvilken senare stad han ännu en tid tänker fortsätta sina studier. nom Itälien, Frankrize och Eogland åter till sitt hemland: — Blodingjutning. En t Aachen vistande svensk skrifver följande: Jag gör mig nöje af att meddela en lyckad, mera ovanlig PO operation. som i dagarna blifvit verkstäld i Qui rinusbad af doktor Ziemsen, nemligen en blodtransfusion. Patienten var en finsk dam af vid pass 40 års ålder. Hon lider af Ingar och är of sjukdomen så afmagrad. att hon okstafligen blott består af skinn och ben. På samma gång befann hon sig genom en besvärande utsot, som knappast lemasde henne i ro en qvarts timme i gender. så utmatted, att hon hvarken förmådde stå eller sitta. Ett ungt lam var det oskyldiga djur, eomblifyit utsedt att med sitt varma blod ingjuta ay kraft i detta halfra lik, I närvaro at Here läkare företogs operationen klockan vid pass 8 på fa Samtidigt öppnades en. hals. arter på lammet och en vena på insidan af patiexsens arm, straxt ofvan mellersta leden. Genom ett särskildt inrättadt i båda ändarna öppet röt. sattes derpå patientens öppnade ålar i förisgdelse med den blödande arteren på lammets hs. och vid hvarje pulssiag hos detsamma drefs nu den friska röda lifsvätskan in i patientens Kropp Redan hon på detta sätt fått mottaga ungefär 100 gram blod, förbundos ådrorna. Redan en kort stund efter transfusio nens slut blef patienten befriad från diarrhön. efter några timmar kände bon hunger och tog Sr NART VI sen tat föda samt sof ondt