fnu en rad af skålar tätt efter hvarandre äfven de åtföljda af sårger och helsade me oändligt jubel. Pref. Walmstedt föreslog en skål för kor I gressem I Prof. Desor uttryckte i ett hjertligt sam Jaf bifallsrop afbrutet tal em skål för Uj sala universitet och erinrade om dess äro fulla traditioner, som efter Linn fortsatte och ännu skola fortsättas. Talaren tackad för den storartade gästfrihet, som bevisat främlingarne, och kände sig för öfrigt sär deles glad öfver att befinna sig i ett så dant frihetens land. Han slöt med ett Lefvs Upsala! Lefve Upland! Lefve Sveri ge! Lefve Skandinavien ! — Hr Saporta (från Fraskrike) drack såsom botanist föl minnet af Linn6, Derpå uppträdde hr de Quatrefages i ta larestolen och helsades af långt utbållaade jubel. Han uttryckte sin djupa rörelse öf ver detta mottagande och talade om Sveri ges gamla ära, stor på slagfältet och lika stor inom vetenskapen; om Lisn och Ber. zelius, hvilken senare herrskade såsom kemiens konung. Men det var ej blott om der framfarna äran talaren ville erinra, atan ock om den, som skall varda framtidens: studenterna, och efter några hjertliga ord om dem, slöt talaren med ett lefve för de hvita mössornas bataljon. Tslet följdes af entusiastiska bifallsrop, och studenterna uppstämde Stå stark, hvarefter en student skyndade fram och i sika kamraters namn bjöd hr de Quatrefaea eu tvensk studentmöxsa, Den ryktbare vetexskapemannen tog genast af sig sin hatt och satte den hvita mörsan på sitt hufvud samt bar henne sedan under hela den åtestående delen af festen och under återresan till Stockholm. En likadan hedersbetygelse visades sedermera hr Capellini, sedan denne i ett lifligt föredrag uttryckt den ömskan, att nästa kongress måtte hållas äfven i Skandinavien, t.ex. i Norge. Hr Pigorini föreslog äfven oa skål för Sverige och Upsala, och hr MWorsaas erkände sig hafva haft orätt, då han förut framstält krigten om civilisationens gång från söder till norr — ljuset kande ätver komwmz porr ifråg, hade kan ru insatt, och har talade om hvad vetezskepenr haft Elias Fries och Sven Nilsson att tacka för, de begge representanterna för Upsalacs och Lurds vetenskaplighet. Prof. Sven Nilsson uppträdde då, under ett i hela trädgården återskallande jubel, och helsade det äldre universitetet från dess yngre syster i Lusd. Den yngre sy: stern befianer sig mycket väl, och talaren såg nu att den äldre ocksk vore vid god helsa. Efter tal af hrr Leemans, von Quast och Franks wm. fl. föreslog hr Worsaae en skål för kongressens illustra president, grefve Hamilton, hvilken skål dracks usder dåkande hurrarop. Er brasiliansk student, Pereira, föreslog i eakla, men särdeles lyckade ordalag en skäl för Upsala studenter, Sedan grefve Hamilton erinrat om att tilem nu vore inne för att taga stadens märkvärdigheter i betraktande, uppträdde dr P. (jdman och tackade på studenterxas vägnar för de skålar, som för dem föreslagits, samt had i ett humoristiskt tal de närvarande främmande studenterna till sina respektive aniversitet framföra Upsala-studentsrnas hjertliga helspingar och säga dem, att de förre mö ganska godt. Loefve den arkeo logiska kongressen! Lafve vi axdra! Lefve de älskvärda damerna!Etter afsjungandet af Brudelärden i Hardanger helsade hr Aubert Upsala universitet från Kristiarias, hvarpå nyss nämnda såser ännu en gång uppstämdes. Klockan half 2 skedde uppbrott från trädgården, hvarefter bibliotekets rika samlingar och i synnerhet Uilfilas bibel med stort intresse togos i betraktande, domkyrkan besöktes och dess iars beundrades. Sedan ätskilliga andra samlingar besökts, återvände de i festen deltagande till bangården samt följdes dit af ett stort antal af stadens invånars, som med lifliga lefverop togo afsked if gästerna och tillbaka belsades af dessa, när bantbget satte sig i rörelse.